Totalkoll

Jag har totalkoll. Bevis: se ovan. En julkrubba som jag påpassligt fotat med min trogna mobil. Det är snart jul. Och jag har köpt allt i julklappsväg som jag tänkt köpa. Jag vet nästan hur jag ska fixa med leveranser etc. av nämnda klappar. Andra advent idag.

Den italienska delikatessaffären i en av galleriorna i U-sala har också totalkoll, se bilden ovan. Det är deras julkrubba jag fotograferat. Lägg märke till vitlöksflätorna! Det är dessa som mest bevisar hur mycket koll affären har. För det är mycket vampyrer i omlopp nu för tiden...

Igår när jag åkte buss hände följande:

Jag klev på och satte mig på handikapplatsen, lutade kryckorna mot väggen och spände fast mig med säkerhetsbältet. So far so good. Någon mil senare klev en målbrottsyngling på bussen och det visade sig då att hans biljett tagit slut.

Busschauffören: Din biljett är ogiltig, du har inga resor kvar.

Målbrottsynglingen: Men jag har ingen annan biljett.

BC: Jaha, då får du betala!

MBY: Men jag har inga pengar...

BC: Tyvärr, jag är ledsen, men då får du inte åka. Jag gör bara mitt jobb och om du inte betalar måste du kliva av bussen!

MBY: (lätt desperat) Men jag måste in till Uppsala idag!

BC: Ja, tyvärr alltså....

Jag: Meh, vad kostar det? Kostar det 40 spänn eller?

BC: (surt) 48 kostar det härifrån, faktiskt.

Jag: OK (räcker fram 60)

BC ger biljett till MBY och växel till mig. MBY mumlar blygt "tack så mycket" och slinker in i bussen.

Vi åker vidare.

Om det är något som irriterar mig extremt mkt så är det folk som säger att de är hemskt ledsna samtidigt som det fullkomligt osar belåtenhet om dem, och ögonen gnistrar TRIUMF! Den här busschaffisen älskade varje ögonblick av den unge mannens förnedring, att få använda sin makt att fösa honom från bussen hade förmodligen varit dagens höjdpunkt.

Tyckte jag synd om ynglingen? Jovisst, men det var inte därför jag köpte en biljett åt honom. Min motivation var missunsamhet. Jag gjorde det enbart för att förvägra BC sin maktkick.

"bwahahahaha!"

jag är sålunda lika ondskefull* som BC innerst inne, men förhoppningsvis inser inte MBY det, istället hoppas jag att han tack vare denna fejkade display av medmänsklighet växer upp och blir en god, hjälpsam och generös människa, som lyser upp tillvaron för alla i sin närhet. Han behöver inte byta namn till Karl-Bertil, men gör det förmodligen ändå.

*) fast jag använder iaf min makt bara mot maktmissbrukare! (nästan)

Vinnarbilden!

Ja, alltså 3:e plats, men jag har vunnit ett pris! En fotobok! Go me! Klicka för att se mästerverket i större format.
Tog bilden när jag besökte tropiska växthuset i Botan för att det stod i UNT att Victoria-näckrosen blommade. Men eftersom jag var där dagtid (det är då växthuset är öppet för allmänheten) fick jag såklart aldrig se någon blomma. Den slår bara ut på natten. Jag tror att den där grejen som flyter mellan bladen är blomknoppen.
Det blev en riktigt trist bild, så jag photoshopade den allt jag kunde, och tada!
När jag blir stor ska jag skaffa en riktig kamera!

Stackarsverser

Allan Edwall skrev en hel bunt med Stackarsverser, alla är fruktansvärt roliga, men bäst är den om Ottar.

Och nu citerar jag:

Det var den lille Ottar som skulle hugga ved
Men Ottar plocka kottar
det var bekvämare
-Du stackars barn som hugger ved
sån konstig ved du kommer med
sa mor till lille Ottar som skulle hugga ved



Stackars fjäril. Den satt i mitt badkar och såg alldeles luggsliten ut. Så jag hoppade iväg på kryckorna för att leta upp nån behållare att fånga den i, och sen släppa ut den. Allt måste vara bättre än att sitta i ett badkar och riskera att bli upptuggad av en katt.
Men när jag kom hoppandes tillbaka till badrummet var fjärilen spårlöst försvunnen. Hmmm.


