Jag har en jättefin bild hemma, häst och pojke, som är en illegal (antar jag?)förstoring av en bild som publicerades i en tidning för en massa år sen.
Idag, i en annan tidning, som publicerades för några dar sen, hittade jag en artikel om en utställning på Bror Hjorts hus i Upsala. Det var mannen som målat min bild som ställde ut skulpturer från sin långa karriär som konstnär. Henrik Allert!
Häpp! sa jag
Va? sa Sven-Bertil sömnigt
Genast gick vi ut på en effektiv promenad i solskenet, gick in igen, och sen gick jag ut igen och åkte buss. När jag kommit fram till Upsala åkte jag buss lite till, och sen var jag framme, nästan lagom till visningen, som gick bra att haka på fast man var sen.
Bla bla bla, men det var värst vad jag babblar. Helt i onödan, för här kommer flera tusen ord i form av bilder.
Fast i fel ordning, men ja, ja, det går lika bra. Ovan fossila färger i Bror Hjorts atelje som fortfarande doftar fantastiskt av terpentin och linolja.
Häst. När jag såg den här blev min spontana reaktion gutturala ljud direkt från amygdala. Jag tror att det betyder att min inre reptil ville ha hästen.
Seraf. Check out the fjädrar. Effing åsm.
Varken hästen eller serafen var till salu, men det var den här lilla sötnosen. Som tur var hade någon redan köpt den. Försöker jag intala mig. Eftersom jag annars skulle gjort av med pengar som jag inte riktigt har råd att göra av med. Det fanns några andra som inte var sålda, men de hade inte rätt uttryck, så jag kunde motstå frestelsen.
Nu får jag lust att knåda till egna skulpturer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar