onsdag 28 oktober 2009

Fleetwood Mac feat. Annabelle the sheep

Jepp, urdålig kvalla. Kan inte lägga upp en sån kass film på youtube. Men här går ju bra. Och 1.40 är väl höjdpunkten kan man säga.

Annabelle har grymma moves.

måndag 26 oktober 2009

Reel playah

Real Player är inte helt värdelös, men den är alldeles för resurskrävande och klumpig. OK, den kör de flesta format, men det finns massor av andra mediespelare som kör alla format och gör det bättre.

Men det finns en riktigt bra anledning att ha RP.


Annabelle the Sheep!

Hon finns i massor av piffiga varianter, och alla dansar lika bra! Dvs urdåligt. Men roligt. Hon sprattlar käckt med sina pinniga ben. Ibland står hon i en kägla av ljus, med en egen mic och sjunger, ofta finns två doa-sheeps i bakgrunden, ibland glittrar en discokula över hennes huvud. Ibland blir hon beamad av aliens. Hon är skitrolig.

Men skaffa inte Real Player. Be mig filma Annabelle och lägga upp henne på youtube istället.

söndag 25 oktober 2009

Vintertid

Vintertid är sämst. Det känns aldrig som om man vinner tillbaka den förlorade timmen. I morse tex vaknade jag kl. 08.00 sommartid - alla morgnar sen incidenten med leden har jag vaknat senast 5 - ½6. Mental jetlag.
Sämsta uppfinningen ever måste vara datum i klockor. Jag har en fin klocka med ett fantastiskt kvartsurverk som går jätterätt. Fast vad hjälper det om man måste mixtra med klockan varannan månad pga datumproblematiken??? + en gång i halvåret pga DST??? Idag är det den 25:e. Hur länge sen är det sen jag rättade till datumet senast? Svar till Hon Solo, i en kommentar.


Jag saknar min lilla hund... Här sällskapar hon med den groteska statyn "Nestor" som avbildar en glad man som jobbade som trädgårdsmästare åt nån i Storbrittanien förr i tiden. Kan ha varit kungligt anställd. Har glömt. Allt står att läsa på skylten annars. Månne Ernst blivit barfotainspirerad av Nestor?


Eva och jag var på silverlerakurs! När man återvinner elektronik, gamla bilar etc får man en massa ädla metaller kvar. Om man då samlar ihop allt silver, pulvriserar det, och blandar med lite bindemedel och vatten får man silverlera. Mer vatten så blir det pasta, som går att pensla på tex ett blad. Det är lite som att jobba med keramik, men inte lika torkkänsligt. Kul som fan iaf.

Jag försökte leta upp mina gamla keramikverktyg, men det misslyckades. Istället hittade jag denna klotterbild. Ej daterad, men troligen 85?

lördag 24 oktober 2009

Botanik

Nä, inget mer om leden. Är utled själv. Bwa. Mohehe. Ha.

Inatt drömde jag att jag skulle köpa rosa rattar på pressbyrån. Nästan allt godis var rosa, men jag hittade inga rattar. Däremot missade jag tåget. Denna rilly rosa rölleka som kompensation.

Nypon-ros. Apropå ros-a.


Lingon ska väl inte blomma sent i augusti. Ur led är tiden. Äsch.


Odla inte Lejongap, det är alldeles onödigt eftersom Gulsporre odlar sig själv med detta utmärkta resultat.


Höst och dimma.


Ännu mer höst, ännu mer dimma.


Nå, det har klagats på för lite bloggande. Har iaf avverkat ett nu. Även om det var mest utfyllnad. Bättre än ingenting, och även better than a poke in the eye with a sharp stick. Antar jag.

fredag 9 oktober 2009

Min vänstra fot


Här väntar Seven och jag på bussen som ska ta oss till Dalarö hotellbrygga; 839'an närmare bestämt. Detta är alltså Handens Bussterminal, och Lord Volvomort har vi lämnat på infartsparkeringen i ganska nära anslutning till pendeltågstationen. Vi känner oss belåtna.



Nu har vi kommit fram till Dalarö. Statoil har ett litet café, så vi sitter på uteserveringen och käkar grillad m bröd. Cola till. Ahhh... en lång härlig weekend på Bälingen väntar! Under tiden går bilfärjan fram och tillbaka till Ornö. Fritidsbåtar lägger till vid sjömacken. Några kanotister glider fram över vattnet i sina smäckra farkoster medan skymningen faller.