Stackars lill-Dull! Med så mycket bråte som jag har installerat på denna stackars burk är det mer eller mindre ett mirakel att han öht funkar.

Men enligt diagnosprogrammet så mår han "bra"
Fast han är sjukt het.

Miriam ser verkligen farlig ut. Och hade man kunnat fråga den stackars fjärilen känner jag på mig att han skulle hållt med.

Avgipsad! Håller på med rehabträning (Rehab is for sissies, jag vet. :-) Det som hindrar mig från att gåträna ordentligt är inte foten, utan knät.

Jämrans.

'Nuff said. Ska försöka överträffa Zonics högt ställda förhoppningar på min träningsvilja. Heheh.

Fleetwood Mac feat. Annabelle the sheep

Jepp, urdålig kvalla. Kan inte lägga upp en sån kass film på youtube. Men här går ju bra. Och 1.40 är väl höjdpunkten kan man säga.

Annabelle har grymma moves.

Reel playah

Real Player är inte helt värdelös, men den är alldeles för resurskrävande och klumpig. OK, den kör de flesta format, men det finns massor av andra mediespelare som kör alla format och gör det bättre.

Men det finns en riktigt bra anledning att ha RP.

Annabelle the Sheep!

Hon finns i massor av piffiga varianter, och alla dansar lika bra! Dvs urdåligt. Men roligt. Hon sprattlar käckt med sina pinniga ben. Ibland står hon i en kägla av ljus, med en egen mic och sjunger, ofta finns två doa-sheeps i bakgrunden, ibland glittrar en discokula över hennes huvud. Ibland blir hon beamad av aliens. Hon är skitrolig.

Men skaffa inte Real Player. Be mig filma Annabelle och lägga upp henne på youtube istället.

Vintertid

Vintertid är sämst. Det känns aldrig som om man vinner tillbaka den förlorade timmen. I morse tex vaknade jag kl. 08.00 sommartid - alla morgnar sen incidenten med leden har jag vaknat senast 5 - ½6. Mental jetlag.
Sämsta uppfinningen ever måste vara datum i klockor. Jag har en fin klocka med ett fantastiskt kvartsurverk som går jätterätt. Fast vad hjälper det om man måste mixtra med klockan varannan månad pga datumproblematiken??? + en gång i halvåret pga DST??? Idag är det den 25:e. Hur länge sen är det sen jag rättade till datumet senast? Svar till Hon Solo, i en kommentar.


Jag saknar min lilla hund... Här sällskapar hon med den groteska statyn "Nestor" som avbildar en glad man som jobbade som trädgårdsmästare åt nån i Storbrittanien förr i tiden. Kan ha varit kungligt anställd. Har glömt. Allt står att läsa på skylten annars. Månne Ernst blivit barfotainspirerad av Nestor?

Eva och jag var på silverlerakurs! När man återvinner elektronik, gamla bilar etc får man en massa ädla metaller kvar. Om man då samlar ihop allt silver, pulvriserar det, och blandar med lite bindemedel och vatten får man silverlera. Mer vatten så blir det pasta, som går att pensla på tex ett blad. Det är lite som att jobba med keramik, men inte lika torkkänsligt. Kul som fan iaf.

Jag försökte leta upp mina gamla keramikverktyg, men det misslyckades. Istället hittade jag denna klotterbild. Ej daterad, men troligen 85?

Botanik

Nä, inget mer om leden. Är utled själv. Bwa. Mohehe. Ha.

Inatt drömde jag att jag skulle köpa rosa rattar på pressbyrån. Nästan allt godis var rosa, men jag hittade inga rattar. Däremot missade jag tåget. Denna rilly rosa rölleka som kompensation.

Nypon-ros. Apropå ros-a.

Lingon ska väl inte blomma sent i augusti. Ur led är tiden. Äsch.

Odla inte Lejongap, det är alldeles onödigt eftersom Gulsporre odlar sig själv med detta utmärkta resultat.

