. . . . . . . . . . . . . . . Gott Nytt År! . . . . . . . . . . . .

 

2014! Wohoo!

om nån undrar

nu när jag ska bli Sollentuna-bo för första gången någonsin i hela mitt liv, så kanske läsekretsen undrar vad som händer med bloggen?

Kan den fortsätta som byhåla? Sollentuna är väl ingen by liksom.

Nej, Sollentuna är en kommun. Här är lite (norpad från Wikipedia) bakgrundshistoria:

"1 januari 1971 infördes en enhetlig kommuntyp i Sverige, då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner. Samtidigt upphörde de få kvarvarande municipalsamhällena."

Och innan Sollentuna var en kommun, var hen en köping, Sveriges största, har jag hört. Köpings kommun var däremot aldrig någon köping utan en stad. (Möjligen var den en köping innan den blev en stad som blev en kommun, men nu spekulerar jag vilt)

För att spinna vidare på denna förvirring kommer bloggen sålunda att byta vinjett, i alla fall delvis, och efter flytten kalla sig "byköping" - medan url'en förblir densamma. Ingen flytt alltså.

Den blåa pluppen visar ungefär var jag ska bo. Som en hobbit i en gräsklädd kulle tänker ni. Men det är fel, bara Eniro (som är esperanto för ingång! värdelöst vetande) som inte uppdaterat sina kartbilder. Här ligger nu eleganta och smakfulla hyrehuslimpor med lgh, utan öppen spis men, alldeles lagom nära till pendeln.
Senast jag försökte förbereda adressändring fanns inte adressen, men det börjar dra ihop sig.





Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

en massa adjektiv

Gulligaste båten. Eller jag menar: gurligaste.

Den här båten går bland annat till Kvarnholmen (i Nacka, inte Kalmar) där regionens dystraste kombo i form av verkligen jättefina lgh som ligger väldigt off finns. Väldigt off. Inte lite, utan väldigt off. Känns t o m MER off, bara för att lgh är så verkligen jättefina.
Jag vet detta eftersom jag och microben åkte dit (med Gurli) enbart för att man fick gratis rosa skumpa. Om-nom. Ifall vi hade slagit till och köpt en lägenhet hade vi även fått presentkort på möbler. 20-40 papp beroende på vilken storlek. Det var öppen spis i lgh.... Men bastun var iaf inte vedeldad.

Men båten är verkligen gullig! You go gurl! i.

Detta har hänt

Här kommer en liten sammanfattning av året som snart gått:

1. Januari

2. Februari

3. Mars

Nä ja bah skoja HAHAHAHA

Eller det var ju inte så särskilt kul.

Här kommer en bild istället

Julstämning! Eller adventsmys. Bild från i söndags.

Här är en till:

Den unika inverterade mohawkhyacinten, bredvid det svagdoftande vita eländet.
What's up with that?
Om man inte vill ha hyacintdoft kan man väl köpa plastblommor???? Det borde iaf vara rejäla varningsskyltar om doften har genmanipulerats bort :( är väl det minsta man kan begära. 

God Jul på er, utifall att jag inte ids blogga imorrn!

What the ... ?

Det här fattar inte jag.

Kolla:

 Det här är ett paket tuggummi. Smaken heter tydligen "Waterloomelon" - vilket väl ska föreställa någon slags ordlek på watermelon. Det smakar vattenmelon-aktigt, så det är väl inte helt långsökt. Men Waterloo? Som i slaget vid?
Nog om detta, det är i själva verket mest förpackningen jag inte fattar. Ja, alltså jag KAN öppna den utan problem. OCH stänga. men dekoren, liksom. Gubbe med hatt. När man öppnar paketet är det som att man tar av hatten på gubben

Och då är han ett flintis rosa ÄGG under hatten. Som någon knackat och precis ska till att äta? Med sked?
WTF liksom.
"There is no spoon" vill man gallskrika rakt ut. Men there is ju en spoon.
Och vad har detta med tuggummi att göra, och / eller Waterloo?

Ännu ett av vardagslivets mysterier. 

bio

eftersom cellolektionen på min lediga fredag blev inställd för åttisjuttonde gången i rad hade jag en helt innehållslös dag framför mig när jag vaknade. En Jansonsk påse (4:44)
Så. Van resenär som man är, tänkte man att vaffan, varför inte ta en tripp till Stockholm. Häpp.
Åkte buss och tåg som vanligt, struntade i t-banan dock, promenerade till hötorget, schlank in på bio.

