fjant-slogan

Jamen eller hur? 

"Hard to find - easy to love" 

Vilket trams.

Det enda som verkar svårt är för de ansvariga att skriva på hemsidan vilken buss som går till Frihamnen och att om man åker den bussen till slutstationen så är man så gott som framme. Då ska det mycket till om man inte klarar av att hitta Konsthallen.

 

 Och när man hittat in kan man beundra den här bläckfisken. Sydd av Cosima. I ett tyg som påminner så himla mycket om ett jag sydde en sån här pencil skirt av när jag var typ 17 år och kände mig gammal och world weary. Grafitgrå. Pencil skirt. Nudge.

 Fyra av bläckfiskens armar har glasproteser längst ut. Kinky.

 Två antika pallar som Ai WeiWei fogat ihop. Eller låtit foga ihop.
Jag ville se solrosfröna, för det verkade så maffigt när Zonkowska berättade om det när hon var i london och golvet i turbinhallen var täckt av dessa solrosfrön. Av porslin. Och hennes bilder därifrån var så bra.
Men här var det bara som en liten grushög mitt på golvet. Pluttliten.

Kulturella väninnor kollar konstvideo. Skärpan i den här bilden blev lite sisådär, men då kan man photoshoppa skiten ur den, såhär, och låtsas att det är med flit. Schnüggt!

Btw så köpte jag Läckbergs senaste på bokrean. Min lilla mamma sa att den var jättebra. Så jag tänkte, ja, nu har hon ju skrivit så himla många böcker, och övning ger färdighet. Men nä, det var samma bok igen. Deckare 101. Paint by numbers. Klart man vill veta who dunnit, men alla små sidohistorier är mest i vägen och känns onödiga. Så jag bara skummar och sen när boken äntligen är slut så känns den bara som jaså.
Hoppas på Kepler och Indridasson istället, och att Åsa Larsson ska skriva något nytt snart. Hon skriver så bra så man kunde läsa hennes böcker omigen direkt när man är klar. Bara för att det är så bra. Spelar ingen roll att mysteriet inte finns kvar. Alla hennes ord är perfekta.