Äntligen morgon! Seven och jag tar en runda på norra delen av ön. Vi tittar lite förstulet på segelbåten som ligger i gästhamnen, och hoppas att vi inte väcker båtfolket. Hej hopp vad vi är morgonpigga! Det blåser ganska rejält, men det är friskt och fint. Bälingen på hösten is da shit.
Seven får softa för sig själv i Aspen 2 medan matte bastar. Jag eldade som en tok tills det var drygt 70 grader, sen tyckte jag det räckte. Bastutemperaturen klättrade sedan upp till 95 C utan vidare inblandning från min sida. Det blev 4 eller 5 dopp. Inte många simtag, det var bara 10 i vattnet. Brr! Friskt!
Avslutade lite mesigt med varmvattensdusch. Det är för plågsamt att skölja schampo och balsam ur håret i kallt, bräckt vatten.



När jag kom tillbaka till stugan, rosig och ren, lunchade jag och Seven. En halv krabba från fiskgubben på Värtavägen för mig, medan Seven fick nöja sig med lite doggy-kulor och slumpen på min tallrik.
Nu var det dags för promenad runt ön! Retrieverkoppel på Seven så slipper hon halsband (som kan bli så himla äckligt om hon hittar något glurr att rulla sig i)
Här ser vi Seven som nosar på stigen. Lite längre fram finns en liknande stig, fast med brant lutning. Och små tallkottar och barr. När vi gick nerför den tänkte jag: "hu, dessa små kottar är väl som värsta kullagren, bäst att ta det försiktigt"
Jag hann nog inte tänka tanken klart förrän högerfoten for iväg ut i tomma intet och jag landade på vänsterfoten. Ljudeffekten, synintrycket och smärtan var hemsk. Jag skrek, gormade och blev skitarg. "Vad i h-e? Såhär ska det väl inte vara?"
F-n, f-n, f-n, massor av ännu fulare ord och några riktigt extremt fula och vulgära.


Nu ligger jag här på tvärs över stigen och har lagt foten i högläge så gott jag kunnat. Fram med mobilen och försöker ringa tillsynsman. 118 118 föreslår en förskola? Jag tackar artigt nej. Hur stor chans att förskolan ens är bemannad en lördag? Och om någon mot förmodan svarar så har väl ingen av oss något utbyte av ett samtal. Tänk, tänk, tänk. Aha! Centralvakten på banken!
Efter tredjegradens förhör som inkluderade personnummer, user-id, telenr, lite kuggfrågor om div banksekretessbelagda uppgifter (nästan iaf) avslöjades det åtråvärda mobilnumret. Och nu blev det riktigt spännande! Med ett närminne som en guldfisk - hur sjutton ska jag komma ihåg nuffrorna tillräckligt länge för att knappa in dem?
Mirakulöst nog gick det bra. Jag hörde mig själv berätta för tillsynsmannen om incidenten och min röst lät helt främmande. Som en nyhetsuppläsare från TT.
Sen låg jag i mossan och väntade.
Först kom Jack Russell-killen Pigge, till Sevens stora glädje. Hon hade nosat runt och försökt hålla mig vid gott mod, men vilken lättnad att få umgås med en likasinnad! De båda terrierna flög runt som galna i skogen. Jag försökte glädjas med dem, men var inte så lite orolig för att de skulle snubbla på min onda fot. Tillsynsman försökte hjälpa mig upp, min plan var att jag skulle kunna linka tillbaka till stugan, stödd på hans starka arm. Men det gick ju inte. Foten dinglade lite visset, och jag dränktes raskt i kallsvett.
Lång historia kort: 112 skickade en helikopter, andra gäster på ön hämtade min väska från stugan så jag skulle kunna legitimera mig på sjukhuset. Fick en kanyl. Fick morfin och lite andra lajbans droger. Weee.... Blev buren på ryggbräda 50 meter genom snårskog. Skrek: "jag ramlar av! jag ramlar av!" fast jag var fastspänd. (pinsamt) Flyttades till riktig bår. Blev pussad på av Seven, som tillsynsman lovade ta hand om, och gick iväg med innan helikoptern startade. Fick Dr. Romano-flashbacks. Euww... Pusslades in i helikoptern. Fick lurar mot oväsendet. Åkte iväg. Tittade ut. Det var som Google Earth fast bättre upplösning.