Ender's game. Inte så pjåkig. Ev. kanske slutet kan kännas lite halvlamt, men sitter man kvar tills eftertexterna rullat klart får man en väldigt diskret belöning, så att man kan känna sig som den enda personen som verkligen förstod filmen. Särskilt i mitt fall, eftersom alla andra i publiken lämnat salongen för länge sen. Ja, sen åkte jag hem. Som another day at the office, men utan arbete och inte så långdraget. Och med mer godis. There and back again på mindre än 8 timmar :)

Oh! Höll på att glömma det festligaste. Biljetten kostade 105 och stolnr var också 105 . Något för alla talmystiker och numerologer att sätta tänderna i.

Alla Hennstel skriver om tv (tror jag)

Personligen tycker jag att notisen är ganska roande, även om stavningen inte är så övertygande.

hådeteve

Hej svejs.

I den stora hålan, där jobbet är, har jag en arbetskamrat som vi kan kalla Gert. Alltså, jag har flera arbetskamrater, men nog om det nu, det är Gert som är viktig.

Han dök upp en dag på jobbet och såg extra nöjd ut, och det visade sig bero på att han bytt upp sig (hans formulering, jag citerar här) från iPhone till nån slags Sony. Jag har glömt vad den heter, men den är stor som ett litet slagskepp. Ett sånt som man kan ha i badkaret. Googla, vetja.

När jag tänker efter är det en nästintill skamligt bra liknelse, eftersom slagskeppsmobilen är "vattentät" - och om ni undrar vad skillnaden är mellan "vattentät" och vattentät, så är det bland annat den lilla flärpen som täpper till uttaget för laddsladden. Ja, för den kommer ju aldrig att bli otät eller ramla av eller nåt.

Både jag och min andra arbetskamrat, som vi kallar för Kerstin här i bloggen, (men för guds skull, EN av mina andra) tyckte att men herre gud vad gigantisk och ohändig den verkar.
Men Gert envisades, och påstod att den inte alls var oversized och/eller klumpig.

Vi bara: Jaja, do vara boss. Sankta Simplicitas hondar borjar taala maat....

Gert blev lite sur. Så vi bad om ursäkt och bad honom slå en signal till nån av oss, så vi kunde se gigantormobilen in action. Och Gert gick på det, stackarn, pillrade med visst besvär fram ett telefonnummer på den oceanlika skärmen och lyfte upp plankan till örat.
Kerstin och jag frustade av skratt.
Gert stampade ilsket med foten och utbrast: Det är faktiskt HD upplösning!
Oooooh! sa Kerstin och jag.

Och sen sa jag, lite elakt kanske: Så det är som att ha en femtifemtums teve och sitta jättelångt bort ifrån den?

Epilog. Några veckor senare. Gert säger att hans nya mobil är för stor och klumpig, så han ska byta. (ner sig antar jag) Både Kerstin och jag nickar instämmande och säger, ja kanske, en aning stor.
Alltså - vad snällt av oss! Hoppas tomten märkte det.

Dråpligt

ur dagens dn:

Jag har inte sett klippet och om jag såg det skulle jag inte tycka att det var "dråpligt" att människor slungas ner när en rulltrappa ger efter. 

Det kanske beror på att jag själv drullat omkull i en rulltrappa. Utan värre skador än blåmärken och lite uppskrapad hud iofs, men det kunde gått illa ju. 

Hur det gick med de aggressiva Malmö FF-supportrarna framgår inte av artikeln, den koncentrerar sig nämligen på frågan om upphovsrätten till den film som dokumenterar det dråpliga. 

Det är måhända ingen lätt sak att försöka uppamma empati för en brölande hop huliganer, men man måste faktiskt det!

Medmänsklighet åt alla medmänniskor. 

Tolerera de intoleranta!*

Att mänskla är felaktigt, men att gudomla är förlåtligt :)

*) det gör inte jag, men det kanske kommer med åldern?

fullständig forskningsfail

I dagens DN finns dels en liten notis, och dessutom ett helt uppslag (visserligen i sportdelen, men ändå)  om ett tydligen nytt forskningsrön.
Brudar som har en viss proportion på fingrarna blir bättre idrottare. Troligen kommer inga småtjejer med fel sorts tentakler ens få vara med i idrottsklubbar och/eller träna nånting öht i fortsättningen.

som tur är kan jag genast vederlägga forskningen.

