Misnia???

Alltså, vad är "Misnia"?

Om det möjligen skulle framgå av sammanhanget, men sammanhanget eventuellt inte framgår, så är föreställer fotot interiören, sedd genom ett av fönstren, i huset från detta inlägg.

Någon?

Rädda mig från att tillbringa en evighet med att grubbla över detta!

Döskallar är ju coola, men det här...

...det här är för mycket. En urna i form av en taffligt utförd plastkopia av den avlidnes huvudknopp. (Jo det är sant. Kolla själv, bilden är en länk.) Smaklöst? Nä, skojar du. Fast de finns iofs både i naturlig storlek och 1/4. Så varför inte beställa en kvartsfigur av sin egen skalle ? Av med locket, et voila! En skojsig pennhållare att ha på skrivbordet. Den större modellen kanske skulle vara perfekt som ishink? There's no end to the possibilities.

Och vem är det som arrangerat detta taffliga stilleben? En vissen ros man bara ser stjälk och blad av, en bok (bibel?) som spretar med såväl pärmarna som inlagan, en värmeljushållare från Ö&B och så den groteska skallen, med sitt inte alltför diskreta lock.

Om man nu tvunget vill hemsöka sina efterlevande rekommenderar jag stenhårt den gamla hederliga spökmetoden.

Meh - jag kommer inte på nån bra rubrik...

Jag gillar den här bilden.
Dels för att den är så himla stillsam att titta på, men mest för att den är så bisarr och overklig. Det är aldrig någonsin så här öde och tomt på folk en sommardag vid Utö gruvbrygga. Aldrig. Utom just det här ögonblicket då det lilla amfibieplanet kom tuffande in i hamnen.

Den här bilden är handkolorerad, men inte av mig. Damerna här är förebilderna till Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Elsa B tyckte dock att rosa var alldeles för kliché, så det blev den mer beskedliga kulören brun i hennes tolkning. Och farbror Blå? Jodå, kolla in damen i blått, lite butch, eller? Men en transperson var även det för mycket för tant Elsas bok, så hon tog sig ytterligare lite artistisk frihet..

Jag vet att det finns tre kvinnor
som bor i ett kollektiv,
och alla är oberoende
och lever ett eget liv.
Dom fördelar det som ska göras
i samstämmig demokrati,
dom odlar biodynamiskt
och hushållar med energi.

Dom har inga egna barn,
för det behöver man inte få -
men dom har diskuterat att
adoptera möjligtvis två.
Tre harmoniska vuxna kvinnor
som lever ihop med varann,
i stället för att bo i kärnfamilj
i ett äktenskap med en man.

Men dom har helt vanliga känslor
dom träffar män när dom vill,
ibland kommer t.ex. en på besök,
en som bor strax intill.
Jag förstod på ett tidigt stadium
att den här samlevnadsformen var fin,
jag var bara fem år när jag läste om
tant Brun, tant Grön och tant Gredelin.

(c) Finn Zetterholm

Flygfän

Träffade på en del misstänkta aliens i somras. Det är ju inte helt lätt att fotografera småkryp med en mobil (gnäll, gnäll, gnäll) men det är bara att hoppas på turen.


Här någon slags stekel, i mitt tycke alldeles för stor och opålitlig. Så när den flög in i mitt kök började jag fäkta med flugsmackaren efter den. Fick aldrig in någon träff, men så tog sig det korkade fäet in i en lysrörsarmatur vari det tydligen var alldeles för hett. Den tog sig inte ut igen, utan slamrade ljudligt omkring tills den var så dehydrerad att den dog. Hu. Nu vet ju inte jag om det är bättre att bli ihjälsmackad, som var plan A, än att snabbmumifieras, som blev plan B, helt oplanerat. Men lite läbbigt iaf.



Den här måste ju bara vara en alien. Nu syns det inte så bra på bilden men den är (eller var) fluoriscerande neongröngul. Redan stendöd när jag upptäckte den i Lord Volvomorts framfönster. Gummilist 51, som vi säger nuförtiden.


Again with the problem med färgåtergivningen. En del bromsar har lila- och blågrön-randiga ögon. Den här tex, som blev ihjälslagen på Långbäling sommaren 2009. Fast bå bilden ser de lila ränderna mer ut som bruna.