Tusensköna a.k.a. Bellis - fast såhär i närbild förvillande lik en prästkrage.
Vitsippor..................................................easy to find - hard to love


Idag gav oss Seven och jag ut på Söndagsutflykt. (Om det nu heter "ge sig ut" varför heter det då "utflykt" och inte "utgåva"?)
Jo, iallafall, en av oss har en arbetskamrat som fyllt år, och hon skulle få ett presentkort i present. Men när Susanshine skulle till och beställa på hemsidan så ploppade det upp 99 kr i frakt. Varpå vi ba dog. 99 spänn??? För att skicka en bit papper? No fücking way.
Istället bestämde vi oss för att skicka ett ombud (jag) och då blev det lite knepigt med öppettider etc. Inte högsäsong för Gysinge Byggnadsvård. Men idag blev det av!
På vägen dit såg Seven och jag en skylt som det stod "Pelarsalen" på. "Aha" tänkte jag "där stannar vi på hemvägen!" Jag har hört talas om den där Pelarsalen, den består av väldigt gamla tallar. En del är uppemot 2 meter i omkrets. Det låter mer imponerande än det ser ut. Vad det ser ut som är som en tallskog. Man blir inte särskilt imponerad. Eller - som i mitt fall - lika imponerad som i en vanlig skog. Jag tycker om att titta på tallkronor som makligt svajar högt där uppe trots att det är ganska vindstilla.
Nå. Så för att visa storheten hos en av dessa tallar åtminstone, riggade jag upp mobilen med självutlösare och fick på första försöket till bilden ovan. Jag verkligen kämpar för att nå runt. Mitt famnomfång lär ju vara drygt 180 cm. Så bli imponerade nu!
Sen tänkte jag att det är väl ännu bättre om jag kan visa hur en normalstor tall ser ut. Men det var inte lika lätt. Självutlösaren var bångstyrig. Jag lyckades slå av kamerafunktionen istället för att aktivera självutlösaren. Batteriet tog slut. Men som tur var hade jag med mig jobbtelefonen - med fulladdat batteri - så det var bara att byta! Sen gick det bra! (Hmm, nåja, det blev en bild iaf) Men då hade jag kramat den jämrans tallen 5 gånger. Länge. Fullt synlig från landsvägen. OK, inte direkt rusningstrafik en söndag halv tolv på landsvägen några mil från Byhåla. Men ändå.
Och bara så ni vet: Tallar lämpar sig sällsynt illa för språkblandning.
Small tall.
Tall tall.
Ser fram emot när Google hamnar i tingsrätten. Eller vågar de bara ge sig på förhållandevis kapitalsvaga förmedlare av sökresultat?
Och här är - apropå filmer - den klart coolaste mediespelarcodec-loggan ever:
Först en bild på sötnosarna. Snart helt hemmastadda.
Och nu: över till något helt annat. Häll upp en rejäl dos med honung, gärna skogs- och granvarianten, i en bytta som har ett lock. Det är bäst om du vet var locket är, för det kommer till användning. Men inte än.
Skvimpa på lagom mycket (med betoning på mycket) Absolut Mandrin. Någon mer än jag som kunde svurit på att den hette "Mandarin"? Jag var absolute säker. Men man kan ha fel. Blanda ihop honungen och spriten. Det är inte så lätt som man kunde ha inbillat sig. Men kämpa på. Om det inte blir perfekt så gör det inget!
Ta en liten näve aprikoser, torkade, och skär dem i en sådär 4 bitar per aprikos. Eller välj ett annat lämpligt antal som gör just dig harmonisk till sinnet. Blanda ner dem i honungsspriten. Förslut byttan med locket. Jag SA ju att man skulle ha reda på locket. Men oroa eder inte, man kan i nödfall säkert knyta fast en plastpåse över öppningen på byttan. Make it work, bara.
Sådär, nu har det gått lagom mycket tid. Vispa grädde smaksatt med vaniljpulver. Äkta vanilj är bäst, då blir vaniljsmaken rund och mild. Vanillin är kantigt och vasst. Men det är min åsikt. Ordet är fritt. Och smaken är lika bred som baken. Hehehe.
Sleva upp lite sprit- och honungsindränkta aprikoser och en rejäl klutt grädde. Det är alldeles gott! Jag lovar. Ät ät ät.
Vem ska spela Joyce i den (hoppas vi) kommande tv-serien om Stephanie Plum?
Eftersom ån flödar över är konstbevattning överflödig. Ceci n'est pas un sjö. Est un åker. Pardon my eh-hrm french.
Remember the Titanic. Hade de sjösatt den i Vretaån hade det aldrig gått så illa som det gjorde. Här är isbergen behändigt små. Eller också är det väldigt stora isbitar som trillat ur någon grogg.
Stilla flyter ån. Sunshiney day. Bright.
Byhålepanorama. Ser bra ut i allt sitt elände. Förfall + solsken + vatten = pittoreskt.
Nej, nej, bara lugn, det är inte dags att klippa gräset än. Det är bara den här överentusiastiska klipparen som försöker hugga de första gröna stråna innan de ens kommit upp. Han till och med stod ute hela vintern, på helspänn, för att inte missa något.
Dr. Jeepyll och Mr. Hyundai