Visar inlägg med etikett byhåla overseas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett byhåla overseas. Visa alla inlägg

fredag 11 september 2009

Döskallar är ju coola, men det här...


...det här är för mycket. En urna i form av en taffligt utförd plastkopia av den avlidnes huvudknopp. (Jo det är sant. Kolla själv, bilden är en länk.) Smaklöst? Nä, skojar du. Fast de finns iofs både i naturlig storlek och 1/4. Så varför inte beställa en kvartsfigur av sin egen skalle ? Av med locket, et voila! En skojsig pennhållare att ha på skrivbordet. Den större modellen kanske skulle vara perfekt som ishink? There's no end to the possibilities.
Och vem är det som arrangerat detta taffliga stilleben? En vissen ros man bara ser stjälk och blad av, en bok (bibel?) som spretar med såväl pärmarna som inlagan, en värmeljushållare från Ö&B och så den groteska skallen, med sitt inte alltför diskreta lock.
Om man nu tvunget vill hemsöka sina efterlevande rekommenderar jag stenhårt den gamla hederliga spökmetoden.

onsdag 13 maj 2009

Ledmotiv

är ett typ skumt ord. Men bättre än soundtrack.

här ett urval av leitmotif med rörliga bilder som bihang,
först Neko Case:



"Hold on, Hold on" heter låten

och sen den här med The Raconteurs:



"Many Shades of Black" kanske någon lade märke till att låten heter, bara genom att lyssna, om inte så fick ni ju veta det ändå.

(Livemusik är bäst live, och särskilt på festivaler.)

fredag 20 mars 2009

Samantha eller Indy?


Ja, fråga inte mig. Allt jag vet är att den här anatomiskt anpassade järnsitsen, med tillhörande slåtterbalk, är tillverkad av The Plano Manufacturing Co, Chicago U.S.A.
För så står det i ganska tydlig relief (hur var det nu, Zonic & Microbski?) längs med kanten på sitsen.
Och det som sticker upp ur snön i bakgrunden är helt ovidkommande blåbärsris. Ovanpå snön ligger granbarr och försöker verka strössel. Det är väl vårkänslor eller så.

fredag 13 mars 2009

"NU: ännu bättre" och detaljer

Började titta på True Blood, med en hel del förhoppningar då, med tanke på Twilight etc. Nå, hur var då första avsnittet? Jo, det var segt. Men inte helt hopplöst. Mer: "ok jag kollar avsnitt två också, men då får det allt bli bättre skjuts på det hela!"
Och då blev det det! Yay! Omsorg om detaljer! Vilka - som vi alla vet - är de små, små som gör 'et.

Och om man jobbar på sågverk måste man väl bara uppskatta den nya, förbättrade "hip-to-be-square"-furan? Måste ju vara så himla mycket mer lättjobbad än den gamla cylindriska sorten.

tisdag 10 mars 2009

Svar på tal - fast inte

Men "bild på bild" låter fel, liksom "bildsvar på bild", om nu nån läser högt. Men nu, till saken:

I den här bloggen finns en bild på en dam i choklad, och när jag såg den bilden tänkte jag: " det var väl inget, kolla här!" och sen visualiserade jag ungefär dessa bilder. Med en chokladfontän. Etc.

Inte lätt att se, men i bakgrunden finns förberett marshmallows, fruktbitar, mm uppträdda på pinnar så att man skulle kunna inmundiga chokladen elegant. Men om man ändå har ett tomt vinglas...


Or, just let's drop all pretenses, and go all the way?


"Hell, yeah!" Är man en sann chokladälskare, så är man. Det är inte vackert, men det är äkta.

söndag 22 februari 2009

Arrangemang i hotellrum och hytter

I en sjömansblogg som jag brukar läsa, påminde detta inlägg mig om vad som väntade mig i mitt hotellrum en dag.
Eftersom jag själv jobbat som hotellstäderska en gång i tiden* så brukar jag bemöda mig om att inte stöka till så förbannat, utan tvärtom hålla så god ordning som jag kan. Om det var för att återgälda min enkla vänlighet som städaren iordningställde denna installation på min säng får vi väl aldrig veta.

Här är den iaf på bild:



En gigantisk frottéfallos! Precis vad varje nybliven 50+ tant önskar sig mesta av allt i hela världen någonsin.

*) det var under förra årtusendet. (närmare bestämt ungefär i mitten av den senare halvan av det sista århundradet i just det årtusendet)

onsdag 28 januari 2009

Järnspikar har man väl hört talas om

Det här är spår från gulsparvar eller grönfinkar eller nåt. Jag har bara sett fåglarna från sovrumsfönstret, så osäkerhetsfaktorn är ofantlig. Sparvfinkarna håller till i de torkade resterna av de gigantiska ogräsaktiga 3-metersväxterna* vid min "p-plats" hemma, och så har de fått för sig att under bilen är det bra att vara. Hoppas verkligen att de inte äter av Lord Volvomorts undersida! Har svårt att tänka mig att gruset under bilen innehåller något ätbart så här års. Och det är inte för värmen! Första gången jag observerade (eller säger man "skådade" i fågelsammanhang?) det här beteendet hade lille lorden inte varit ute och rullat på flera dagar. Och det var minusgrader.

Fåglarna på den här bilden: har ingenting med föregående text att göra. Men bortsett från att bildpippisarna är av järn och finns på ett litet bord utanför en affär på Nybrogatan i Stockholm, och bilpippisarna finns i byhåla och är levande så är likheten slående. Utom färgen och fötterna och näbbarna. Lite gulare och lite mer finlemmade, så hade de varit spot-on.

Den här bilden: har ingenting med vare sig föregående texter eller bilder att göra. Utom att både denna och förra bilden är från Stockholm. Och visst är det väl konstigt att ingen reagerar? Mitt i stan, vid Sergels torg, helt öppet. Ett KULT-hus.

Skulle aldrig få förekomma i byhåla! Tro mig. Jag vet.

*) Ogräset har haft huvudrollen i ett Viasat Nature program, där det rymde från en trädgård, vari någon helt obetänksamt planterat det. Röjde och vandaliserade i hela byn, för att till slut ge sig på kyrkogården där det helt löpte amok och förvandlade hela anläggningen till en ogenomtränglig djungel, välte gravstenar, etc. I min trädgård (hrm) ligger det lätt tvåa efter hallonen som är totalt crazy och har kvävt en krusbärsbuske och en halv vinbärs. Och sprängt taket på det exklusiva växthuset.