Film på bio

Keira: Nu är jag en seriös skådis för jag var faktiskt ful i den här filmen!

Viggo: Men jag då? Jag var ju gammal!

Keira: Det är väl inget! Titta, nu skjuter jag fram underkäken och himlar med ögonen...

Viggo: Jag var skröplig också! Och bara pratade om sex.

Michael: De flesta känner säkert inte igen mig och/eller har aldrig hört talas om mig, men jag fick i af vara både snygg och sexig :-)

Keira: Vem är du?

Viggo: Öh, grabben! Jag är snyggare när jag spelar gammal, än vad du är med 5 kilo PhotoShop!

Michael: Nu tycker jag att den här filmrecensionen har spårat ur lite :-(

Hon Solo: Va fan snackar du om? Det här är väl ingen filmrecension?

Snöchock!!!! Eller jag menar: SNÖCHOCK!!!!!

Kolla! Snön står som spön i backen. Backen är dessutom snötäckt. Detta är Byhåla, en kväll i december.
Hon Solo: "Men va? Och jag som inte ens vet var snöskyffeln är..."

Ny era!

Ta-da! Det visar sig att minst ett till miniblad har kläckts i byhåla, närmare bestämt i just det terrarium som inhyste Gullan Glad och Putte Blad. Vilket är ganska logiskt. Det är förmodligen det enda terrariet i byhåla med levande blad. Såna utan rötter iaf.

Snygg teckning också! Nästan lite hitta Nemo, inte sant? Föräldrarna var mer citronmelissfärgade, så jag vet inte om det här är den normala bebisfärgen eller om Gullan varit otrogen med något annat kryp?

Nu har jag iaf tejpat för dörrspringorna i terrariet och numera kontrollerar jag vattenkokaren mkt noggrannt innan jag sparkar igång den. Så förhoppningsvis kommer Puttan II att växa upp till ett stort och kralligt blad så småningom. Håll tummarna!

men va f...

Om nån kommer ihåg Putte Blad och Gullan Glad så behöver denna någon inte använda den här länken men alla andra kan ju fräscha upp minnet om de vill?

Anyway så var det ju väldigt tidigt på våren som jag fick för mig att skaffa vandrande blad. Och skillnaden mellan vandrande blad och pinnar är ju då bland annat att bladen har sex, medan pinnarna klonar sig själva. (väldigt snabbt också)
Eftersom Putte kvistade iväg till de sälla jaktmarkerna ganska snabbt så hade jag inte stora förhoppningar om att det skulle kunna bli småbladigt i terrariet. Men Gullan satte igång och la ägg lång efter Puttes frånfälle. För att vara helt sanningsenlig så "la" inte Gullan sina ägg, hon sprätte iväg dem. Jfr "Priscilla Queen of the Desert" för att få en uppfattning om hur det - på ett ungefär - gick till. Framåt sommaren var Gullan så utmattad av sina övningar att hon bah dog.
Och därmed var det slut på den bladiga eran i Byhåla, tänkte jag.
Men där hade jag fel, för den tog inte slut förrän idag!
Se bilden ovan som föreställer Puttes och Gullans lilla barn, knappt 7 mm lång, h*n fick namnet "Puttan Blag", fast postumt, eftersom det korkade lilla krypet smet ut ur terrariet och gömde sig i vattenkokaren...
Teét smakade jättekonstigt.
Haha, nä jag bara skojar. Det smakade som vanligt.
Hahaha, skojade igen! Kanske.

Ja, och utöver det så är det höst. Say no more nudge nudge.

årets skörd

Om jag fick välja skulle jag nog mest odla tistlar, som är både snygga och lättodlade! Men jag får ju inte bestämma. Min tomt är invaderad av vilda och förvildade växter som gör ungefär vad de vill. Jag är maktlös! Nästan.

Men här är årets potatisskörd :-) Odlade av mig själv med flit i komposthögen. Avkastningen var väl inte sådär våldsamt hög. Tror det var kanske 2 kilo sättpotatis? Skörden är på högst 3 kilo. Men räknat i antal så blev det jättebra! En del potatisar var som körsbär, hehe. Blev helt svettig av skördearbetet, slitsamt att vara lantbrukare.

Burka. Högsta mode - eller "haute couture" - för hästar i Byhåla med omnejd.

Två busfrön, som - drygt 30 år senare - sågs på Globen häromsistens, still going strong.

sent än aldrig

Min storasyster kom hem med den här singeln, vi delade rum, och hade köpt en stereo för våra sparslantar nåt år tidigare. Det var en riktig ruggig skivspelare med handtag på sidan, och stereohögtalarna kunde fogas ihop och snäppas fast ovanpå som ett lock: en sk resegrammofon. Sen var det bara att knalla iväg med sin portabla musikspelare i näven och - naturligtvis - montera ihop eländet igen, så kunde man spela vilken musik man kände för. Om man hade ett vägguttag i närheten, eller en lång skarvsladd. Och om man tagit med sig sina skivor. Av vinyl.
Den kostade typ 200 kr vilket förmodligen motsvarar en hyfsad 40 tums flatscreen LED-teve i dagens penningvärde. Ljudkvaliten var klart sämre än Clas Ohlsons 199 kronors mp3spelare - som dessutom har en bildskärm, tar sjukt mycket mindre plats och har såväl musik som kraftkälla inbyggd. Det där med bättre förr stämmer inte på allt. Särskilt inte teknik.

Det jag kommer ihåg är att jag tyckte omslaget var så fult. Min syster (som var cool och inte geekish som jag) förklarade att det här är bästa musiken någonsin. Det trodde inte jag på, så jag fnös väl föraktfullt eller nåt.

Så här lät det: mindboggling

Eftersom skivan kom ut -73 måste jag varit fjortis. Men som jag kommer ihåg det känns det mer som om jag var tolv. (Fast det gör det iofs rätt ofta, även nu :-) Så fort jag hade chansen (= ingen såg eller hörde) spelade jag den här singeln. Hela sommaren. Den gick rakt in i solar plexus och beam'ade iväg mig till ett annat universum. Jag var helt försvarslös. När låten var slut vaknade jag till bara såpass att jag kunde dra pickup-armen åt höger för att starta skivtallriken igen, och sen försiktigt släppa ner nålen i spåret. På den tiden kunde man spela sönder skivor. Vinylen nöttes ut.

Så jag köpte hela albumet. Kolla vilket snyggt skivomslag! Med en volvo-symbol istf o-et i Bowie. Bara en sån sak. Och Twig-the-Wonderkid som dekorativ sidekick(a).

Och inte förrän helt nyss, när iPhonen slumpade fram mitt gamla favoritspår, upptäckte jag vilket instrument som står för det grymt suggestiva introt.

Jag LOL'ade på riktigt. Min första stora musikupplevelse, och bara knappt 40 år senare: mitt första instrument!

Bwahahahaha! Snacka om sen i starten, på alla tänkbara sätt.

Mitt liv som trollslända

Om jag var en trollslända, och därmed varit en ganska ful larv i flera år, då vete sjutton om jag skulle ägna mig åt speed-dating de futtiga dagar eller möjligen veckor som är själva finalen på livet för såna häringa varelser. Jag skulle nog bara flyga!