Här har vi en liten snigel. Sniglar är inte bara hemska spanska mördarsniglar, utan även såna här små kamrater med hus på ryggen. Den här kanske heter Björn Rosengren och basar för något snigelfack.
Här en bild på en stilig dubbeldörr, stadd i elegant förfall ihop med sitt hus. Man blir melankolisk. Och det rycker till i någon slumrande Timell-nerv. Men sen går man vidare och suckar dramatiskt. Eller så går man bara vidare. Den här bilden har ingenting med temat för detta blogginlägg att göra.
Men den här bilden har det! Vi hoppas dessa båda lööövers får vara i fred och slipper bli begapade av Björn från första bilden. De har ju nog med sitt. Det är himla komplicerat att vara snigel, inte minst när det drar ihop sig till älskog. Båda parterna är båda parter samtidigt så att säga. Jämlikt på riktigt! Men ändå förmodligen plågsamt eftersom de skjuter pilar i varandra innan de sätter igång. Jo, det är sanning! Han/hon till höger heter Amor och den andra Eros, eller tvärtom. För vidare studier, försjunk lämpligen i denna wiki-artikel. Leta upp Helix aspersa = Vinbergssnäcka eller escargot som fransmännen säger. Amor o Eros här på bilden är den ätliga sorten. Byhåla är som culinary exile för dem, för här äter mindre än 0,14 promille av invånarna sniglar.
A & E kan köra vidare.Det går inte särskilt snabbt (surprise? I think not) för sniglarna, flera timmar efter deras photo shoot höll de fortfarande på. Men ingen peeping Björn än så länge. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar