Entusiasm

Härom veckan - eller om det var för två veckor sedan? - fick jag lite vårkänslor när jag vimsade runt i en ganska ny livsmedelsbutik i norra Uppsala. Eller så var det något slags överslag pga att de inte längre sålde säckar med vildfågelfrön.
I alla fall så köpte jag inte mindre än sex stycken förhoppningsfulla små pelargonsticklingar, alla i sin egen pyttelilla papperskruka. Om jag kommer ihåg rätt så valde jag några rosa-aktiga eller lila sorter, men vilka har jag glömt.
När jag betalade kände jag mig väldigt entusiastisk.
Men det hade gått över när jag kom hem, då blängde jag bara elakt på de små, ställde dem i en bytta och gick därifrån. Fy vad jobbigt och jordigt att plantera dem i krukor...
Sen glömde jag helt bort dem! Så nästa gång jag såg dem var alla döende och slokade som f-n, men det var bara en som dog på riktigt, de andra fem klarade sig när de fick vatten. Härvid blev jag så irriterad att jag absolut inte kunde ägna mig åt omplantering.
Sen kom jag ihåg att vattna ända tills igår då jag äntligen petade ner eländena i nya små krukor.
Av detta blev jag så entusiastisk att jag i rask följd beställde ännu fler sticklingar från nätet. Varav en kostar 90 spänn och heter Old Father Live Forever, växer vild på en enda ö i hela världen. Wow liksom. Det finns hur många sorters pelargoner som helst. Det jobbiga är att de vill ha kallt, ljust och torrt på vintern, och det vill inte jag.
Men det kanske funkar att ställa dem i källarfönstret.
Äh, den dagen den sorgen.
Först måste jag komma ihåg att hämta hem från postombudet, plantera om och hålla vid liv över sommaren. men det går nog bra. Om entusiasmen håller i sig?