Exhibit A:

Oj, förlåt, det blev fel bild. Den här föreställer en söt liten hund, som troligen heter Dick. Eller Petter Niklas. Vi försöker igen:

Ja, titta! Detta bildbevis föreställer mina lätt medfarna kvinnofingrar, fr v: pek-, lång- ring- och en bit av lillfingret. Som framgår av texten ovanför (och delvis under) dessa digitar, så borde jag alltså vara elitidrottare.
Deta är något som såväl jag själv, som alla i min omgivning, lätt inser är väääääldigt långt från sanningen. Oavsett hur man tolkar den.

Så, kära fingerforskare, tillåt mig småle. Nej. Gapskratta.
Nu var ni allt lite för fingerfärdiga med faktafångsten, era fulingar. HAHAHAHAHAHA



Eller eh, vänta nu. EN kvinna står det ju. Jaha. Ja, då menar de iaf inte mig.

Trendorakel

I dagens DN handlar Bostad/Inredning om burleskstil. Dvs det vulgära siden-sammet-fransar-guld-temat som gör att yours truly inser att hon (som vanligt*) är helt rätt ute.

Ni kommer väl ihåg bordelltapeten i det blivande sovrummet i Sollentuna (eller "byhåla noveau" kanske man ska säga. Snart iaf) som lätt hysteriskt valdes under extrem tidspress?

Helt imponerad av mig själv i efterskott. 

*) först med maltwhisky. först med grappa. och nu när spriten är fixad; dags för inredning! BWAHAHA!

Omständigt. O m s t ä n d i g t

Ja hej svejs. I dagens blog* ska vi tala om irriterande ord. Inte i allmänhet, utan om OMSTÄNDLIGT i synnerhet. I senare tid har allt fler lagt sig till med det där fullständigt onödiga "l" mitt i omständig. Eller, ja. Något mer mot slutet. Nästan sist.

Gör man då en grimas eller himlar med ögonen eller grymtar irriterat, då dräglar de av lycka och sväljer all sin överskottssaliv så fort de nånsin förmår, för att mästrande kunna utbrista: "det är korrekt svenska" och därmed insinuera att det andra sättet är fel. DET ÄR DET INTE! I själva verket är bruket av omständig äldre än det av omständlig, som faktisk är en tyskinfluerad form. 

Inget ont om tyskar. Mer än att de stjäl alla handdukar och bygger fort av solstolar på alla turistorter där de förekommer, men deras språk är verkligen inget att ta efter. Man blir deprimerad av att tala tyska. Uttalandet av orden vrider ansiktet i dystra grimaser och lurar somatiskt psyket att deppa ihop. Det är sant! Googla själv får du se. 

Jag vill inte vara tysk. Inte heller tyskinfluerad. Hellre brittisk. Helst en britboy, lite hipster, lite anarkist. Men jag är ju kvinna, så i nästa liv kanske. Brittisk extra torr humor! Det, mina vänner, är inte det minsta "omständligt" och inte det minsta tyskt. (don't mention the war)

Fast i Scotland kunde jag tänka mig att vara kvinna. Jag skulle ta på mig min något nötta, men älskade aftonklänning, och frasande vandra nerför den magnifika trappan på väg till aftonens dinerande. Vi har inte mycket pengar, men är lyckliga... Och vi har en massa får och vackra ägor och så vidare. Vi? Ja, förmodligen knallar det runt en snubbe i kilt och gör mig knäsvag. Ja titta! Han ser ut som en något yngre Sean Connery! Wo-hoo!

Men jag förirrar mig bort från ämnet, och det är Rosamunde Pilchers fel. Dags för slutklämmen:

Det jag ville komma fram till är att det finns ett undantag. Att stava OMSTÄNDIGT med ett helt överflödigt L i, det är omständligt.

*) förkortning av weblog ju. Det där extra B'et har jag ingen aning om hur det klibbade fast. 

ett skogsinlägg

Eftersom det har regnat rejält, typ spön i backen, trodde jag att svamparna skulle skjuta upp som typ svampar ur jorden, och begav mig ut på en stärkande tur med min järnhäst à tre växlar.
Det var ju inte direkt jättegott om kantareller, och inte av andra svampar heller. Bo-hoo.
Men som vanligt i Byhåla finns det alltid något att glädjas åt. Se här en post-ironisk nick åt konsumtionssamhället och amerikaniseringen av svearnas och götarnas rike.
Mitt ute i skogen. Bam. Nailed it.

Motor Cykel klubben "Donalds"

Ja, och sen plockade jag kaveldun, och fick användning utav min medhavda svampkniv. Win.