Höst och dimma.

Ännu mer höst, ännu mer dimma.

Nå, det har klagats på för lite bloggande. Har iaf avverkat ett nu. Även om det var mest utfyllnad. Bättre än ingenting, och även better than a poke in the eye with a sharp stick. Antar jag.

Min vänstra fot

Här väntar Seven och jag på bussen som ska ta oss till Dalarö hotellbrygga; 839'an närmare bestämt. Detta är alltså Handens Bussterminal, och Lord Volvomort har vi lämnat på infartsparkeringen i ganska nära anslutning till pendeltågstationen. Vi känner oss belåtna.

Nu har vi kommit fram till Dalarö. Statoil har ett litet café, så vi sitter på uteserveringen och käkar grillad m bröd. Cola till. Ahhh... en lång härlig weekend på Bälingen väntar! Under tiden går bilfärjan fram och tillbaka till Ornö. Fritidsbåtar lägger till vid sjömacken. Några kanotister glider fram över vattnet i sina smäckra farkoster medan skymningen faller.

Äntligen morgon! Seven och jag tar en runda på norra delen av ön. Vi tittar lite förstulet på segelbåten som ligger i gästhamnen, och hoppas att vi inte väcker båtfolket. Hej hopp vad vi är morgonpigga! Det blåser ganska rejält, men det är friskt och fint. Bälingen på hösten is da shit.
Seven får softa för sig själv i Aspen 2 medan matte bastar. Jag eldade som en tok tills det var drygt 70 grader, sen tyckte jag det räckte. Bastutemperaturen klättrade sedan upp till 95 C utan vidare inblandning från min sida. Det blev 4 eller 5 dopp. Inte många simtag, det var bara 10 i vattnet. Brr! Friskt!
Avslutade lite mesigt med varmvattensdusch. Det är för plågsamt att skölja schampo och balsam ur håret i kallt, bräckt vatten.

När jag kom tillbaka till stugan, rosig och ren, lunchade jag och Seven. En halv krabba från fiskgubben på Värtavägen för mig, medan Seven fick nöja sig med lite doggy-kulor och slumpen på min tallrik.

Nu var det dags för promenad runt ön! Retrieverkoppel på Seven så slipper hon halsband (som kan bli så himla äckligt om hon hittar något glurr att rulla sig i)

Här ser vi Seven som nosar på stigen. Lite längre fram finns en liknande stig, fast med brant lutning. Och små tallkottar och barr. När vi gick nerför den tänkte jag: "hu, dessa små kottar är väl som värsta kullagren, bäst att ta det försiktigt"

Jag hann nog inte tänka tanken klart förrän högerfoten for iväg ut i tomma intet och jag landade på vänsterfoten. Ljudeffekten, synintrycket och smärtan var hemsk. Jag skrek, gormade och blev skitarg. "Vad i h-e? Såhär ska det väl inte vara?"

F-n, f-n, f-n, massor av ännu fulare ord och några riktigt extremt fula och vulgära.

Nu ligger jag här på tvärs över stigen och har lagt foten i högläge så gott jag kunnat. Fram med mobilen och försöker ringa tillsynsman. 118 118 föreslår en förskola? Jag tackar artigt nej. Hur stor chans att förskolan ens är bemannad en lördag? Och om någon mot förmodan svarar så har väl ingen av oss något utbyte av ett samtal. Tänk, tänk, tänk. Aha! Centralvakten på banken!

Efter tredjegradens förhör som inkluderade personnummer, user-id, telenr, lite kuggfrågor om div banksekretessbelagda uppgifter (nästan iaf) avslöjades det åtråvärda mobilnumret. Och nu blev det riktigt spännande! Med ett närminne som en guldfisk - hur sjutton ska jag komma ihåg nuffrorna tillräckligt länge för att knappa in dem?

Mirakulöst nog gick det bra. Jag hörde mig själv berätta för tillsynsmannen om incidenten och min röst lät helt främmande. Som en nyhetsuppläsare från TT.

Sen låg jag i mossan och väntade.

