Järnspikar har man väl hört talas om

Det här är spår från gulsparvar eller grönfinkar eller nåt. Jag har bara sett fåglarna från sovrumsfönstret, så osäkerhetsfaktorn är ofantlig. Sparvfinkarna håller till i de torkade resterna av de gigantiska ogräsaktiga 3-metersväxterna* vid min "p-plats" hemma, och så har de fått för sig att under bilen är det bra att vara. Hoppas verkligen att de inte äter av Lord Volvomorts undersida! Har svårt att tänka mig att gruset under bilen innehåller något ätbart så här års. Och det är inte för värmen! Första gången jag observerade (eller säger man "skådade" i fågelsammanhang?) det här beteendet hade lille lorden inte varit ute och rullat på flera dagar. Och det var minusgrader.

Fåglarna på den här bilden: har ingenting med föregående text att göra. Men bortsett från att bildpippisarna är av järn och finns på ett litet bord utanför en affär på Nybrogatan i Stockholm, och bilpippisarna finns i byhåla och är levande så är likheten slående. Utom färgen och fötterna och näbbarna. Lite gulare och lite mer finlemmade, så hade de varit spot-on.

Den här bilden: har ingenting med vare sig föregående texter eller bilder att göra. Utom att både denna och förra bilden är från Stockholm. Och visst är det väl konstigt att ingen reagerar? Mitt i stan, vid Sergels torg, helt öppet. Ett KULT-hus.

Skulle aldrig få förekomma i byhåla! Tro mig. Jag vet.

*) Ogräset har haft huvudrollen i ett Viasat Nature program, där det rymde från en trädgård, vari någon helt obetänksamt planterat det. Röjde och vandaliserade i hela byn, för att till slut ge sig på kyrkogården där det helt löpte amok och förvandlade hela anläggningen till en ogenomtränglig djungel, välte gravstenar, etc. I min trädgård (hrm) ligger det lätt tvåa efter hallonen som är totalt crazy och har kvävt en krusbärsbuske och en halv vinbärs. Och sprängt taket på det exklusiva växthuset.

Roten till det onda

Det här är tand nr 6 i min högra överkäke.
Eller var.
Hahaha, det är faktiskt både tand och var!
Nä, nu ska jag skärpa mig. Tanden på bilden ovan satt fram tills idag i min högra överkäke. Vid det lilla förstoringsglasets position finns det vid röntgningstillfället fullt med var. Ghak... Fattar inte hur nån kunde tro att det skulle funka att rotfylla en så krokig rot som den där?! Pga av denna misslyckade rotfyllning från förra årtusendet har jag haft hur mycket bihåleproblem som helst. Och i onödan! Och varför märkte ingen detta när de studerade magnetröntgenbilderna av mina bihålor? Som gjordes för 1,5 år och ett par tre bihåleinflammationer sen.
Det gjorde rejält ont att ha var i käkbenet. Dessutom löste varet upp skelettet så att det nästan blev fri passage in i min bihåla. Ghak. Man kan se bihålan på bilden by the way, den är det mörka fältet uppe till höger. Men en omgång 1000 mg Kåvepenin gjorde slut på infektionen, och idag gjorde min nya hjälte slut på tanden.
Hur fick jag tag i den här bilden undrar ni? Särskilt om ni hört talas om de bisarra lagar som styr handhavande av röntgenbilder. Tydligen så tillhör "min" röntgenbild visserligen mig, men får ändå inte lämnas ut till mig. Däremot till andra tandläkare etc. Men skit samma, i alla fall så gick det att kringgå lagen lite smidigt, eftersom den digitala röngenbilden kunde fotograferas av från skärmen som den displayades på. Score!
Ovanligt trevlig tandläkare, han har bergis en fanclub eller nåt, så trevlig var han.
Jag fotograferade även tanden, som låg i tre blodiga bitar (+ en plastbit, den fd kronan) på en bricka. Men den bilden visar jag nog inte här, den är för makaber.

Just nu känner jag mig som om nån smackat till mig med en stekpanna på kinden. Men det går väl över hoppas jag. Ju förr desto bättre.

Förra året

Seven - a.k.a. "the lonesome dog" - en tidig vintereftermiddag med fint ljus och rimfrost. Öron speciale a la 7.

Seven hittar något spännande. Matte bryr sig inte, det är djupfryst. Hehe.

Gott Nytt År! Och lycka till med alla löften, målsättningar eller föresatser. Eller lycka till utan?

( Moi? Dra ner på svärandet, som vanligt)