Kaveldun har jag varit förtjust i ända sedan min bästa vän Gujes mamma hade tagit in såna och placerat torkade i en vas i ett hörn av deras smakfulla 60-tals lgh belägen på övervåningen i en 1,5-plans villa i min barndoms byhåla. Mamman, som heter Svea, förklarade ytterst tydligt för oss barn att vi absolut inte fick peta på själva kavlarna för då skulle dunen komma i oordning och explodera. Miljarder små frön överallt.

Läsekretsen kan säkert räkna ut att den 5- eller 6-åriga versionen av mig, självklart tog tillvara första bästa obevakade ögonblick, och gav alla kavlar en rejäl kram med mina små klåfingriga nävar.

Till min stora besvikelse exploderade de inte :( Men det kanske går bättre nu? Hehe.

Frö-granater

Tålamod

Låt oss säga att du har råkat på en rejäl bergknalle, och att du av någon anledning känner att du vill förinta den. Eller kanske bara förminska. Någon slags åverkan.
Men samtidigt är du lite mañana. Det är inte så att det brinner i knutarna. Du är väldigt chill.
Dock kvarstår faktum. Förr eller senare ska den där bumlingen få sig en omgång.

I sådana fall har jag ett förslag! Plantera ett frö i nära anslutning till den misshagliga bergsformationen, lämpligen av sorten som så småningom växer upp till ett liknande träd som på bilden här. Sen är det bara att vänta 60, 70 år. Kanske 80.

Ta-daaa!

Biverkningar

En del grejer går inte att undvika.
T ex så kan jag inte se den här filmaffischen:

utan att genast börja fnittra och tänka på den här bilden:

lägg särskilt märke till det solkiga linnet

Klent

Tog en tripp till skogen, och träffade på lite harsyra.

Jag: Men tjena!

Harsyran: Tjaba...

J: Läget?

H: Jo, det är väldans torrt. 

J: Aha. Är det därför ni har knipit ihop era blad?

H: Exakt. 

J: Jaha, nämen jag kollar väl vidare efter kantareller då. 

H: pfft... Lycka till...

Gick ju inte nå vidare.

Vad som fanns i skogen i fallande ordning:

Bromsar

Smultron

Blåbär

Kantareller

Jag

(Allt självklart, typ träd, mossa etc, det hoppade jag över i min lista)

forts på pod-people

Om man tänker sig att en pod-människa skickar ett sms eller whatzup till en annan likasinnad och friar, och den likasinnade typ accepterar, då skulle det kunna se ut såhär sen:

look-a-like

kanske inte lika som bär, men definitivt åtminstone typ själsfränder kanske?

översta bilden föreställer "Bride of Frankenstein" - den nedre moi, åkandes en sk attraktion på Gröna Lund, och samtidigt görande sig själv till allmänt åtlöje. Ungefär som Totte med sina löjliga öron.

Nog om detta. På senare år har jag, er vän på nätet, funnit att det skänker en enorm frid att stillsamt flyta omkring i hav, sjö eller å. Inte simbassänger, det är möjligen ok för motionens skull, inte mer. Men i moder naturs egen blöta famn kan man finna halvnirvana. Sanning. Vi är inte enbart hänvisade till att strutta omkring på jordskorpan, vi kan plaska i vatten också.
Däremot luft är ju knepigare. Som liten var jag övertygad om (bland annat, jag hade många övertygelser) att om man verkligen ville så skulle det gå att lära sig flyga. Numera är jag dystert medveten om aerodynamikens lagar.

Sålunda var jag inte det minsta beredd på vad som väntade när jag och Microben äntrade Gröna Lunds senaste åkbegivelse, "Eclipse" - "världens högsta starflyer" - en slänggunga som hissar upp folk till 121 meters höjd varifrån de hänger och slänger med en top speed på 70 knyck i små säten fästa med 8 meter långa kättingar. Nästan exakt samma design som den gamla vanliga, bara högre. Och med ett extra säkerhetsbälte, så inte nån får för sig att klättra ur. Man fick lust med det när maskineriet började hissa upp oss. Inte så lite läskigt faktiskt.

Men ungefär halvvägs upp så bara släppte det, och jag insåg att närmare än så här kommer jag aldrig min gamla dröm om att flyga för egen maskin. Fråga microben! Hon kan vittna om mina saliga små uttalanden där uppe i högan sky. Det var precis som jag hade föreställt mig att det skulle vara när jag äntligen lärt mig flyga; fridfullt, vinden i ansiktet, eufori, känslan av att vila i luften. Rekommenderas! Högsta betyg!

dresscode

Jag tycker att det vore feruktansvärt* roligt om alla på mitt jobb en vacker dag bestämde sig.
Och så kom brudarna till jobbet klädda såhär:

och grabbsen såhär:

*) läs högt

Meh.