Först kom Jack Russell-killen Pigge, till Sevens stora glädje. Hon hade nosat runt och försökt hålla mig vid gott mod, men vilken lättnad att få umgås med en likasinnad! De båda terrierna flög runt som galna i skogen. Jag försökte glädjas med dem, men var inte så lite orolig för att de skulle snubbla på min onda fot. Tillsynsman försökte hjälpa mig upp, min plan var att jag skulle kunna linka tillbaka till stugan, stödd på hans starka arm. Men det gick ju inte. Foten dinglade lite visset, och jag dränktes raskt i kallsvett.

Lång historia kort: 112 skickade en helikopter, andra gäster på ön hämtade min väska från stugan så jag skulle kunna legitimera mig på sjukhuset. Fick en kanyl. Fick morfin och lite andra lajbans droger. Weee.... Blev buren på ryggbräda 50 meter genom snårskog. Skrek: "jag ramlar av! jag ramlar av!" fast jag var fastspänd. (pinsamt) Flyttades till riktig bår. Blev pussad på av Seven, som tillsynsman lovade ta hand om, och gick iväg med innan helikoptern startade. Fick Dr. Romano-flashbacks. Euww... Pusslades in i helikoptern. Fick lurar mot oväsendet. Åkte iväg. Tittade ut. Det var som Google Earth fast bättre upplösning.

Här är Helena som fixade smärtlindring etc. Så himla gullig. Även lite av fotografens fingrar. Det är svårt att fotografera när man är nerdrogad. Helena sa att hon skulle ta av min fot när hon menade sko. Hahaha. Jag bah: "Den följde inte med, hihihihi!" när skon lirkats av och foten satt kvar.

Här är helikopterplattan utanför SÖS. Onödigt stor med tanke på att helikoptern elegant landades på några frimärksstora klippor nere vid vattnet när de hämtade mig från ön. Det är väl bestämmelser från luftfartsverket eller nåt.

Nu har Bettan, syrra på akuten, pysslat om mig med varma filtar (på riktigt! uppvärmda! najs!) och fixat bekvämt högläge åt foten. Det behövdes minsann, för jag hade nyss blivit utsatt för plågsamma försök att dra det avbrutna skelettet rätt. Inte fick jag mer smärtlindring heller, de påstod att mina pupiller var som nålstick. "Jag har alltid små pupiller" sluddrade jag, men till ingen nytta. Tänkte slött att jag borde försöka plåta pupillerna och jämföra med belladonnamodellen från förr. Men det blev inte av.

På SÖS har de all inclusive, precis som på många Charterresor. Frulle vid halv åtta, mellis vid tio, lunch ungefär tolv, fika vid två-tre nånting, kvällsmål halvfem och nattfika vid åtta. Som att hälsa på hos mormen och morfen, man äter hela tiden. Utom innan man ska opereras, för då är det fasta.

Nyss opererad! Alla skruvar och plattor på plats. Benbitar tillrättalagda och provisorisk gipsskena. Microben kom på besök, stackarn, och fick utstå lite ulkningar från sin mor. Blu-ärkh.

Drip drip drip. Man kan också få antibiotika i droppet. Det fick jag. Det gjorde för f-n ont! WTF? Men vill man bli fin får man lida pin.

Varje måltid innehåller kål. Blomkål, grönkål, brysselkål, kålrot etc. Patienterna är som Zeppelinare. Men maten är faktiskt god! Bättre än matsalen på Gärdet.

Och sköterskorna är supersnälla! Jag är kär i allihopa.

I dagrummet på ortopedavdelningen har man ett prydnadsskelett! Såklart. Han har sämre hållning än jag. Språknämnden har beslutat att man numera även kan säga "sämre hållning än mig" Vart är samhället på väg ? Med såna eftergifter???

Utöver ett sjukgymnastiskt program och glada tillrop fick jag med mig droger hem: Syntetiskt morfin, som enligt FASS kräver specialreceptblankett för att skrivas ut, Alvedon (OK lite mesigt, men tydligen jobbar A och synM bra ihop) och engångssprutor med antiblodproppsmedel att sticka i underhudsfettet nedanför naveln. För en gångs skull känns det bra med lite överflödsfläsk!

