Måste. Ha.

inledning

Väckte barnens mormor meddelst telefonsignaler när jag skulle önska gott nytt år... Precis som alla andra som släpats upp ur sängen av telefonen intygade hon att hon var vaken. Med sömndrucket darrig röst.
Hon frågade hur det gick med djuren, och jag informerade raskt om att katterna var helt oberörda och lill-Sven alldeles berörd, sen ungefär 20.30 då Byhåleiterna började smälla sina bomber, men att fyrverkerierna nu verkade tagit slut, och vovven börjat slappna av.
Sen frågade hon om "vi" (i Byhåla) hade såna där fina lyktor som svävar så vackert upp i nattmörkret. Det hade jag inte en aning om eftersom alla fönster var igenbommade av rullgardiner, andra gardiner eller annat mörkt för att hunden även skulle slippa se fyrverkerierna - blinkande ljus är också läskigt enligt liten 7:a. Men trots detta utbrast jag:
"Det tror jag verkligen inte!" med föraktfull stämma och sände ondskefulla tankar till de knogsläpande troglodyter som bebor Byhåla.
Och nu sitter jag här, skamsen, i det bleka vinterdagsljuset och skriver min bekännelse.
Så nyårslöftet får bli att inte fördomsfullt döma mina medmänniskor. Hoppas det går bättre än att sluta svära, vilket jag hållit på med sen förra årtusendet.
Gott Nytt År!
Fast det är ju bara ett påhitt. Vadå nytt år? Det vore väl bättre att fira vid midvintersolståndet. Då är det ju en vändpunkt på riktigt.
Kanske borde sluta tjura om oviktiga saker också. Eller så sparar jag det till "nästa år" :-D

2011 är redan slut!

På sina håll. Österut härifrån räknat, typ Nya Zeeland, Australien osv. Och först men inte störst Samoa, som hoppade över datumlinjen helt frejdigt.

Gott Nytt År på er!

Vi ses då :-)

Ja, just det . Bilden ovan föreställer en bautastor sten (men inte en bautasten) med en träd framför så man ska se hur stor stenen är. Men det funkade inte riktigt. Det ser ju ut som om stenen börjar ungefär i höjd med hustaken, vilket är fel. Däremot syns det bätter på bilden nedan, men den är ju inte lika dramatisk som ovan. Och jag gillar dramatik! Dessutom tycker jag att huset till vänster är ganska fult och störigt. För bilden! Annars är det säkert jättefint!

Hantverk!

Jag har virkat en halsduk åt min lilla momma! Här är bildbevis, så att alla kan se. Utom lilla momma som kör mullvadsmetoden. Först testade jag med mig själv som modell, men det gick ju inte. Jag som tittar så mycket på Top Model borde ju kunna strike'a en pose, men noooo.
Så då fick Sven-Bertil rycka in:

Lite för mycket energi...

Perfekt! Massa godis till modellen, och ner med halsduken i ett vadderat kuvert och skjuts in i brevlådan.

Halsduken är mestadels virkad på tåget, det är alltså fråga om så kallat tågvirke.

*snyft*

Buhu, stackars liten... ville bara överleva vintern. Själv ville jag ha tyst i väggarna på nätterna.

Film på bio

Keira: Nu är jag en seriös skådis för jag var faktiskt ful i den här filmen!

Viggo: Men jag då? Jag var ju gammal!

Keira: Det är väl inget! Titta, nu skjuter jag fram underkäken och himlar med ögonen...

Viggo: Jag var skröplig också! Och bara pratade om sex.

Michael: De flesta känner säkert inte igen mig och/eller har aldrig hört talas om mig, men jag fick i af vara både snygg och sexig :-)

Keira: Vem är du?

Viggo: Öh, grabben! Jag är snyggare när jag spelar gammal, än vad du är med 5 kilo PhotoShop!

Michael: Nu tycker jag att den här filmrecensionen har spårat ur lite :-(

Hon Solo: Va fan snackar du om? Det här är väl ingen filmrecension?

Snöchock!!!! Eller jag menar: SNÖCHOCK!!!!!

Kolla! Snön står som spön i backen. Backen är dessutom snötäckt. Detta är Byhåla, en kväll i december.
Hon Solo: "Men va? Och jag som inte ens vet var snöskyffeln är..."