I morse vaknade jag inte av att min mobil stämde upp med sin fridsamma larmsignal. Det är nåt slags klockspel på hyfsat låg nivå. Jag vill bara vakna, inte bli ihjälskrämd. FYI.

Istället började jag drömma att jag var ute på stan och gick med mobilen i näven, och även i drömmen började den spela sin lilla trudelutt. Varpå drömjag försökte stänga av den, OCH DET GICK INTE! Drömjag verkligen kämpade som en galning för att få stopp på ljudet men det var helt omöjligt.

Behändigt nog förvandlades iPhonen  (i drömmen) till en Nokia, så att drömjag kunde plocka isär den och ta ur batteriet. MEN INTE ENS DET HJÄLPTE! Och när mobilen monterats ihop igen gick det självklart fortfarande inte att få stopp på den.

Vid det här laget var drömjag helt förtvivlad/fly förbannad.

Och precis då vaknade jag, precis lika förbannad och förtvivlad som drömjag. Adrenalin etc kan tydligen inte skilja på dröm och verklighet. Sjukt irriterande. I vilket fall så tänkte jag verkligen inte gå upp förrän förbannelsen gått över, så jag snoozade mobilen. TRODDE JAG, men i själva verket stängde jag av den...

Vaknade sedan ca 3 minuter innan bussen jag planerat åka med skulle gå. Bestämde då tjurigt att inte gå upp förrän bussen passerat huset, somnade om, och tvingades sedan slå nytt rekord i tandborstning etc för att inte missa nästa buss också. Hade det inte varit för den vänskapligt sinnade chaufförens tålamod hade jag inte hunnit med den bussen heller, trots min vildsinta spurt mot hållplatsen.

...

Ibland känns det som om mitt undermedvetna driver med mig.

Trädgårdsskötselns donna Quixote, eller fr Sisyfos. Eller avbytare till Herkules i Augias stall.

Ja, nu när man så småningom ska försöka avyttra det eländiga ruckel som vi bebor, katterna och jag, så måste man ju snygga upp. Både inuti och utanpå.
Annars kan det väl bli snudd på omöjligt att sälja kan jag tro.

Men det är ju så himla svårt! Allting är en evig rundgång, och det är väl själva eff vad allting trivs och växer i den uppländska leran! Gräs och allt annat som trängs i den sk gräsmattan. Engelsmännens mer diffusa benämning "lawn", skulle kanske kännas mer rättvisande om det inte var för att engelska lawns till 100% består av just gräs. Min "gräsmatta" är väl minst 75% andra gröna grejer i.
Ja, och sen allt bjäfs som växer där ingen gräsklippare kommer åt! I ett anfall av desperation eller nåt skaffade jag, för några säsonger sedan, en riktigt rejäl trimmer som går på bensin, hängs fast på kroppen meddelst en kraftig sele, och väsnas något alldeles förbannat.

Om nån tror att den startade nu i år när "säsongen" startat, så är det fel. Jag läste i manualen och genomförde diverse ritualer, såsom att plocka ut tändstiftet, rengöra det, sätta tillbaka det, trycka på gasknappen och dra i startsnöret för att lufta förbränningskammaren, pumpa med den lilla bensinbubbelblåsan och vrida hit och dit på choke-vredet men inte f-n startade den förgrymmade maskinen.

Sålunda begav jag mig iväg till Üpsala och en däri belägen bensinmack, eftersom jag i min enfald trodde att dylika etablissemang kunde tänkas ha tändstift. Om nån tror att de hade ett passande tändstift, så är det fel. Bensinmackens personal tipsade om en inrättning i nordvästra delen av staden där man "garanterat" skulle ha det önskade stiftet. Om nån tror att det stämde, så är det fel. Däremot tipsade de om ett annat ställe, i sydöstra delen av staden, där de var nästan bombsäkra på att den modellen av tändstift som jag ville ha, skulle finnas.