Snart bara 4 veckor kvar med gips. Just nu befinner jag mig i limbo mellan SÖS och UAS. Men hoppas bli kallad till UAS nästa vecka för röntgen och omgipsning.

Hemtjänsten ska hjälpa mig att handla, så Zonic och Microben slipper offra sina lediga dagar.

Allt ordnar sig!

En slags makeover

Känsliga läsare varnas.


Här följer upplysande genomlysningsbilder på den berömda fotleden, om vilken ni kommer att få läsa till leda, när jag orkar blogga igen.

Det här är "före" - om man vill vara petig kan man påpeka att det borde finnas en tidigare "före" med fotleden intakt. Ja, det kan man ju tycka. Men det är väl ingen som röntgar en felfri led?

För den seriöst intresserade rekommenderas Gray's Anatomy (nej, jag har inte stavat fel till McTeveserien)
Om något är otydligt kommer förklaringen här:
Snedgående fraktur i distala fibula med halv benbredds lateraldislokation av distala fragmentet, påtaglig dorsaldislokation av dito samt förkortning i frakturen. Fraktur avlösande ett medialt malleolfragment dislocerat lateralt-ventralt-kaudalt. Inkongruens i talocruralleden med talus förskjuten lateralt medförande motsv vidgning medialt i fotledsspringan.
Kristallklart.

Men sen fick Uffe och hans polare fixa lite med sitt high-tech meccano i titan, och se så fint det blev:


Ta-da! Jag gillar Uffe. Han kom förbi en sväng och berättade att post-op bilderna såg bra ut, "fast det visste jag redan, det var ju jag som opererade"
Haha, precis vad man vill ha, en kirurg med gott självförtroende.
Det och/eller en tidsmaskin.

Later.

Misnia???

Alltså, vad är "Misnia"?

Om det möjligen skulle framgå av sammanhanget, men sammanhanget eventuellt inte framgår, så är föreställer fotot interiören, sedd genom ett av fönstren, i huset från detta inlägg.

Någon?

Rädda mig från att tillbringa en evighet med att grubbla över detta!

Döskallar är ju coola, men det här...

...det här är för mycket. En urna i form av en taffligt utförd plastkopia av den avlidnes huvudknopp. (Jo det är sant. Kolla själv, bilden är en länk.) Smaklöst? Nä, skojar du. Fast de finns iofs både i naturlig storlek och 1/4. Så varför inte beställa en kvartsfigur av sin egen skalle ? Av med locket, et voila! En skojsig pennhållare att ha på skrivbordet. Den större modellen kanske skulle vara perfekt som ishink? There's no end to the possibilities.

Och vem är det som arrangerat detta taffliga stilleben? En vissen ros man bara ser stjälk och blad av, en bok (bibel?) som spretar med såväl pärmarna som inlagan, en värmeljushållare från Ö&B och så den groteska skallen, med sitt inte alltför diskreta lock.

Om man nu tvunget vill hemsöka sina efterlevande rekommenderar jag stenhårt den gamla hederliga spökmetoden.

Meh - jag kommer inte på nån bra rubrik...

Jag gillar den här bilden.
Dels för att den är så himla stillsam att titta på, men mest för att den är så bisarr och overklig. Det är aldrig någonsin så här öde och tomt på folk en sommardag vid Utö gruvbrygga. Aldrig. Utom just det här ögonblicket då det lilla amfibieplanet kom tuffande in i hamnen.

Den här bilden är handkolorerad, men inte av mig. Damerna här är förebilderna till Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Elsa B tyckte dock att rosa var alldeles för kliché, så det blev den mer beskedliga kulören brun i hennes tolkning. Och farbror Blå? Jodå, kolla in damen i blått, lite butch, eller? Men en transperson var även det för mycket för tant Elsas bok, så hon tog sig ytterligare lite artistisk frihet..

Jag vet att det finns tre kvinnor
som bor i ett kollektiv,
och alla är oberoende
och lever ett eget liv.
Dom fördelar det som ska göras
i samstämmig demokrati,
dom odlar biodynamiskt
och hushållar med energi.

