Eftersom grodorna i byhåleskogarna inte tänker på att vattensamlingar i gropar som är spår efter skogsmaskiner torkar ut ganska snabbt, har jag tagit på mig rollen som grodräddare.
Det är inte så svårt. Man tar med en hink i skogen och skopar upp en klump med grodrom ur något uttorkningshotat dike. Lite sörja i botten är bara bra. Mat till små yngel. Sen fyller man på lite rumstempererat vatten varje dag, det dunstar lite ju. Det ska vara ganska grunt med vatten i byttan annars blir det syrebrist. Lite akvariegrus, rengjort, nån sten, också rengjord, vattenpest eller annan akvarieväxt som inte behöver planteras, är allt man behöver. Och fiskmat, den simpla sorten som finns på Coop eller Ica duger bra.
Det enda man kan behöva tänka på, är att grodyngel som kommit längre i utvecklingen utsöndrar ett enzym som verkar hämmande på andra grodyngel. Så blir det trångt kan man behöva dela upp sitt yngelstim i flera byttor.
När grodynglen transmogrifierat till grodor släpper man helt enkelt ut dem i naturen igen.
OBS! Ha ljudet på!
2 kommentarer:
Wow! Va du e snäll mot grodorna. Du är som en allsmäktig grodmor!
Hur vet du det där med enzymerna? Är det som med tonåringar, de utsöndrar massa hormoner o ilska som gör att andra bara vill lägga sig ner o dö en smula...
Man kan säga att du har en grod-kennel =)
@ Doris: All kunskap finns on the mighty internet :-)
Men jag vet inte när eller hur jag snappade upp det där med enzymerna. Kan ha varit på 60-talet. Eller 00-talet?
Jag tänker inte ge alla grodorna stamboksnamn! Även om jag har en grodkennel :-)
Skicka en kommentar