Dråpligt

ur dagens dn:

Jag har inte sett klippet och om jag såg det skulle jag inte tycka att det var "dråpligt" att människor slungas ner när en rulltrappa ger efter. 

Det kanske beror på att jag själv drullat omkull i en rulltrappa. Utan värre skador än blåmärken och lite uppskrapad hud iofs, men det kunde gått illa ju. 

Hur det gick med de aggressiva Malmö FF-supportrarna framgår inte av artikeln, den koncentrerar sig nämligen på frågan om upphovsrätten till den film som dokumenterar det dråpliga. 

Det är måhända ingen lätt sak att försöka uppamma empati för en brölande hop huliganer, men man måste faktiskt det!

Medmänsklighet åt alla medmänniskor. 

Tolerera de intoleranta!*

Att mänskla är felaktigt, men att gudomla är förlåtligt :)

*) det gör inte jag, men det kanske kommer med åldern?

fullständig forskningsfail

I dagens DN finns dels en liten notis, och dessutom ett helt uppslag (visserligen i sportdelen, men ändå)  om ett tydligen nytt forskningsrön.
Brudar som har en viss proportion på fingrarna blir bättre idrottare. Troligen kommer inga småtjejer med fel sorts tentakler ens få vara med i idrottsklubbar och/eller träna nånting öht i fortsättningen.

som tur är kan jag genast vederlägga forskningen.

Exhibit A:

Oj, förlåt, det blev fel bild. Den här föreställer en söt liten hund, som troligen heter Dick. Eller Petter Niklas. Vi försöker igen:

Ja, titta! Detta bildbevis föreställer mina lätt medfarna kvinnofingrar, fr v: pek-, lång- ring- och en bit av lillfingret. Som framgår av texten ovanför (och delvis under) dessa digitar, så borde jag alltså vara elitidrottare.
Deta är något som såväl jag själv, som alla i min omgivning, lätt inser är väääääldigt långt från sanningen. Oavsett hur man tolkar den.

Så, kära fingerforskare, tillåt mig småle. Nej. Gapskratta.
Nu var ni allt lite för fingerfärdiga med faktafångsten, era fulingar. HAHAHAHAHAHA



Eller eh, vänta nu. EN kvinna står det ju. Jaha. Ja, då menar de iaf inte mig.

Trendorakel

I dagens DN handlar Bostad/Inredning om burleskstil. Dvs det vulgära siden-sammet-fransar-guld-temat som gör att yours truly inser att hon (som vanligt*) är helt rätt ute.

Ni kommer väl ihåg bordelltapeten i det blivande sovrummet i Sollentuna (eller "byhåla noveau" kanske man ska säga. Snart iaf) som lätt hysteriskt valdes under extrem tidspress?

Helt imponerad av mig själv i efterskott. 

*) först med maltwhisky. först med grappa. och nu när spriten är fixad; dags för inredning! BWAHAHA!

Omständigt. O m s t ä n d i g t

Ja hej svejs. I dagens blog* ska vi tala om irriterande ord. Inte i allmänhet, utan om OMSTÄNDLIGT i synnerhet. I senare tid har allt fler lagt sig till med det där fullständigt onödiga "l" mitt i omständig. Eller, ja. Något mer mot slutet. Nästan sist.

Gör man då en grimas eller himlar med ögonen eller grymtar irriterat, då dräglar de av lycka och sväljer all sin överskottssaliv så fort de nånsin förmår, för att mästrande kunna utbrista: "det är korrekt svenska" och därmed insinuera att det andra sättet är fel. DET ÄR DET INTE! I själva verket är bruket av omständig äldre än det av omständlig, som faktisk är en tyskinfluerad form. 

Inget ont om tyskar. Mer än att de stjäl alla handdukar och bygger fort av solstolar på alla turistorter där de förekommer, men deras språk är verkligen inget att ta efter. Man blir deprimerad av att tala tyska. Uttalandet av orden vrider ansiktet i dystra grimaser och lurar somatiskt psyket att deppa ihop. Det är sant! Googla själv får du se. 

Jag vill inte vara tysk. Inte heller tyskinfluerad. Hellre brittisk. Helst en britboy, lite hipster, lite anarkist. Men jag är ju kvinna, så i nästa liv kanske. Brittisk extra torr humor! Det, mina vänner, är inte det minsta "omständligt" och inte det minsta tyskt. (don't mention the war)

Fast i Scotland kunde jag tänka mig att vara kvinna. Jag skulle ta på mig min något nötta, men älskade aftonklänning, och frasande vandra nerför den magnifika trappan på väg till aftonens dinerande. Vi har inte mycket pengar, men är lyckliga... Och vi har en massa får och vackra ägor och så vidare. Vi? Ja, förmodligen knallar det runt en snubbe i kilt och gör mig knäsvag. Ja titta! Han ser ut som en något yngre Sean Connery! Wo-hoo!

Men jag förirrar mig bort från ämnet, och det är Rosamunde Pilchers fel. Dags för slutklämmen:

Det jag ville komma fram till är att det finns ett undantag. Att stava OMSTÄNDIGT med ett helt överflödigt L i, det är omständligt.

*) förkortning av weblog ju. Det där extra B'et har jag ingen aning om hur det klibbade fast. 

ett skogsinlägg

Eftersom det har regnat rejält, typ spön i backen, trodde jag att svamparna skulle skjuta upp som typ svampar ur jorden, och begav mig ut på en stärkande tur med min järnhäst à tre växlar.
Det var ju inte direkt jättegott om kantareller, och inte av andra svampar heller. Bo-hoo.
Men som vanligt i Byhåla finns det alltid något att glädjas åt. Se här en post-ironisk nick åt konsumtionssamhället och amerikaniseringen av svearnas och götarnas rike.
Mitt ute i skogen. Bam. Nailed it.

Motor Cykel klubben "Donalds"

Ja, och sen plockade jag kaveldun, och fick användning utav min medhavda svampkniv. Win.

Kaveldun har jag varit förtjust i ända sedan min bästa vän Gujes mamma hade tagit in såna och placerat torkade i en vas i ett hörn av deras smakfulla 60-tals lgh belägen på övervåningen i en 1,5-plans villa i min barndoms byhåla. Mamman, som heter Svea, förklarade ytterst tydligt för oss barn att vi absolut inte fick peta på själva kavlarna för då skulle dunen komma i oordning och explodera. Miljarder små frön överallt.

Läsekretsen kan säkert räkna ut att den 5- eller 6-åriga versionen av mig, självklart tog tillvara första bästa obevakade ögonblick, och gav alla kavlar en rejäl kram med mina små klåfingriga nävar.

Till min stora besvikelse exploderade de inte :( Men det kanske går bättre nu? Hehe.

Frö-granater

Tålamod

Låt oss säga att du har råkat på en rejäl bergknalle, och att du av någon anledning känner att du vill förinta den. Eller kanske bara förminska. Någon slags åverkan.
Men samtidigt är du lite mañana. Det är inte så att det brinner i knutarna. Du är väldigt chill.
Dock kvarstår faktum. Förr eller senare ska den där bumlingen få sig en omgång.

I sådana fall har jag ett förslag! Plantera ett frö i nära anslutning till den misshagliga bergsformationen, lämpligen av sorten som så småningom växer upp till ett liknande träd som på bilden här. Sen är det bara att vänta 60, 70 år. Kanske 80.

Ta-daaa!

Biverkningar

En del grejer går inte att undvika.
T ex så kan jag inte se den här filmaffischen:

utan att genast börja fnittra och tänka på den här bilden:

lägg särskilt märke till det solkiga linnet