Visst påminner det här om nånting ur bröderna Grimm? Ja, så på tredje stället fanns det! Woohoo!
Åkte hem med fyndet, utförde ritualerna igen, men inte fan startade trimmerhelvetet.
Till råga på allt befann sig de flesta grannarna på sina uteplatser och i mitt förmörkade sinne förvandlades hela bunten till små beskäftliga Tjorvar som plirande påpekade att jag "inte hade den rätta knycken"

GAAH. Dessutom var det äckligt i solen, så jag gick och ställde mig i skuggan, men där var det mygg. Gick in i källaren, men dumt nog hade dörren stått öppen, så där var det också mygg.
Nä, nu får det vara nog tänkte jag, och skrek okvädningsord till myggen, som inte verkade bry sig, under det att jag tog med mig hela konkarongen upp i köket.

Skruvade sedan av kåpan för att närmare undersöka inkråmet. Varför vet jag inte, det är ju inte som att jag vet något om trimmermaskiners motorer. Det tog en stund innan jag hittade vilka skruvar som höll fast kåpan, och därför skruvade jag av misstag loss en skruv för mycket. Tittade en stund på bensinledningarna, som gick mellan tanken och tja, förmodligen förgasaren? De såg ut att vara delvis av metall, varför jag inte kunde se om något korkat igen dem. Bestämde mig för att skruva på kåpan igen. Sen hittade jag ingenstans att skruva i den där skruven som jag skruvat ur av misstag, och råkade tappa ner den under kåpan. Avlägsnade då kåpan IGEN, och funderade mycket energiskt på var i h-e den där lilla extraskruven skulle sitta. Och det hjälpte! Jag hittade var den hörde hemma! Skruvade energiskt den lilla skruven på plats, och lade därvid märke till att ju hårdare jag drog åt skruven desto mer förflyttade sig en anordning igenom vilken gasvajern löpte. Lossade på skruven och vred åt igen för att vara riktigt säker.

Crap. Det var den här skruven som det stod om i manualen. Den man justerar förgasaren med. Formuleringar som "ett kvarts varv" och "blabla hög höjd tunn luft bla bleh bleh". Ja, eftersom jag hade skruvat ur hela skruven så visste jag inte ett smack om hur många kvarts eller dubbla varv som jag skulle vrida, eller ens åt vilket håll.

Så jag skruvade på kåpan igen och drog i startsnöret. Med trimmern liggande på köksbordet. Och utan att ha tagit på hörselskydd eller handskar. Men selen var på i alla fall.
Inte f-n kunde väl jag veta att den skulle starta på första rycket?

Katterna blev mycket upprörda och hela köket osade av förbränd Aspen miljöbensin, som inte verkar vara alls särskilt nyttig av doften att döma. Men jag vågade ju inte stänga av trimmern när jag äntligen fått igång den, så jag slet snabbt på mig all skyddsutrustning och bar ut den vilt knattrande maskinen i trädgården och gav båda två en rejäl omgång.

Det kommer dessvärre inte att märkas om en vecka, för då har säkert all blast vuxit tillbaka...

Filmtajm!

Jajamen, äntligen har vi varit på bio! Närmare bestämt beskådades "Iron Man" - och det var del tre tror jag.
Var där med min bästaste biobuddy, Lundh.
Eftersom vi hade gott om tid innan berättade jag om andra filmer som passerat revy framför mina ögon sen sist, för av olika anledningar har jag sett en hejdundrande massa filmer utan Lundh, varav två på bio. Den första var "Life of Pi" och den andra var "Oblivion" tror jag. Den kanske heter ngt annat, kommer inte ihåg. Anyhoo så såg jag inte klart den. Min senaste filmgraderingsmetod bygger på att man dricker ganska mycket vatten eller liknande innan, och sen märker man om filmen är bra på om man tycker det är värt att sitta kvar, eller om man hellre slinker iväg från salongen och går på wc. Om det är riktigt illa ids man inte gå tillbaka till salongen.

Och nu: över till salongen:

Samtidigt i samma salong som vi: Irony Man:

Festligt. Jag trodde först det var en liten grundskolegosse, men det visade sig vara en ngt äldre ung man, kanske knappt 20. Svårt att säga. Han vägrade iaf ta av sig sin mask, trots att hans polare bad honom.
"man, you gotta take that thing off..."
"Fuck you" svarade Papier Mache Man.

Ja just det. Om ni planerar att se rullen. Det är helt klart värt att sitta kvar tills eftertexterna är slut.
Bra film. Finfina effekter! Jorå, satte.

