inledning

Väckte barnens mormor meddelst telefonsignaler när jag skulle önska gott nytt år... Precis som alla andra som släpats upp ur sängen av telefonen intygade hon att hon var vaken. Med sömndrucket darrig röst.
Hon frågade hur det gick med djuren, och jag informerade raskt om att katterna var helt oberörda och lill-Sven alldeles berörd, sen ungefär 20.30 då Byhåleiterna började smälla sina bomber, men att fyrverkerierna nu verkade tagit slut, och vovven börjat slappna av.
Sen frågade hon om "vi" (i Byhåla) hade såna där fina lyktor som svävar så vackert upp i nattmörkret. Det hade jag inte en aning om eftersom alla fönster var igenbommade av rullgardiner, andra gardiner eller annat mörkt för att hunden även skulle slippa se fyrverkerierna - blinkande ljus är också läskigt enligt liten 7:a. Men trots detta utbrast jag:
"Det tror jag verkligen inte!" med föraktfull stämma och sände ondskefulla tankar till de knogsläpande troglodyter som bebor Byhåla.
Och nu sitter jag här, skamsen, i det bleka vinterdagsljuset och skriver min bekännelse.
Så nyårslöftet får bli att inte fördomsfullt döma mina medmänniskor. Hoppas det går bättre än att sluta svära, vilket jag hållit på med sen förra årtusendet.
Gott Nytt År!
Fast det är ju bara ett påhitt. Vadå nytt år? Det vore väl bättre att fira vid midvintersolståndet. Då är det ju en vändpunkt på riktigt.
Kanske borde sluta tjura om oviktiga saker också. Eller så sparar jag det till "nästa år" :-D