Ni* vet säkert att man byter smaklökar med jämna mellanrum. De gamla försvinner någonstans och upp poppar nya. Som ibland inte tycker om samma saker som de gamla. Det tycker jag är lite elakt.Men - ännu värre - nu börjar jag misstänka att jag har smaklökar i ögonen också.
Exhibit A. Och B, för de är på samma bild ju. Alldeles ovanför.
IAF, vi börjar med teförpackningen.
Ganska nyligen var jag i byhålan bredvid och införskaffade div livsmedel. När jag fick syn på denna rosa förpackning med små rosa och röda rosor på flämtade jag: "Åh, så fint!" (WTF?) och applåderade förtjust. Eh, hallå? Det enda smaksatta te som jag tycker om är Earl Grey i olika varianter. Och Lapsang om rökförgiftning klassas som smaksättning. Äpple och passionsfrukt? Skulle inte tro det, va?!
Det var jättegott.
Och inte nog med det. Bevis B. En rosa, hjärtformad kortlek med en seriefigurhäst som kramar ett hjärta, eller snarare en hjärtformad kudde. Och inte nog med det! För att inhandla denna monstrositet var man tvungen att köpa "Min häst", en serietidning för nätt och jämt tonåringar. Och yngre.
Och inte ens nog med det! Jag läste tidningen. Men tyckte inte den var särskilt bra. (Utom Mulle-serierna. (Mulle är seriefigurhästen, han som kramar hjärtat) Resten är väl bara en tidsfråga...)
*)läsekretsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar