look-a-like

kanske inte lika som bär, men definitivt åtminstone typ själsfränder kanske?

översta bilden föreställer "Bride of Frankenstein" - den nedre moi, åkandes en sk attraktion på Gröna Lund, och samtidigt görande sig själv till allmänt åtlöje. Ungefär som Totte med sina löjliga öron.

Nog om detta. På senare år har jag, er vän på nätet, funnit att det skänker en enorm frid att stillsamt flyta omkring i hav, sjö eller å. Inte simbassänger, det är möjligen ok för motionens skull, inte mer. Men i moder naturs egen blöta famn kan man finna halvnirvana. Sanning. Vi är inte enbart hänvisade till att strutta omkring på jordskorpan, vi kan plaska i vatten också.
Däremot luft är ju knepigare. Som liten var jag övertygad om (bland annat, jag hade många övertygelser) att om man verkligen ville så skulle det gå att lära sig flyga. Numera är jag dystert medveten om aerodynamikens lagar.

Sålunda var jag inte det minsta beredd på vad som väntade när jag och Microben äntrade Gröna Lunds senaste åkbegivelse, "Eclipse" - "världens högsta starflyer" - en slänggunga som hissar upp folk till 121 meters höjd varifrån de hänger och slänger med en top speed på 70 knyck i små säten fästa med 8 meter långa kättingar. Nästan exakt samma design som den gamla vanliga, bara högre. Och med ett extra säkerhetsbälte, så inte nån får för sig att klättra ur. Man fick lust med det när maskineriet började hissa upp oss. Inte så lite läskigt faktiskt.

Men ungefär halvvägs upp så bara släppte det, och jag insåg att närmare än så här kommer jag aldrig min gamla dröm om att flyga för egen maskin. Fråga microben! Hon kan vittna om mina saliga små uttalanden där uppe i högan sky. Det var precis som jag hade föreställt mig att det skulle vara när jag äntligen lärt mig flyga; fridfullt, vinden i ansiktet, eufori, känslan av att vila i luften. Rekommenderas! Högsta betyg!

dresscode

Jag tycker att det vore feruktansvärt* roligt om alla på mitt jobb en vacker dag bestämde sig.
Och så kom brudarna till jobbet klädda såhär:

och grabbsen såhär:

*) läs högt

Meh.

I morse vaknade jag inte av att min mobil stämde upp med sin fridsamma larmsignal. Det är nåt slags klockspel på hyfsat låg nivå. Jag vill bara vakna, inte bli ihjälskrämd. FYI.

Istället började jag drömma att jag var ute på stan och gick med mobilen i näven, och även i drömmen började den spela sin lilla trudelutt. Varpå drömjag försökte stänga av den, OCH DET GICK INTE! Drömjag verkligen kämpade som en galning för att få stopp på ljudet men det var helt omöjligt.

Behändigt nog förvandlades iPhonen  (i drömmen) till en Nokia, så att drömjag kunde plocka isär den och ta ur batteriet. MEN INTE ENS DET HJÄLPTE! Och när mobilen monterats ihop igen gick det självklart fortfarande inte att få stopp på den.

Vid det här laget var drömjag helt förtvivlad/fly förbannad.

Och precis då vaknade jag, precis lika förbannad och förtvivlad som drömjag. Adrenalin etc kan tydligen inte skilja på dröm och verklighet. Sjukt irriterande. I vilket fall så tänkte jag verkligen inte gå upp förrän förbannelsen gått över, så jag snoozade mobilen. TRODDE JAG, men i själva verket stängde jag av den...

Vaknade sedan ca 3 minuter innan bussen jag planerat åka med skulle gå. Bestämde då tjurigt att inte gå upp förrän bussen passerat huset, somnade om, och tvingades sedan slå nytt rekord i tandborstning etc för att inte missa nästa buss också. Hade det inte varit för den vänskapligt sinnade chaufförens tålamod hade jag inte hunnit med den bussen heller, trots min vildsinta spurt mot hållplatsen.

...

Ibland känns det som om mitt undermedvetna driver med mig.

Trädgårdsskötselns donna Quixote, eller fr Sisyfos. Eller avbytare till Herkules i Augias stall.

Ja, nu när man så småningom ska försöka avyttra det eländiga ruckel som vi bebor, katterna och jag, så måste man ju snygga upp. Både inuti och utanpå.
Annars kan det väl bli snudd på omöjligt att sälja kan jag tro.