Dom har inga egna barn,
för det behöver man inte få -
men dom har diskuterat att
adoptera möjligtvis två.
Tre harmoniska vuxna kvinnor
som lever ihop med varann,
i stället för att bo i kärnfamilj
i ett äktenskap med en man.

Men dom har helt vanliga känslor
dom träffar män när dom vill,
ibland kommer t.ex. en på besök,
en som bor strax intill.
Jag förstod på ett tidigt stadium
att den här samlevnadsformen var fin,
jag var bara fem år när jag läste om
tant Brun, tant Grön och tant Gredelin.

(c) Finn Zetterholm

Flygfän

Träffade på en del misstänkta aliens i somras. Det är ju inte helt lätt att fotografera småkryp med en mobil (gnäll, gnäll, gnäll) men det är bara att hoppas på turen.


Här någon slags stekel, i mitt tycke alldeles för stor och opålitlig. Så när den flög in i mitt kök började jag fäkta med flugsmackaren efter den. Fick aldrig in någon träff, men så tog sig det korkade fäet in i en lysrörsarmatur vari det tydligen var alldeles för hett. Den tog sig inte ut igen, utan slamrade ljudligt omkring tills den var så dehydrerad att den dog. Hu. Nu vet ju inte jag om det är bättre att bli ihjälsmackad, som var plan A, än att snabbmumifieras, som blev plan B, helt oplanerat. Men lite läbbigt iaf.



Den här måste ju bara vara en alien. Nu syns det inte så bra på bilden men den är (eller var) fluoriscerande neongröngul. Redan stendöd när jag upptäckte den i Lord Volvomorts framfönster. Gummilist 51, som vi säger nuförtiden.


Again with the problem med färgåtergivningen. En del bromsar har lila- och blågrön-randiga ögon. Den här tex, som blev ihjälslagen på Långbäling sommaren 2009. Fast bå bilden ser de lila ränderna mer ut som bruna.

Monopol

Idag gick jag in på Bolaget och köpte sprit. Byhåla har inget Bolag, så jag fick åka till hålan bredvid. Det var helt folktomt i den lilla lokalen. Bara jag och de inglasade skyltflaskorna. Tisdag fm är tydligen sämsta ruljansen i veckan på alla Systembolag i hela Sverige.

Jag ska tillverka egen hallonlikör, och då behöver man sprit. Som av en händelse var den mest neutrala spriten även billigast! Reimersholms Brännvin Special, lite pava, 96 pengar. Så jag gick fram till kassan, bakom vilken en expedit materialiserats, och sa:

"En liten brännvin special"

Och fick omedelbart Bolagsångest. Sån där "jaha-nu-tror-hon-väl-att-jag-ska-kolka-i-mig-den-där-pavan-på-torget"-ångest.

Så jag började genast berätta om hur god hemgjord hallonlikör blir, och hur lätt det är:

"Bara att fylla en flaska med nyplockade fina hallon och hälla sprit på! Låt stå framme några veckor, vänd då och då, sila och späd med sockerlag efter smak, sen är det klart! Och jättegott!"

Expediten spelade artigt med.

"Det låter ju fantastiskt gott och enkelt! Tänk vad mycket fint man kan göra själv"

Sen betalade jag och gick ut med min flaska, alltmedan expediten förmodligen himlade med ögonen och tänkte att den där pavan är nog tom innan hon kommit till torget.

Men den är fortfarande inte tom! Jag proppade två halvlitersflaskor fulla med hallon och en med svarta vinbär, och efter att ha fyllt tomrummen i respektive flaska med sprit har jag fortfarande någon centiliter kvar. Så det så. Fortsättning följer.

Länkar

Jag är inte så bra på musik, så det här kan vara post-punk-indie-grunge för tanter, komplett med stråkar och allt, eventuellt mandolin.

Eller någonting helt annat, men håll till godo ändå!



Och nu över till konst i sekvens. Sequential Art finns i min länklista. Mycket underhållande serie. Laddar lite långsamt ibland, men väl värd att vänta på.

