söndag 31 mars 2013

Duh-cisions...


Åkte till Sollentuna för att bli förortsbo igen. Inte omedelbart, utan om nästan ett år. Kom igen i början på 2014 för panikslagna inlägg på temat: "AAAAAAHH! hur kunde tiden gå så FORT???"
Alternativt inga inlägg alls. Tidsbrist. Duh.
M a o så saknar jag inte självinsikt, däremot förmågan att agera enligt insikten. Massor av teen points. Wo-hoo.

Nåväl, m h a instruktioner från Microben hittade jag till SH-kontoret och blev småningom invallad i ett litet rum i vilket diverse papper förevisades. Jag var alldeles beredd. Been there done that.
Så jag nickade och såg maximalt intelligent ut. Regler för diverse saker. Varmvattenmätning. Olika sätt att räkna våningsplan. Lantmäteriets nya idnr för folkbokföring. Check, check, check.
Tillval; gäsp, nej tack. jag vill inte betala av saker 12 ggr om året i evighet amen. Eller jaha. Man kan tillvälja tvättmaskin, -tumlare, diskmaskin, micro och badkar och ÄGA dem? Och betala hälften snart och resten sen? Jaha, fast nä. Jag köper nåt billigt på blocket eller så.

Men sen. Jag var inte alls beredd. Inte det minsta. Helt plötsligt stod jag framför 4 plakat med olika teman för köket, som i sin tur var kopplade parvis till 2 badrumsteman. Och två pärmar med tapeter.

Nej. No no no no no. Jag kan inte välja sånt här? Jag har ingen smak. Jag vet inte vad jag tycker om, bara vad jag inte tycker om, dvs det mesta. :(

Dessutom var kökstemorna (mer om böjningsproblematik senare) fel hopsatta. Det finaste kaklet och luckfärgsalternativet satt ihop med den mest fasansfulla bänkskiva i fuskträplastlaminat som går att föreställa sig. Nästan värre faktiskt.
Det var två teman som försvann direkt:
  1. Brandgult* kakel. Helst inte. (Hade däremot lätt tagit tomterött kakel om det funnits btw)
  2. Har förträngt vad det var som var hemskt. Så hemskt var det! Brrr.
Och av de andra två så var det det där med bänkskivan, och då vann alternativet med avlängre kakel by default. Avlängre. Sug på den du. Avlångare? Dagis much? Förmodligen ska man säga "mer avlång" men det vill inte jag. Tråkigt nog har man väldigt sällan användning för detta eminenta ord. Men jag ska använda det så ofta jag nånsin kan! Tur iaf att tillhörande badrumstema var helt ok. Puh.

Tapeterna. OMFG. Jag borde fotat alla och visat här på bloggen, men det gick inte pga valångesten. Till slut blev det en nästan vit i vardagsrummet. Neutralt och bleksiktigt, vilket är lika med fritt fram för crazy mycket färg på tavlor och kuddar etc. Check.

Och efter att jag kollat upp att en hel vägg upptas av garderober i sovrummet, samt är dörr + fönster på två av de återstående, så slog jag till på en mörkröd, krusidullig, stormönstrad medaljongtapet. Anledningen till att jag vågar mig på något så extraordinärt är att en av mina idoler en gång sa att han "ändå blundar när han sover". Och det gör jag också! Sovrum à la bordell. Check.

Arbets/gästrum. (Dubbel funktion, menar inte att gästerna ska arbeta.) En polkagrisrandig på längden med ganska och lika breda remsor i skärt* och mörkvitt*. Ja! Urblekt cirkustält. Festligt! Check.

Sen dök det upp en delikat fråga. Om man köpte tillvalet "badkar" så ingick "rak duschskena" och "badkarspip" - och heter det verkligen "pip"? Låter väldigt fjuttigt. Och smalt. Vattnet hinner kallna innan karet är fullt, typ. Om man inte köpte "badkar" så fick man hörnskena och ingen pip. Men jag vill ju inte betala pengar för ett badkar som är knappt 1,5 m i innerlängd och knappt 4 dm djupt. Eftersom jag inte får plats i såna ynkliga små modeller. Inte om jag vill nedsänka hela kroppen, eller åtminstone allt utom huvet. Jag vill inte välja mellan knän och axlar. Allt i blöt samtidigt!
Så jag vill ha tillvalet pip och rak skena utan badkar. Ingen hade nån aning om ifall det gick att genomföra, så nu lever jag på hoppet. Oavsett vad så tänker jag skaffa ett badkar som är djupt. Det kommer att bli nice. Blocket ftw!

*) det heter inte "orange" eller "rosa" eller "off white"

måndag 4 mars 2013

ja, så går det!

När jag var liten brukade mammorna i min hemby utbrista i ett hotfullt: "ja, så går det!" när någon av barnen fått för sig att göra något dumt, som då resulterat i något dåligt.
Jag tyckte alltid att det där hotfulla var så onödigt, precis som om det inte redan hade gått åt skogen, så att säga.
Fast idag förstod jag precis. För på en del av bussarna som jag åker med finns det helt fruktansvärda läslampor som är typ några slags halogenhistorier. De lyser med 100-tals fasansfulla Watt, och en del busschaufförer ställer in belysningen så att läslamporna inte går att släcka!!!  Ve och fasa. Man får migrän eller epilepsi direkt om man är det minsta lagd åt sådant.
Ja, så jag brukar arrangera om gardinen så att den skymmer det mesta av de där hemska laserliknande strålarna.
Men idag var det en som hade tagit till ett mer brutalt grepp:


Och då tänkte jag hotfullt: "Ja, så går det!"
Lite belåtet också.

Lycka är: att ha en väldigt udda bok att läsa och/eller bläddra i

Alldeles alldeles underbart...