Årets körsbärsblom - del 2

Såhär är det. INGEN tittade på blommorna. Nästan alla plåtade, en del posade, en del både plåtade och posade. Nästan ingen såg blommorna live. Själv tittade jag på blommorna när jag inte fotograferade folk som fotograferade, och på slutet råkade jag på en gammal bekant, så jag tvingade henom att oxå spana in blomsterprakten.
Men alla andra bara glodde indirekt via kameror pads pods och what have you. Sen facebookades och tweetades och instagrammades och bilderbloggades* det förstås. Och så** gloddes det lite till på pads pods och andra sorters skärmar.

*) skyldig :)
**) jag har kollat med sprakradet.se och det är korrekt att skriva "och så" - jag skickade ett exempel och bad om regler, men fick bara ett lakoniskt "korrekt"

Årets körsbärsblom - del 1

Fler foton följer

Panorama

Glömde att nya mobilen har panoramafunktion i kameran, så här är översvämning i 180:

senaste nytt

Finns det något mer irriterande än stelbent byråkrati och bestämmelser för bestämmelsers skull?
Ja, självklart, men just det här inlägget handlar om badkar och lämpliga tillbehör. Eller brist på. P g a ni vet vad.

Snabb sammanfattning:
Hon Solo tänker flytta till en lgh som inte finns än, och fick då i uppgift av den blivande hyresvärden att fatta en hel radda knepiga beslut, bl a angående badkar. Helt oskyldigt ställde då H Solo frågor, som sent omsider delvis besvarades, varpå följdfrågor ställdes osv.
I korta drag. HS ville inte köpa det badkar som tillhandahölls pga otillräckligt baddjup, utan ville införskaffa lämpligt kar på egen hand, men ville då förstås ha rak duschdraperiskena och ev badkarspip, och ville veta vad det skulle kosta. Svaret (som tog god tid på sig) blev: pip kostar  ca 2 500:- inkl moms. HS tyckte det var mycket pengar, hon hade tänkt sig mellanskillnaden av vad en duschkran med respektive utan "pip" kostade. Av snålhet ställdes sålunda frågan: vad kostar rak skena då?
Efter ytterligare ett tag kom svaret. Det är samma. Oavsett om det är pip, skena eller både och.
Men va fan! Då tar jag väl badkarspaketet som det är då. Svarade HS surt.
Baktanken var då att sälja dockskåpsmodellen som ingick i paketet asap och ersätta med kingsize.
...

1 500:- EXTRA????
Men det var väl själva... Är det mitt fel att det tar 18 år att få svar på enkla frågor????

Nä då får det vara. Helllre än att belöna entrepenören suddsuddsudds idiotiska och maktfullkomligt byråkratiska system med mina surt förvärvade pengar, betalar jag det dubbla för att byta ut skiten själv :(

sista vårfloden i Byhåla

som kommer att visas i den här bloggen iaf.
Fast man vet ju aldrig. Det här är grejer det. Väl värt en tripp. Kanske.

Det är samma motiv som vanligt, för att orsaka endast minimal förvirring hos läsekretsen. Här är ån på väg mot den gamla kvarnen.

 En åker som ägnar sig åt att drunkna i en å.

 En grusväg som successivt förvandlar sig till en vattenväg.

Helt förvandlad!
Nä, skojar. Gick ut en bit i vattenvägen bara :)

Va???

Jaha, men isåfall är ert dictionary wrong!!!

tillfälligt avbrott

Ja för även om the pod people are everywhere, så finns det fortfarande en del som inte hela tiden sitter dubbelvikta med en sån därn maskin i sin klibbiga lilla/stora näve.
T e x coola gamla gubbar som den här. Cool + old = COOLD

Ibland går han på fest med likasinnade och då gör han finfina oldschool punkar-spikes av sin tillfälligt nedkammade mohawk. Det är jag totalt tvärsäker på.
Han tycker också att det är kul att gå långsamt förbi små emos som sitter och väntar på sitt tbanetåg och se hur de blir ännu mer depp av att se hans goosejacka. Lite småelak sådär.
Eller också skiter han i allt. Inklusive att jag skriver att han skiter i allt.
Vad vet jag?

pod-people

Alien invasion, fast inte som vi trodde 1956 (http://akas.imdb.com/title/tt0049366/?ref_=fn_al_tt_2)

De kläcks inte ur pods, utan försjunker i dem. Jaja, pods pads phones. Potejto potaato.

homo mobilus

 knappa knappa knappa

 knappa knappa knappa

knappa knappa knappa knappa

själv knappade jag inte så mycket - jag tog kort istället

Duh-cisions...

