Trädgårdsskötselns donna Quixote, eller fr Sisyfos. Eller avbytare till Herkules i Augias stall.

Ja, nu när man så småningom ska försöka avyttra det eländiga ruckel som vi bebor, katterna och jag, så måste man ju snygga upp. Både inuti och utanpå.
Annars kan det väl bli snudd på omöjligt att sälja kan jag tro.

Men det är ju så himla svårt! Allting är en evig rundgång, och det är väl själva eff vad allting trivs och växer i den uppländska leran! Gräs och allt annat som trängs i den sk gräsmattan. Engelsmännens mer diffusa benämning "lawn", skulle kanske kännas mer rättvisande om det inte var för att engelska lawns till 100% består av just gräs. Min "gräsmatta" är väl minst 75% andra gröna grejer i.
Ja, och sen allt bjäfs som växer där ingen gräsklippare kommer åt! I ett anfall av desperation eller nåt skaffade jag, för några säsonger sedan, en riktigt rejäl trimmer som går på bensin, hängs fast på kroppen meddelst en kraftig sele, och väsnas något alldeles förbannat.

Om nån tror att den startade nu i år när "säsongen" startat, så är det fel. Jag läste i manualen och genomförde diverse ritualer, såsom att plocka ut tändstiftet, rengöra det, sätta tillbaka det, trycka på gasknappen och dra i startsnöret för att lufta förbränningskammaren, pumpa med den lilla bensinbubbelblåsan och vrida hit och dit på choke-vredet men inte f-n startade den förgrymmade maskinen.

Sålunda begav jag mig iväg till Üpsala och en däri belägen bensinmack, eftersom jag i min enfald trodde att dylika etablissemang kunde tänkas ha tändstift. Om nån tror att de hade ett passande tändstift, så är det fel. Bensinmackens personal tipsade om en inrättning i nordvästra delen av staden där man "garanterat" skulle ha det önskade stiftet. Om nån tror att det stämde, så är det fel. Däremot tipsade de om ett annat ställe, i sydöstra delen av staden, där de var nästan bombsäkra på att den modellen av tändstift som jag ville ha, skulle finnas.

Visst påminner det här om nånting ur bröderna Grimm? Ja, så på tredje stället fanns det! Woohoo!
Åkte hem med fyndet, utförde ritualerna igen, men inte fan startade trimmerhelvetet.
Till råga på allt befann sig de flesta grannarna på sina uteplatser och i mitt förmörkade sinne förvandlades hela bunten till små beskäftliga Tjorvar som plirande påpekade att jag "inte hade den rätta knycken"

GAAH. Dessutom var det äckligt i solen, så jag gick och ställde mig i skuggan, men där var det mygg. Gick in i källaren, men dumt nog hade dörren stått öppen, så där var det också mygg.
Nä, nu får det vara nog tänkte jag, och skrek okvädningsord till myggen, som inte verkade bry sig, under det att jag tog med mig hela konkarongen upp i köket.

Skruvade sedan av kåpan för att närmare undersöka inkråmet. Varför vet jag inte, det är ju inte som att jag vet något om trimmermaskiners motorer. Det tog en stund innan jag hittade vilka skruvar som höll fast kåpan, och därför skruvade jag av misstag loss en skruv för mycket. Tittade en stund på bensinledningarna, som gick mellan tanken och tja, förmodligen förgasaren? De såg ut att vara delvis av metall, varför jag inte kunde se om något korkat igen dem. Bestämde mig för att skruva på kåpan igen. Sen hittade jag ingenstans att skruva i den där skruven som jag skruvat ur av misstag, och råkade tappa ner den under kåpan. Avlägsnade då kåpan IGEN, och funderade mycket energiskt på var i h-e den där lilla extraskruven skulle sitta. Och det hjälpte! Jag hittade var den hörde hemma! Skruvade energiskt den lilla skruven på plats, och lade därvid märke till att ju hårdare jag drog åt skruven desto mer förflyttade sig en anordning igenom vilken gasvajern löpte. Lossade på skruven och vred åt igen för att vara riktigt säker.

Crap. Det var den här skruven som det stod om i manualen. Den man justerar förgasaren med. Formuleringar som "ett kvarts varv" och "blabla hög höjd tunn luft bla bleh bleh". Ja, eftersom jag hade skruvat ur hela skruven så visste jag inte ett smack om hur många kvarts eller dubbla varv som jag skulle vrida, eller ens åt vilket håll.

Så jag skruvade på kåpan igen och drog i startsnöret. Med trimmern liggande på köksbordet. Och utan att ha tagit på hörselskydd eller handskar. Men selen var på i alla fall.
Inte f-n kunde väl jag veta att den skulle starta på första rycket?

Katterna blev mycket upprörda och hela köket osade av förbränd Aspen miljöbensin, som inte verkar vara alls särskilt nyttig av doften att döma. Men jag vågade ju inte stänga av trimmern när jag äntligen fått igång den, så jag slet snabbt på mig all skyddsutrustning och bar ut den vilt knattrande maskinen i trädgården och gav båda två en rejäl omgång.

Det kommer dessvärre inte att märkas om en vecka, för då har säkert all blast vuxit tillbaka...