Här är Helena som fixade smärtlindring etc. Så himla gullig. Även lite av fotografens fingrar. Det är svårt att fotografera när man är nerdrogad. Helena sa att hon skulle ta av min fot när hon menade sko. Hahaha. Jag bah: "Den följde inte med, hihihihi!" när skon lirkats av och foten satt kvar.



Här är helikopterplattan utanför SÖS. Onödigt stor med tanke på att helikoptern elegant landades på några frimärksstora klippor nere vid vattnet när de hämtade mig från ön. Det är väl bestämmelser från luftfartsverket eller nåt.



Nu har Bettan, syrra på akuten, pysslat om mig med varma filtar (på riktigt! uppvärmda! najs!) och fixat bekvämt högläge åt foten. Det behövdes minsann, för jag hade nyss blivit utsatt för plågsamma försök att dra det avbrutna skelettet rätt. Inte fick jag mer smärtlindring heller, de påstod att mina pupiller var som nålstick. "Jag har alltid små pupiller" sluddrade jag, men till ingen nytta. Tänkte slött att jag borde försöka plåta pupillerna och jämföra med belladonnamodellen från förr. Men det blev inte av.



På SÖS har de all inclusive, precis som på många Charterresor. Frulle vid halv åtta, mellis vid tio, lunch ungefär tolv, fika vid två-tre nånting, kvällsmål halvfem och nattfika vid åtta. Som att hälsa på hos mormen och morfen, man äter hela tiden. Utom innan man ska opereras, för då är det fasta.



Nyss opererad! Alla skruvar och plattor på plats. Benbitar tillrättalagda och provisorisk gipsskena. Microben kom på besök, stackarn, och fick utstå lite ulkningar från sin mor. Blu-ärkh.

Drip drip drip. Man kan också få antibiotika i droppet. Det fick jag. Det gjorde för f-n ont! WTF? Men vill man bli fin får man lida pin.



Varje måltid innehåller kål. Blomkål, grönkål, brysselkål, kålrot etc. Patienterna är som Zeppelinare. Men maten är faktiskt god! Bättre än matsalen på Gärdet.
Och sköterskorna är supersnälla! Jag är kär i allihopa.



I dagrummet på ortopedavdelningen har man ett prydnadsskelett! Såklart. Han har sämre hållning än jag. Språknämnden har beslutat att man numera även kan säga "sämre hållning än mig" Vart är samhället på väg ? Med såna eftergifter???


Utöver ett sjukgymnastiskt program och glada tillrop fick jag med mig droger hem: Syntetiskt morfin, som enligt FASS kräver specialreceptblankett för att skrivas ut, Alvedon (OK lite mesigt, men tydligen jobbar A och synM bra ihop) och engångssprutor med antiblodproppsmedel att sticka i underhudsfettet nedanför naveln. För en gångs skull känns det bra med lite överflödsfläsk!
Snart bara 4 veckor kvar med gips. Just nu befinner jag mig i limbo mellan SÖS och UAS. Men hoppas bli kallad till UAS nästa vecka för röntgen och omgipsning.
Hemtjänsten ska hjälpa mig att handla, så Zonic och Microben slipper offra sina lediga dagar.
Allt ordnar sig!

fredag 2 oktober 2009

En slags makeover

Känsliga läsare varnas.


Här följer upplysande genomlysningsbilder på den berömda fotleden, om vilken ni kommer att få läsa till leda, när jag orkar blogga igen.

Det här är "före" - om man vill vara petig kan man påpeka att det borde finnas en tidigare "före" med fotleden intakt. Ja, det kan man ju tycka. Men det är väl ingen som röntgar en felfri led?

För den seriöst intresserade rekommenderas Gray's Anatomy (nej, jag har inte stavat fel till McTeveserien)
Om något är otydligt kommer förklaringen här:
Snedgående fraktur i distala fibula med halv benbredds lateraldislokation av distala fragmentet, påtaglig dorsaldislokation av dito samt förkortning i frakturen. Fraktur avlösande ett medialt malleolfragment dislocerat lateralt-ventralt-kaudalt. Inkongruens i talocruralleden med talus förskjuten lateralt medförande motsv vidgning medialt i fotledsspringan.
Kristallklart.

Men sen fick Uffe och hans polare fixa lite med sitt high-tech meccano i titan, och se så fint det blev:


Ta-da! Jag gillar Uffe. Han kom förbi en sväng och berättade att post-op bilderna såg bra ut, "fast det visste jag redan, det var ju jag som opererade"
Haha, precis vad man vill ha, en kirurg med gott självförtroende.
Det och/eller en tidsmaskin.

Later.