Blog Bonanza!

Inte mindre än fyra nya inlägg nedan.

Så, då var det avklarat, då kan jag ägna mig åt distansplugg, och hoppas att den klena ersättningsdatorn orkar med CS5

Nej, Luke, inte riktigt.

Det här SMS'et ramlade in på min jobbmobil häromsistens.

Jag funderade länge på hur jag skulle svara.

"Yes, young Luke, the texting force is strong in you"

"But Luke, I am NOT your father!"

Jag är ju ingens pappa faktiskt.

Men jag svarade aldrig på unge Lukes SMS. Han får lära av sina misstag helt enkelt.

Madame Flood

Byhålas egen madam Flood bjuder på vårens - kanske årets? - största event: översvämmade åkrar runt omkring i trakten, särskilt i närheten av ån.

Svansjön! Utom att det inte är en sjö. Svanar är det iaf, modell sång. Den andra sorten, knöl, som är vanlig i damm-försedda parker och Stockholms ström t ex, heter Mute Swan på utrikiska, eftersom den i motsats till sångversionen inte tutar och håller på. Den kan däremot väsa mycket hotfullt. Men det är en annan femma.

Här är förstafemman :-)

Solen pyntar den inte så lilla icke-sjön med sina gyllene, nedåtgående strålar.

Hej då byhåla! Vi ses imorrn!

Yeah... riiiight....

Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg konstväxten i väntrummet på vårdcentralen i byhålan bredvid. Om inte kommer en bild här:

eh... ursäkta, Japansk VAD? Nice try, men jämför genast med den tyska skolplanschen nedan:

Lika som bär, nicht?

Och btw så är den där "etiketten" ny. Den satt inte där förut.

Plenty pelargonisar

Här är hela samlingen! Nyss nerploppade i riktiga krukor. Det var tre till, som enligt reklamen skulle verka avskräckande på mygg, men dom bah dog.

Det är trafikverkets fel! Eller bananverket, vars provisoriska ställning för banankontaktledningar blåste ner över samtliga norrgående spår räknat från Stockholms C... TVÅ DAGAR I RAD!

Jag är en fridsam person, men här måste man ju bara utbrista i ett förnärmat WTF???

Posten signalerade på torsdag fm i min mobil att det fanns pelargonpaket att hämta i byhålan bredvid. Lätt som en plätt. Bara att åka en mil till med 844'an, skutta in på Tempo, skutta tillbaka till Busstationen och ta nästa 844 tillbaka till min egen byhåla.

Den planen funkar bara om man kommer fram före 20.00, för annars har Tempo stängt. Och det hade de när jag åkt via t-bana till Kista, buss till Upplands Väsby och Upptåg till Uppsala. Det var mycket "upp" men inte mycket uppåt i humöret...

En dag hit eller dit gör väl inget, tänkte jag. Fast det stod på nätet att det var viktigt att hämta pelargonerna ASAP.

Nästa dag kollade jag att det inte var ngt nytt strul innan jag gav mig av hemåt från arbetet. Det var det inte, men hann bli. Tåget jag tänkt åka var det första som inte gick. Tajming!

Testade då att åka t-bana till Solna, buss till Solna J, stå på perrongen och frysa i en halvtimme innan ett av de ensliga pendeltåg som befann sig på rätt sida om stoppet plockade upp oss, och sen från Märsta med SJ-tåg till Uppsala. Hemma 21! Oslagbart.

På lördagen kunde jag äntligen fara iväg till byhålan bredvid och hämta 9 slokande sticklingar. Varav 2/3 klarade sig.

Tack trafikverket. Fück u very much.

som en slags Gnosjöanda

Party on! Om det inte finns festlokaler i byhåla får väl festlokalen rulla dit på egna hjul. Företagsamma ungdomar eller hur? Men inte så pass att de reggat domännamnet.

Fast nu var jag väl fördomsfull. Det kan såklart precis lika gärna vara ett gäng pensionärer som är partajsugna?

Direkt i brevlådan!

Redan här! Det går undan i pelargonsvängen. Den till höger är den som bara finns på en enda ö i världen. Vild alltså.

Tama exemplar finns ex. vis i Byhåla :-) 90 väl investerade riksdaler om den lever upp till namnet* då.

Den till vänster doftar lite åt citron och tallbarrs-hållet.

Den i mitten heter Hermione. Nuff said! Jag intalade mig att de små behövde vila upp sig efter ett drygt dygn i Postverkets omilda våld. Det är därför de inte är planterade i riktiga krukor än. Enbart därför.

Snart kommer det en laddning till, hoppas de också går direkt till lådan, utan att passera utlämningsstället.

*) se förra inlägget

Entusiasm

Härom veckan - eller om det var för två veckor sedan? - fick jag lite vårkänslor när jag vimsade runt i en ganska ny livsmedelsbutik i norra Uppsala. Eller så var det något slags överslag pga att de inte längre sålde säckar med vildfågelfrön.
I alla fall så köpte jag inte mindre än sex stycken förhoppningsfulla små pelargonsticklingar, alla i sin egen pyttelilla papperskruka. Om jag kommer ihåg rätt så valde jag några rosa-aktiga eller lila sorter, men vilka har jag glömt.
När jag betalade kände jag mig väldigt entusiastisk.
Men det hade gått över när jag kom hem, då blängde jag bara elakt på de små, ställde dem i en bytta och gick därifrån. Fy vad jobbigt och jordigt att plantera dem i krukor...
Sen glömde jag helt bort dem! Så nästa gång jag såg dem var alla döende och slokade som f-n, men det var bara en som dog på riktigt, de andra fem klarade sig när de fick vatten. Härvid blev jag så irriterad att jag absolut inte kunde ägna mig åt omplantering.
Sen kom jag ihåg att vattna ända tills igår då jag äntligen petade ner eländena i nya små krukor.
Av detta blev jag så entusiastisk att jag i rask följd beställde ännu fler sticklingar från nätet. Varav en kostar 90 spänn och heter Old Father Live Forever, växer vild på en enda ö i hela världen. Wow liksom. Det finns hur många sorters pelargoner som helst. Det jobbiga är att de vill ha kallt, ljust och torrt på vintern, och det vill inte jag.
Men det kanske funkar att ställa dem i källarfönstret.
Äh, den dagen den sorgen.
Först måste jag komma ihåg att hämta hem från postombudet, plantera om och hålla vid liv över sommaren. men det går nog bra. Om entusiasmen håller i sig?