Jag gillar den här bilden.
Dels för att den är så himla stillsam att titta på, men mest för att den är så bisarr och overklig. Det är aldrig någonsin så här öde och tomt på folk en sommardag vid Utö gruvbrygga. Aldrig. Utom just det här ögonblicket då det lilla amfibieplanet kom tuffande in i hamnen.
Den här bilden är handkolorerad, men inte av mig. Damerna här är förebilderna till Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Elsa B tyckte dock att rosa var alldeles för kliché, så det blev den mer beskedliga kulören brun i hennes tolkning. Och farbror Blå? Jodå, kolla in damen i blått, lite butch, eller? Men en transperson var även det för mycket för tant Elsas bok, så hon tog sig ytterligare lite artistisk frihet..
Jag vet att det finns tre kvinnor
som bor i ett kollektiv,
och alla är oberoende
och lever ett eget liv.
Dom fördelar det som ska göras
i samstämmig demokrati,
dom odlar biodynamiskt
och hushållar med energi.
Dom har inga egna barn,
för det behöver man inte få -
men dom har diskuterat att
adoptera möjligtvis två.
Tre harmoniska vuxna kvinnor
som lever ihop med varann,
i stället för att bo i kärnfamilj
i ett äktenskap med en man.
Men dom har helt vanliga känslor
dom träffar män när dom vill,
ibland kommer t.ex. en på besök,
en som bor strax intill.
Jag förstod på ett tidigt stadium
att den här samlevnadsformen var fin,
jag var bara fem år när jag läste om
tant Brun, tant Grön och tant Gredelin.
(c) Finn Zetterholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar