cellistiskt

Cellister särar även på fingrarna:

och, om man ska tro mannen* med fingrarna ovan, så är vi bättre på att dricka än såväl violinister som pianister :-) hehe.

*) Rostropovich

diy wei wei

Köp billiga saltade solrosfrön, de ser nästan ut som porslin. Lite saltskrovliga. Häll ut i en hög på golvet. Betrakta och begrunda.
När ni är klara kan ni spola av fröna och mata fåglar. Eller någon annan som gillar solrosfrön.

pippi

 kaja

 smart, drar upp nätet med klon

 nom nom de talgboll

fasantupp

färggrann som fasen

fasanen borde tacka de här små pilfinkarna

det är de som dräller så fasansfullt

nötskrika

 snygg men gapig 

(lite som jag, stilig men utan sångröst :)

om man är nötväcka gömmer man frön här

om man är talgoxe hämtar man frön här

fjant-slogan

Jamen eller hur? 

"Hard to find - easy to love" 

Vilket trams.

Det enda som verkar svårt är för de ansvariga att skriva på hemsidan vilken buss som går till Frihamnen och att om man åker den bussen till slutstationen så är man så gott som framme. Då ska det mycket till om man inte klarar av att hitta Konsthallen.

 

 Och när man hittat in kan man beundra den här bläckfisken. Sydd av Cosima. I ett tyg som påminner så himla mycket om ett jag sydde en sån här pencil skirt av när jag var typ 17 år och kände mig gammal och world weary. Grafitgrå. Pencil skirt. Nudge.

 Fyra av bläckfiskens armar har glasproteser längst ut. Kinky.

 Två antika pallar som Ai WeiWei fogat ihop. Eller låtit foga ihop.
Jag ville se solrosfröna, för det verkade så maffigt när Zonkowska berättade om det när hon var i london och golvet i turbinhallen var täckt av dessa solrosfrön. Av porslin. Och hennes bilder därifrån var så bra.
Men här var det bara som en liten grushög mitt på golvet. Pluttliten.

Kulturella väninnor kollar konstvideo. Skärpan i den här bilden blev lite sisådär, men då kan man photoshoppa skiten ur den, såhär, och låtsas att det är med flit. Schnüggt!

Btw så köpte jag Läckbergs senaste på bokrean. Min lilla mamma sa att den var jättebra. Så jag tänkte, ja, nu har hon ju skrivit så himla många böcker, och övning ger färdighet. Men nä, det var samma bok igen. Deckare 101. Paint by numbers. Klart man vill veta who dunnit, men alla små sidohistorier är mest i vägen och känns onödiga. Så jag bara skummar och sen när boken äntligen är slut så känns den bara som jaså.
Hoppas på Kepler och Indridasson istället, och att Åsa Larsson ska skriva något nytt snart. Hon skriver så bra så man kunde läsa hennes böcker omigen direkt när man är klar. Bara för att det är så bra. Spelar ingen roll att mysteriet inte finns kvar. Alla hennes ord är perfekta.

Vill ha en äkta HA

Jag har en jättefin bild hemma, häst och pojke, som är en illegal (antar jag?)förstoring av en bild som publicerades i en tidning för en massa år sen.
Idag, i en annan tidning, som publicerades för några dar sen, hittade jag en artikel om en utställning på Bror Hjorts hus i Upsala. Det var mannen som målat min bild som ställde ut skulpturer från sin långa karriär som konstnär. Henrik Allert!
Häpp! sa jag
Va? sa Sven-Bertil sömnigt
Genast gick vi ut på en effektiv promenad i solskenet, gick in igen, och sen gick jag ut igen och åkte buss. När jag kommit fram till Upsala åkte jag buss lite till, och sen var jag framme, nästan lagom till visningen, som gick bra att haka på fast man var sen.
Bla bla bla, men det var värst vad jag babblar. Helt i onödan, för här kommer flera tusen ord i form av bilder.

 Fast i fel ordning, men ja, ja, det går lika bra. Ovan fossila färger i Bror Hjorts atelje som fortfarande doftar fantastiskt av terpentin och linolja.

 Häst. När jag såg den här blev min spontana reaktion gutturala ljud direkt från amygdala. Jag tror att det betyder att min inre reptil ville ha hästen.

 Seraf. Check out the fjädrar. Effing åsm.

 Varken hästen eller serafen var till salu, men det var den här lilla sötnosen. Som tur var hade någon redan köpt den. Försöker jag intala mig. Eftersom jag annars skulle gjort av med pengar som jag inte riktigt har råd att göra av med. Det fanns några andra som inte var sålda, men de hade inte rätt uttryck, så jag kunde motstå frestelsen.
Nu får jag lust att knåda till egna skulpturer!

stoopid växt

Det här är inte en plastväxt. Den är inte konstgjord alls. Men den lever inte. Idiotkrukväxt! Först var det för mycket vatten. Sen var det för lite. I genomsnitt perfekt alltså!
Så mkt gnäll.
Men häng där och var avliden i the overpriced ampel från hålan bredvid.  Jag är bara glad att du är död din otacksamma fücking jävla klorofyllfjant!

 Titta, jag har gjort små hårband! Eller rättare sagt, ett hårband som är två hårband i ett. Eller tre. Man vänder och vrider på hårbandet/banden, varpå intresseklubben exalterat tjoar och viftar med sina små flaggor, och då steppar man lite improviserat och skriker "Ta-dah!" och gör en snygg avslutspose. Ungefär som på OS i gymnastik.

Pica pica

Två skator. Den ena herre på fröplatån, den andra på väg att utmana. Kanske.
Idag är finalen på den allmänsvenska fågelräkningen! Tänkte lägga in en länk, men det går ju för fan inte att räkna pippi så här dags...
Utom de här två ovanför!