Min storasyster kom hem med den här singeln, vi delade rum, och hade köpt en stereo för våra sparslantar nåt år tidigare. Det var en riktig ruggig skivspelare med handtag på sidan, och stereohögtalarna kunde fogas ihop och snäppas fast ovanpå som ett lock: en sk resegrammofon. Sen var det bara att knalla iväg med sin portabla musikspelare i näven och - naturligtvis - montera ihop eländet igen, så kunde man spela vilken musik man kände för. Om man hade ett vägguttag i närheten, eller en lång skarvsladd. Och om man tagit med sig sina skivor. Av vinyl.
Den kostade typ 200 kr vilket förmodligen motsvarar en hyfsad 40 tums flatscreen LED-teve i dagens penningvärde. Ljudkvaliten var klart sämre än Clas Ohlsons 199 kronors mp3spelare - som dessutom har en bildskärm, tar sjukt mycket mindre plats och har såväl musik som kraftkälla inbyggd. Det där med bättre förr stämmer inte på allt. Särskilt inte teknik.
Den kostade typ 200 kr vilket förmodligen motsvarar en hyfsad 40 tums flatscreen LED-teve i dagens penningvärde. Ljudkvaliten var klart sämre än Clas Ohlsons 199 kronors mp3spelare - som dessutom har en bildskärm, tar sjukt mycket mindre plats och har såväl musik som kraftkälla inbyggd. Det där med bättre förr stämmer inte på allt. Särskilt inte teknik.
Det jag kommer ihåg är att jag tyckte omslaget var så fult. Min syster (som var cool och inte geekish som jag) förklarade att det här är bästa musiken någonsin. Det trodde inte jag på, så jag fnös väl föraktfullt eller nåt.
Så här lät det: mindboggling
Eftersom skivan kom ut -73 måste jag varit fjortis. Men som jag kommer ihåg det känns det mer som om jag var tolv. (Fast det gör det iofs rätt ofta, även nu :-) Så fort jag hade chansen (= ingen såg eller hörde) spelade jag den här singeln. Hela sommaren. Den gick rakt in i solar plexus och beam'ade iväg mig till ett annat universum. Jag var helt försvarslös. När låten var slut vaknade jag till bara såpass att jag kunde dra pickup-armen åt höger för att starta skivtallriken igen, och sen försiktigt släppa ner nålen i spåret. På den tiden kunde man spela sönder skivor. Vinylen nöttes ut.
Så jag köpte hela albumet. Kolla vilket snyggt skivomslag! Med en volvo-symbol istf o-et i Bowie. Bara en sån sak. Och Twig-the-Wonderkid som dekorativ sidekick(a).Och inte förrän helt nyss, när iPhonen slumpade fram mitt gamla favoritspår, upptäckte jag vilket instrument som står för det grymt suggestiva introt.
Jag LOL'ade på riktigt. Min första stora musikupplevelse, och bara knappt 40 år senare: mitt första instrument!
Bwahahahaha! Snacka om sen i starten, på alla tänkbara sätt.