Åkte till Sollentuna för att bli förortsbo igen. Inte omedelbart, utan om nästan ett år. Kom igen i början på 2014 för panikslagna inlägg på temat: "AAAAAAHH! hur kunde tiden gå så FORT???"
Alternativt inga inlägg alls. Tidsbrist. Duh.
M a o så saknar jag inte självinsikt, däremot förmågan att agera enligt insikten. Massor av teen points. Wo-hoo.

Nåväl, m h a instruktioner från Microben hittade jag till SH-kontoret och blev småningom invallad i ett litet rum i vilket diverse papper förevisades. Jag var alldeles beredd. Been there done that.
Så jag nickade och såg maximalt intelligent ut. Regler för diverse saker. Varmvattenmätning. Olika sätt att räkna våningsplan. Lantmäteriets nya idnr för folkbokföring. Check, check, check.
Tillval; gäsp, nej tack. jag vill inte betala av saker 12 ggr om året i evighet amen. Eller jaha. Man kan tillvälja tvättmaskin, -tumlare, diskmaskin, micro och badkar och ÄGA dem? Och betala hälften snart och resten sen? Jaha, fast nä. Jag köper nåt billigt på blocket eller så.

Men sen. Jag var inte alls beredd. Inte det minsta. Helt plötsligt stod jag framför 4 plakat med olika teman för köket, som i sin tur var kopplade parvis till 2 badrumsteman. Och två pärmar med tapeter.

Nej. No no no no no. Jag kan inte välja sånt här? Jag har ingen smak. Jag vet inte vad jag tycker om, bara vad jag inte tycker om, dvs det mesta. :(

Dessutom var kökstemorna (mer om böjningsproblematik senare) fel hopsatta. Det finaste kaklet och luckfärgsalternativet satt ihop med den mest fasansfulla bänkskiva i fuskträplastlaminat som går att föreställa sig. Nästan värre faktiskt.
Det var två teman som försvann direkt:

1. Brandgult* kakel. Helst inte. (Hade däremot lätt tagit tomterött kakel om det funnits btw)
2. Har förträngt vad det var som var hemskt. Så hemskt var det! Brrr.

Och av de andra två så var det det där med bänkskivan, och då vann alternativet med avlängre kakel by default. Avlängre. Sug på den du. Avlångare? Dagis much? Förmodligen ska man säga "mer avlång" men det vill inte jag. Tråkigt nog har man väldigt sällan användning för detta eminenta ord. Men jag ska använda det så ofta jag nånsin kan! Tur iaf att tillhörande badrumstema var helt ok. Puh.

Tapeterna. OMFG. Jag borde fotat alla och visat här på bloggen, men det gick inte pga valångesten. Till slut blev det en nästan vit i vardagsrummet. Neutralt och bleksiktigt, vilket är lika med fritt fram för crazy mycket färg på tavlor och kuddar etc. Check.

Och efter att jag kollat upp att en hel vägg upptas av garderober i sovrummet, samt är dörr + fönster på två av de återstående, så slog jag till på en mörkröd, krusidullig, stormönstrad medaljongtapet. Anledningen till att jag vågar mig på något så extraordinärt är att en av mina idoler en gång sa att han "ändå blundar när han sover". Och det gör jag också! Sovrum à la bordell. Check.

Arbets/gästrum. (Dubbel funktion, menar inte att gästerna ska arbeta.) En polkagrisrandig på längden med ganska och lika breda remsor i skärt* och mörkvitt*. Ja! Urblekt cirkustält. Festligt! Check.

Sen dök det upp en delikat fråga. Om man köpte tillvalet "badkar" så ingick "rak duschskena" och "badkarspip" - och heter det verkligen "pip"? Låter väldigt fjuttigt. Och smalt. Vattnet hinner kallna innan karet är fullt, typ. Om man inte köpte "badkar" så fick man hörnskena och ingen pip. Men jag vill ju inte betala pengar för ett badkar som är knappt 1,5 m i innerlängd och knappt 4 dm djupt. Eftersom jag inte får plats i såna ynkliga små modeller. Inte om jag vill nedsänka hela kroppen, eller åtminstone allt utom huvet. Jag vill inte välja mellan knän och axlar. Allt i blöt samtidigt!
Så jag vill ha tillvalet pip och rak skena utan badkar. Ingen hade nån aning om ifall det gick att genomföra, så nu lever jag på hoppet. Oavsett vad så tänker jag skaffa ett badkar som är djupt. Det kommer att bli nice. Blocket ftw!

*) det heter inte "orange" eller "rosa" eller "off white"