Love hurts

Här har vi en liten snigel. Sniglar är inte bara hemska spanska mördarsniglar, utan även såna här små kamrater med hus på ryggen. Den här kanske heter Björn Rosengren och basar för något snigelfack.

Här en bild på en stilig dubbeldörr, stadd i elegant förfall ihop med sitt hus. Man blir melankolisk. Och det rycker till i någon slumrande Timell-nerv. Men sen går man vidare och suckar dramatiskt. Eller så går man bara vidare. Den här bilden har ingenting med temat för detta blogginlägg att göra.

Men den här bilden har det! Vi hoppas dessa båda lööövers får vara i fred och slipper bli begapade av Björn från första bilden. De har ju nog med sitt. Det är himla komplicerat att vara snigel, inte minst när det drar ihop sig till älskog. Båda parterna är båda parter samtidigt så att säga. Jämlikt på riktigt! Men ändå förmodligen plågsamt eftersom de skjuter pilar i varandra innan de sätter igång. Jo, det är sanning! Han/hon till höger heter Amor och den andra Eros, eller tvärtom. För vidare studier, försjunk lämpligen i denna wiki-artikel. Leta upp Helix aspersa = Vinbergssnäcka eller escargot som fransmännen säger. Amor o Eros här på bilden är den ätliga sorten. Byhåla är som culinary exile för dem, för här äter mindre än 0,14 promille av invånarna sniglar.

A & E kan köra vidare.

Det går inte särskilt snabbt (surprise? I think not) för sniglarna, flera timmar efter deras photo shoot höll de fortfarande på. Men ingen peeping Björn än så länge. Alltid något.

FRA åt helvete. lämna mig IPRED

Återanvändning. Såvitt jag kan se så recyclar den här sortens fräken sin sexplanta, den där oklorofyllifierade som bara ägnar sig åt fortplantning, genom att fylla den med klorofyll, slimma stammen lite, och skjuta ut grenar. Weird. Till vänster en helt ny som inte baserats på en returplanta. Till höger den klimatsmarta versionen.

Man kunde ju tro att jag har grävt upp violer på något mer gästvänligt ställe och sen placerat ut dem här, på den stenökenartade grusvägen i skogen. Men det har jag inte. Varför i hela fridens dar skulle jag göra något sånt?

Smultronen blommar redan! Och höll på att hinna sätta frukt innan jag lyckats få till en bild med skärpan på rätt ställe. Mobilkameror är så ansträngande att handskas med.

Kolla! Flora och fauna. Ingen aning om vad för slags skalbagge detta är. Men liten är den!

Jaha och vad har detta inlägg med FRA och/eller Ipred att göra? Inte mycket. Goddag yxskaft, tänker ni säkert. Way ahead of you!

Den här yxan har troligen övervintrat i den där stubben, av rosten att döma. Först tänkte jag ta hem den, men sen fick jag ett sånt där ärlighetsanfall, och då kunde jag inte det. Fast det var med tvekan. Hade jag offrat mig och snott yxhelvetet så hade ju alla andra, som eventuellt kunde gått förbi och fallit för frestelsen, sluppit.

Ledmotiv

är ett typ skumt ord. Men bättre än soundtrack.

här ett urval av leitmotif med rörliga bilder som bihang,
först Neko Case:



"Hold on, Hold on" heter låten

och sen den här med The Raconteurs:



"Many Shades of Black" kanske någon lade märke till att låten heter, bara genom att lyssna, om inte så fick ni ju veta det ändå.

(Livemusik är bäst live, och särskilt på festivaler.)

en blåsig dag

Titta bara på Sevens öron! Det är inte enbart att hon springer, det är motvind också. Kopplet har blåst in bland benen och allting. Jag höll mobilen nere på hundnivå så att säga, och tog bilden i farten, så blev glatt överraskad att hela hunden kom med. (Men iofs jag tog jag en annan bild med mest bara suddigt grus och en tass i nedre vänstra hörnet)

Ja, så det är därför björkarna och övriga grödor är oskarpa. Pga vinden. Att gruset kan verka lite suddigt beror på att även kameraoperatören svajade en aning i vinden.

