Allan Edwall skrev en hel bunt med Stackarsverser, alla är fruktansvärt roliga, men bäst är den om Ottar.
Och nu citerar jag:
Det var den lille Ottar som skulle hugga ved
Men Ottar plocka kottar
det var bekvämare
-Du stackars barn som hugger ved
sån konstig ved du kommer med
sa mor till lille Ottar som skulle hugga ved

Stackars fjäril. Den satt i mitt badkar och såg alldeles luggsliten ut. Så jag hoppade iväg på kryckorna för att leta upp nån behållare att fånga den i, och sen släppa ut den. Allt måste vara bättre än att sitta i ett badkar och riskera att bli upptuggad av en katt.
Men när jag kom hoppandes tillbaka till badrummet var fjärilen spårlöst försvunnen. Hmmm.

Stackars lill-Dull! Med så mycket bråte som jag har installerat på denna stackars burk är det mer eller mindre ett mirakel att han öht funkar.

Men enligt diagnosprogrammet så mår han "bra"
Fast han är sjukt het.

Miriam ser verkligen farlig ut. Och hade man kunnat fråga den stackars fjärilen känner jag på mig att han skulle hållt med.

Avgipsad! Håller på med rehabträning (Rehab is for sissies, jag vet. :-) Det som hindrar mig från att gåträna ordentligt är inte foten, utan knät.
Jämrans.
'Nuff said. Ska försöka överträffa Zonics högt ställda förhoppningar på min träningsvilja. Heheh.