oflummigt
Vilken rolemodel! Att fortfarande rodna vid 104 års ålder är så himla charmigt. Och att bara komma ihåg roliga saker. Däng! Nästan så man blir lite avis.
Här är bilden från fullmånekvällen:
Spöklik och sagolik på en gång. Men det såg inte ut såhär i verkligheten. Grenarna tex, som ser blöta ut på fotot såg ut som skolkrita på riktigt.
Men nog om detta, jag ska inte bli långrandig. Det mesta har redan sagts, i förra inlägget!
Eftersom det var fullmåne igår kväll och alldeles klart var det som helt ljust när jag kom hem, trots inställda och försenade tåg. Och trots att solen gått ner för flera timmar sedan. Seven fick ut och springa på den finska ängen. Djupsnö = foxfnatt. Sen gick vi hem och jag gick inomhusskallgång efter min gamla kassa hp-kamera, eftersom den går att sätta fast på stativ*. Hittade den, ploppade i batterier men den funkade inte. Va fän... Ploppade i andra batterier, men gick väl inte bättre det heller. Sista försöket... lyckades!
Så här ser det inte heller ut. Och det här är "Auto levels" dvs när PS själv får välja. Ser ut som en gammal missfärgad mezzotint. Fint ändå liksom. Någon glömde använda syrafri kartong till passepartout'en.
Här börjar det likna något. Jag har desaturerat blå och cyan, samt gjort ljusare. I verkligheten var det aningen vitare, fast det såg så trist ut på skärmen så jag tog mig lite artistisk frihet. Men ändå ganska mesigt, nicht?
Den här är inte alls lik verkligheten, men jag gillar den mest ändå. Gråskala, ökad kontrast och drog ner på ljuset. Lite hotfull stämning. Spännande.
Här en annons från en desperat* kommun i nära anslutning till Stockholm.
Jag frågade den här lilla, lilla nunnan om jag fick fotografera henne och det fick jag. Hurra! Fast jag hade varit ännu gladare om hon suttit med orörligt ansikte och viftat med sina kängor istället för ungefär tvärtom. Och OBS! särskilt till Doris: "inte en pingvin"
Det här är spår från gulsparvar eller grönfinkar eller nåt. Jag har bara sett fåglarna från sovrumsfönstret, så osäkerhetsfaktorn är ofantlig. Sparvfinkarna håller till i de torkade resterna av de gigantiska ogräsaktiga 3-metersväxterna* vid min "p-plats" hemma, och så har de fått för sig att under bilen är det bra att vara. Hoppas verkligen att de inte äter av Lord Volvomorts undersida! Har svårt att tänka mig att gruset under bilen innehåller något ätbart så här års. Och det är inte för värmen! Första gången jag observerade (eller säger man "skådade" i fågelsammanhang?) det här beteendet hade lille lorden inte varit ute och rullat på flera dagar. Och det var minusgrader.
har ingenting med föregående text att göra. Men bortsett från att bildpippisarna är av järn och finns på ett litet bord utanför en affär på Nybrogatan i Stockholm, och bilpippisarna finns i byhåla och är levande så är likheten slående. Utom färgen och fötterna och näbbarna. Lite gulare och lite mer finlemmade, så hade de varit spot-on.
har ingenting med vare sig föregående texter eller bilder att göra. Utom att både denna och förra bilden är från Stockholm. Och visst är det väl konstigt att ingen reagerar? Mitt i stan, vid Sergels torg, helt öppet. Ett KULT-hus. Skulle aldrig få förekomma i byhåla! Tro mig. Jag vet.
*) Ogräset har haft huvudrollen i ett Viasat Nature program, där det rymde från en trädgård, vari någon helt obetänksamt planterat det. Röjde och vandaliserade i hela byn, för att till slut ge sig på kyrkogården där det helt löpte amok och förvandlade hela anläggningen till en ogenomtränglig djungel, välte gravstenar, etc. I min trädgård (hrm) ligger det lätt tvåa efter hallonen som är totalt crazy och har kvävt en krusbärsbuske och en halv vinbärs. Och sprängt taket på det exklusiva växthuset.
