hådeteve

Hej svejs.

I den stora hålan, där jobbet är, har jag en arbetskamrat som vi kan kalla Gert. Alltså, jag har flera arbetskamrater, men nog om det nu, det är Gert som är viktig.

Han dök upp en dag på jobbet och såg extra nöjd ut, och det visade sig bero på att han bytt upp sig (hans formulering, jag citerar här) från iPhone till nån slags Sony. Jag har glömt vad den heter, men den är stor som ett litet slagskepp. Ett sånt som man kan ha i badkaret. Googla, vetja.

När jag tänker efter är det en nästintill skamligt bra liknelse, eftersom slagskeppsmobilen är "vattentät" - och om ni undrar vad skillnaden är mellan "vattentät" och vattentät, så är det bland annat den lilla flärpen som täpper till uttaget för laddsladden. Ja, för den kommer ju aldrig att bli otät eller ramla av eller nåt.

Både jag och min andra arbetskamrat, som vi kallar för Kerstin här i bloggen, (men för guds skull, EN av mina andra) tyckte att men herre gud vad gigantisk och ohändig den verkar.
Men Gert envisades, och påstod att den inte alls var oversized och/eller klumpig.

Vi bara: Jaja, do vara boss. Sankta Simplicitas hondar borjar taala maat....

Gert blev lite sur. Så vi bad om ursäkt och bad honom slå en signal till nån av oss, så vi kunde se gigantormobilen in action. Och Gert gick på det, stackarn, pillrade med visst besvär fram ett telefonnummer på den oceanlika skärmen och lyfte upp plankan till örat.
Kerstin och jag frustade av skratt.
Gert stampade ilsket med foten och utbrast: Det är faktiskt HD upplösning!
Oooooh! sa Kerstin och jag.

Och sen sa jag, lite elakt kanske: Så det är som att ha en femtifemtums teve och sitta jättelångt bort ifrån den?

Epilog. Några veckor senare. Gert säger att hans nya mobil är för stor och klumpig, så han ska byta. (ner sig antar jag) Både Kerstin och jag nickar instämmande och säger, ja kanske, en aning stor.
Alltså - vad snällt av oss! Hoppas tomten märkte det.