Nästa länk här Buck Godot - Zap Gun for Hire, är riktigt taffligt tecknad från början, men storyn är bra, och det konstnärliga hostar upp sig mot slutet. Och man bör absolut läsa den - i allmänbildningssyfte om inte annat. Hur ska man annars inhämta kunskap om "The Winslow"?

När Buck är avklarad kan (och bör) man ta sig an denna! Så himla rolig. Hihihihi. Här är länken: Girl Genius

Sådär, sysselsättning för flera timmar i sträck!

Midsommar i Byhåla och lite söderut

Innan vi gav oss ut på tur, Seven och jag, tog vi en promenad i byhåla. Så att alla morgonbestyr skulle vara avklarade inför buss- + tågresa. Och hittade en förrymd ko som låg bredvid brevlådan, som syns på bilden ovan, och idisslade glatt. Kons dotter, en kviga, gick kvar i hagen bredvid. Men eftersom varken jag eller Seven tyckt att vi behövde ha mobilen med oss blev det ingen bild på detta spektakel. Vi gick hem och hämtade mobben, men kon låg ju inte kvar, det hade väl varit för mycket uppståndelse. Anledningen till att brevlådan hänger upp-och-ner är (tror vi) att kossan behövde klia sig. Hon kunde ju inte veta att den var så klent fastsatt.

Kossan ser lite osäker ut här, och det är för att Seven är fastknopad i ett staket, till höger utanför bild, och piper. Annars var hon väl iofs ganska blyg, kossan, men vågade ändå nosa på mig.

Här ser man även kossans kvigbarn, på rätt sida av staketet.

Kossans utrymningsväg. Vi gick tillbaka hit på midsommardagens morgon, och då var staketet lagat, brevlådan återigen rättvänd, och såväl ko som kviga spårlöst försvunna.

Seven och jag: "Hej då kossan! Nu åker vi till Stockholm!"

Kossan: "Jaha. Vad ska nu det vara bra för?"

Stockholms ström! Mörka moln över södra förorterna. Men vi höll oss till city och öfre Östermalm, så det var lugnt. Inte en regndroppe. Massa sol. Men inte folktomt som jag hade tänkt. Skulle plåta Seven på övergivna gator och torg i huvudstaden var planen. Gick ju knappt ens halvbra.

Jepp, den här bilden är kass. De andra var ännu kassare. Det här vildsvinet brukade Martin hälsa på förr i tiden när han var oavlönad trivselkonsult på jobbet, och vi tog lunchpromenader till Skeppsholmen. Så jag ville verkligen ha med det på bild.

På nordöstra sidan av Skeppsholmen finns denna bissarra byggnad som består av lite väggar, en massa pelare och inget tak, samt grusgolv. Efter att ha funderat länge och väl kan jag inte komma på något annat syfte än att den är en övning i hur att mura tegelväggar och tegelpelare. Som jag ser det hade det väl varit bättre att öva på något som kunde fyllt någon slags funktion när det blev klart. Men vad vet jag.

Här fick vi köa ett tag medan andra glada fotografer/modeller turades om att klättra på, plåta och posera med statyhästen på Blasans torg. Det illustra sällskapet till höger i bakgrunden påminner mig om något. Eventuellt inbillar jag mig att damen med en fjäder i håret kanske var med i Project Runway. (edit: jag har precis tittat närmare på bilden i zoom 150% och kan inte säga annat än: "Zlorfink! We missed him")

Här väntar vi inte alls på att vårt tåg ska komma in till perrongen, för det har det redan gjort, men det är mer än en kvart kvar innan det ska gå, så vi gick så långt norrut man kunde komma utan att nonchalera förbudsskyltarna, och fotograferade.

Här ser man förbudsskyltar mm.

Här har Seven tröttnat. "Ge mig godisen för h-e" tänker hon och skriker hjärtskärande. "ja, ja, vassego" mumlar jag. Sen går vi och letar upp hundkupén.

Seven chillar. Vi chansar på att vän-av-ordning inte ska komma hit och påpeka att hundar inte får vara på sätena. Och det gick bra! Hurra!

En väldigt sömnig fox klarar inte riktigt att hålla gluggarna öppna. Glad midsommar!