Men det är ju så himla svårt! Allting är en evig rundgång, och det är väl själva eff vad allting trivs och växer i den uppländska leran! Gräs och allt annat som trängs i den sk gräsmattan. Engelsmännens mer diffusa benämning "lawn", skulle kanske kännas mer rättvisande om det inte var för att engelska lawns till 100% består av just gräs. Min "gräsmatta" är väl minst 75% andra gröna grejer i.
Ja, och sen allt bjäfs som växer där ingen gräsklippare kommer åt! I ett anfall av desperation eller nåt skaffade jag, för några säsonger sedan, en riktigt rejäl trimmer som går på bensin, hängs fast på kroppen meddelst en kraftig sele, och väsnas något alldeles förbannat.

Om nån tror att den startade nu i år när "säsongen" startat, så är det fel. Jag läste i manualen och genomförde diverse ritualer, såsom att plocka ut tändstiftet, rengöra det, sätta tillbaka det, trycka på gasknappen och dra i startsnöret för att lufta förbränningskammaren, pumpa med den lilla bensinbubbelblåsan och vrida hit och dit på choke-vredet men inte f-n startade den förgrymmade maskinen.

Sålunda begav jag mig iväg till Üpsala och en däri belägen bensinmack, eftersom jag i min enfald trodde att dylika etablissemang kunde tänkas ha tändstift. Om nån tror att de hade ett passande tändstift, så är det fel. Bensinmackens personal tipsade om en inrättning i nordvästra delen av staden där man "garanterat" skulle ha det önskade stiftet. Om nån tror att det stämde, så är det fel. Däremot tipsade de om ett annat ställe, i sydöstra delen av staden, där de var nästan bombsäkra på att den modellen av tändstift som jag ville ha, skulle finnas.

Visst påminner det här om nånting ur bröderna Grimm? Ja, så på tredje stället fanns det! Woohoo!
Åkte hem med fyndet, utförde ritualerna igen, men inte fan startade trimmerhelvetet.
Till råga på allt befann sig de flesta grannarna på sina uteplatser och i mitt förmörkade sinne förvandlades hela bunten till små beskäftliga Tjorvar som plirande påpekade att jag "inte hade den rätta knycken"

GAAH. Dessutom var det äckligt i solen, så jag gick och ställde mig i skuggan, men där var det mygg. Gick in i källaren, men dumt nog hade dörren stått öppen, så där var det också mygg.
Nä, nu får det vara nog tänkte jag, och skrek okvädningsord till myggen, som inte verkade bry sig, under det att jag tog med mig hela konkarongen upp i köket.

Skruvade sedan av kåpan för att närmare undersöka inkråmet. Varför vet jag inte, det är ju inte som att jag vet något om trimmermaskiners motorer. Det tog en stund innan jag hittade vilka skruvar som höll fast kåpan, och därför skruvade jag av misstag loss en skruv för mycket. Tittade en stund på bensinledningarna, som gick mellan tanken och tja, förmodligen förgasaren? De såg ut att vara delvis av metall, varför jag inte kunde se om något korkat igen dem. Bestämde mig för att skruva på kåpan igen. Sen hittade jag ingenstans att skruva i den där skruven som jag skruvat ur av misstag, och råkade tappa ner den under kåpan. Avlägsnade då kåpan IGEN, och funderade mycket energiskt på var i h-e den där lilla extraskruven skulle sitta. Och det hjälpte! Jag hittade var den hörde hemma! Skruvade energiskt den lilla skruven på plats, och lade därvid märke till att ju hårdare jag drog åt skruven desto mer förflyttade sig en anordning igenom vilken gasvajern löpte. Lossade på skruven och vred åt igen för att vara riktigt säker.

Crap. Det var den här skruven som det stod om i manualen. Den man justerar förgasaren med. Formuleringar som "ett kvarts varv" och "blabla hög höjd tunn luft bla bleh bleh". Ja, eftersom jag hade skruvat ur hela skruven så visste jag inte ett smack om hur många kvarts eller dubbla varv som jag skulle vrida, eller ens åt vilket håll.

Så jag skruvade på kåpan igen och drog i startsnöret. Med trimmern liggande på köksbordet. Och utan att ha tagit på hörselskydd eller handskar. Men selen var på i alla fall.
Inte f-n kunde väl jag veta att den skulle starta på första rycket?

Katterna blev mycket upprörda och hela köket osade av förbränd Aspen miljöbensin, som inte verkar vara alls särskilt nyttig av doften att döma. Men jag vågade ju inte stänga av trimmern när jag äntligen fått igång den, så jag slet snabbt på mig all skyddsutrustning och bar ut den vilt knattrande maskinen i trädgården och gav båda två en rejäl omgång.

Det kommer dessvärre inte att märkas om en vecka, för då har säkert all blast vuxit tillbaka...