Men harsyran hittade vi inne i skogen och dit nådde inte vinden. Gulliga små blommor va? Jag har aldrig sett blommande harsyra förut, så jag är alldeles till mig.

Vi träffade en liten tant med gåstavar i skogskanten. Hon hade plockat lite vitsippor och skulle hem och titta på Robinsson. Hon var ganska urgammal och hade haft en massa grytfoxar förr eftersom gubben hennes hade hållit på med jakt. Dessutom visste hon var mitt hus bor!

"Jaha, elaffärn, som vi säger, då vet jag precis!" sa hon.

Där ser man.

Vintern ra

Tusensköna a.k.a. Bellis - fast såhär i närbild förvillande lik en prästkrage.


Vitsippor

En liten blyg viol

Scilla!

Pärlhyacinter. Alldeles i närheten växer gullvivor också, men fotot jag tog av dem blev alldeles fult och kan inte publiceras i denna smakfulla och eleganta blogg.

Groda som simmar omkring i västra Laksjön. Jag såg två, men det var bara en som ville posera. Den här. Söt va?

Det är vår!

Inte så många brasilianska kunder

Ibland när man läser andra bloggar dyker det upp Google-annonser. Detta är min favorit.

Ledtrådar: 1. jag är barnslig och gillar under-bältet-skämt 2. fråga urban

Trädkramare

Men enbart av referensskäl:

Idag gav oss Seven och jag ut på Söndagsutflykt. (Om det nu heter "ge sig ut" varför heter det då "utflykt" och inte "utgåva"?)
Jo, iallafall, en av oss har en arbetskamrat som fyllt år, och hon skulle få ett presentkort i present. Men när Susanshine skulle till och beställa på hemsidan så ploppade det upp 99 kr i frakt. Varpå vi ba dog. 99 spänn??? För att skicka en bit papper? No fücking way.
Istället bestämde vi oss för att skicka ett ombud (jag) och då blev det lite knepigt med öppettider etc. Inte högsäsong för Gysinge Byggnadsvård. Men idag blev det av!

På vägen dit såg Seven och jag en skylt som det stod "Pelarsalen" på. "Aha" tänkte jag "där stannar vi på hemvägen!" Jag har hört talas om den där Pelarsalen, den består av väldigt gamla tallar. En del är uppemot 2 meter i omkrets. Det låter mer imponerande än det ser ut. Vad det ser ut som är som en tallskog. Man blir inte särskilt imponerad. Eller - som i mitt fall - lika imponerad som i en vanlig skog. Jag tycker om att titta på tallkronor som makligt svajar högt där uppe trots att det är ganska vindstilla.

Nå. Så för att visa storheten hos en av dessa tallar åtminstone, riggade jag upp mobilen med självutlösare och fick på första försöket till bilden ovan. Jag verkligen kämpar för att nå runt. Mitt famnomfång lär ju vara drygt 180 cm. Så bli imponerade nu!

Sen tänkte jag att det är väl ännu bättre om jag kan visa hur en normalstor tall ser ut. Men det var inte lika lätt. Självutlösaren var bångstyrig. Jag lyckades slå av kamerafunktionen istället för att aktivera självutlösaren. Batteriet tog slut. Men som tur var hade jag med mig jobbtelefonen - med fulladdat batteri - så det var bara att byta! Sen gick det bra! (Hmm, nåja, det blev en bild iaf) Men då hade jag kramat den jämrans tallen 5 gånger. Länge. Fullt synlig från landsvägen. OK, inte direkt rusningstrafik en söndag halv tolv på landsvägen några mil från Byhåla. Men ändå.

Och bara så ni vet: Tallar lämpar sig sällsynt illa för språkblandning.

Small tall.

Tall tall.