jag har varit på fotografiska idag

Men jag tror inte man får plåta bilderna på utställningen. Fast när två teenbrudar helt coolt gick runt och tog kort på det ena fotot efter det andra så vågade jag mig på att som hastigast slita upp iPhonen och ta denna suddiga bild på den osynlige mannen.

Är det här konst? Jag är mkt tveksam. Det är mer som ett festligt jippo. Lite som tomten i Amelie från Montmartre. Och han, konstnären, ÄR han verkligen konstnär? Eller är han en snubbe med en idé, som lägger ut själva skapandet på kommission, och ger sig själv en cameo i bilden. Det är inte han som genomför målandet, den här varianten på trompe l'oeil, han blir bara målad på. Det är säkert han som väljer motiv etc, men förmodligen inte han som knäpper bilderna. Och skulle det vara han, mha självutlösare eller fjärrutlösare, då är det bara fånigt.
Bilderna i sig är inte märkvärdiga, så utan gimmicken med den osynlige mannen så skulle de inte hängas på många väggar.

Däremot vågade jag dessvärre inte smygfota i salen med Mapplethorpes bilder. Och för snål för att köpa någon av böckerna...


Jag blir nästan alltid imponerad av att en sketen mobilkamera kan ha så pass bra kvalla på bilderna. Men det som retar mig är att den inte tar med allt som syns på skärmen när man knäpper. Här hade jag hoppats få med nedre hörnet av fundamentet, ju :-(

Tur att jag gillar tåg! För jag åker ju ganska ofta. Tågen på bilden är dock inte mina favoriter.

Arlanda Express ser ut som ett fängelsetåg från en brittisk sci-fi teve-serie från 80-talet. (Nej alltså jag har aldrig sett någon brittisk sci-fi teve-serie från 80-talet i vilken det finns ett rullande tåg-fängelse, jag bara känner på mig att om det hade gjorts en sån serie så skulle tåget sett ut som Arlanda Express)

Dubbeldäckarna. Fångtransport. Ståtliga och välväxta människor får knappt plats. Obekvämt. Toaletterna är ofta ur funktion, och även när de funkar stinker det om dem. Spelar ingen roll om det är nystädat. Urk. Man skulle kunna tro att någon sitter och rensar något kilo ankomna räkor någonstans i vagnen.

R.I..P. Tompe

Tompe kom till Byhåla 2009 på våren. Han var en stor personlighet i en liten fluffpälsad kattkropp. Han blev 16 år. Det är så tomt utan honom.

skogen

Jag trodde inte att så här små smultronplantor producerade bär. Där hade jag allt fel. (Alltså, den är sjukt liten! Bladen är mindre än klöverblad, och då menar jag sån här liten klöver som växer i gräsmattor. )
En annan sak som jag hade fel om var det här med att odla hemma. Smultron från skogen som rycks upp och planteras om hemma i trädgården i byhåla växer visserligen och frodas, och det blir en hel del smultron. Men inte goda! Fet lerjord är inget för smultron. Det ska vara magert, mest grus och mossa tydligen.
Iaf, Seven och jag försöker hitta lättillgänglig skog för ömfotade gamla tanter. Skogen vi brukade gå i är nu skogsbrukad + vindfälld, så den har vi gett upp. De fina stigarna är ett minne blott.
Den nya skogen var full av supergoda smultron, säkert 2 dl stoppade jag rakt i gapet, och det var ingen lång promenad vi gick heller; det var inte så fotriktiga stigar som vi hade hoppats. Men, iaf, nom nom nom de smultron.

Naaw...

Kolla vad gullig! Vrid upp volymen om du vill höra hur igelkotten knaprar i sig kattmat som jag lagt ut till den.

Miriam och Tompe tyckte det var onödigt fjäskigt.

Heh - teh irony

Dubbelironiskt faktiskt. Först skrev jag en en hel bildnovell om att flytta en massa onödiga vedbriketter i högsommarvärmen. Sen ett litet stycke om fiktiv istid etc.
Och igår när jag kom hem till casa Byhåla var det effing iskallt.
Så jag eldade i braskaminen.
Hoppas briketterna räcker hela sommaren :-)

Ibland blir det liksom lite fel

Alltså den här liknelsen funkar inte i sammanhanget, för just i den här filmen är isen fett tjock. Inte ens "tunt som nattgammal is" skulle varit användbart, för i filmen så blev det oerhört kallt oerhört snabbt, med rejäl isbildning nästan instantly.
Tunt som ett nano sail hade varit en bättre metafor :-)

slit & släp

Just en dag som denna undrar man ju varför i h-e man köpte ett ton briketter att elda med i vintras? Jag menar, kom igen! Det är ungefär 30 grader varmt idag. Att det någonsin varit mer än 50 grader kallare faller omedelbart på sin egen orimlighet. Så. Sjukt onödigt att elda, är vad det känns som. I vilket fall ska brikettstapeln flyttas, för den står ovanpå min fina orangea skarvsladd för utebruk. Det, och att det ser skämmigt ut med en oformlig presenningtäckt stapel på uppfarten.

Ett paket i taget till delmål I; ovanför trappan ner till nedre tomten. Svettigt.

Ta-daa!!! Efter ett par pauser för andhämtning och vätskeintag är alla 710 kilona förflyttade till slutsstationen. Precis utanför källardörren. Vilket är behändigt om det mot förmodan blir 30 - 60 grader kallare senare i år. Bäst att vara beredd, hur osannolikt det än känns.

Och eftersom jag misstänker att läsarna är helt till sig över "den onda foten" så visar jag hur man kan fuska. Stödstrumpa och ispaket fäst meddelst gummisnodd på foten. Funkar skitbra, men jag tror inte jag går så bra imorgon. Då blir det nog några filmer och/eller böcker istället för kroppsarbete. Ja, för jag har lite semester.

Som ni säkert vet uppskattar jag maskrosor, bla pga att de är lättodlade och dessutom gladlynt gula och fina.

Många andra personer typ totalt avskyr maskrosor. Men titta: bonus av att ha haft en anskrämlig presenningtäckt brikettstapel på uppfarten. Klorofyllbefriade maskrosor. Jättegoda blad, inte alls beska. Nom nom!

Seven kollade hallspegeln medan matte slet. Hunden är lite förvånad över att hon själv tydligen ser ut som ett innertak. Mycket är mystiskt för lilla 7.