Roten till det onda

Det här är tand nr 6 i min högra överkäke.
Eller var.
Hahaha, det är faktiskt både tand och var!
Nä, nu ska jag skärpa mig. Tanden på bilden ovan satt fram tills idag i min högra överkäke. Vid det lilla förstoringsglasets position finns det vid röntgningstillfället fullt med var. Ghak... Fattar inte hur nån kunde tro att det skulle funka att rotfylla en så krokig rot som den där?! Pga av denna misslyckade rotfyllning från förra årtusendet har jag haft hur mycket bihåleproblem som helst. Och i onödan! Och varför märkte ingen detta när de studerade magnetröntgenbilderna av mina bihålor? Som gjordes för 1,5 år och ett par tre bihåleinflammationer sen.
Det gjorde rejält ont att ha var i käkbenet. Dessutom löste varet upp skelettet så att det nästan blev fri passage in i min bihåla. Ghak. Man kan se bihålan på bilden by the way, den är det mörka fältet uppe till höger. Men en omgång 1000 mg Kåvepenin gjorde slut på infektionen, och idag gjorde min nya hjälte slut på tanden.
Hur fick jag tag i den här bilden undrar ni? Särskilt om ni hört talas om de bisarra lagar som styr handhavande av röntgenbilder. Tydligen så tillhör "min" röntgenbild visserligen mig, men får ändå inte lämnas ut till mig. Däremot till andra tandläkare etc. Men skit samma, i alla fall så gick det att kringgå lagen lite smidigt, eftersom den digitala röngenbilden kunde fotograferas av från skärmen som den displayades på. Score!
Ovanligt trevlig tandläkare, han har bergis en fanclub eller nåt, så trevlig var han.
Jag fotograferade även tanden, som låg i tre blodiga bitar (+ en plastbit, den fd kronan) på en bricka. Men den bilden visar jag nog inte här, den är för makaber.

Just nu känner jag mig som om nån smackat till mig med en stekpanna på kinden. Men det går väl över hoppas jag. Ju förr desto bättre.