En slags makeover

Känsliga läsare varnas.


Här följer upplysande genomlysningsbilder på den berömda fotleden, om vilken ni kommer att få läsa till leda, när jag orkar blogga igen.

Det här är "före" - om man vill vara petig kan man påpeka att det borde finnas en tidigare "före" med fotleden intakt. Ja, det kan man ju tycka. Men det är väl ingen som röntgar en felfri led?

För den seriöst intresserade rekommenderas Gray's Anatomy (nej, jag har inte stavat fel till McTeveserien)
Om något är otydligt kommer förklaringen här:
Snedgående fraktur i distala fibula med halv benbredds lateraldislokation av distala fragmentet, påtaglig dorsaldislokation av dito samt förkortning i frakturen. Fraktur avlösande ett medialt malleolfragment dislocerat lateralt-ventralt-kaudalt. Inkongruens i talocruralleden med talus förskjuten lateralt medförande motsv vidgning medialt i fotledsspringan.
Kristallklart.

Men sen fick Uffe och hans polare fixa lite med sitt high-tech meccano i titan, och se så fint det blev:


Ta-da! Jag gillar Uffe. Han kom förbi en sväng och berättade att post-op bilderna såg bra ut, "fast det visste jag redan, det var ju jag som opererade"
Haha, precis vad man vill ha, en kirurg med gott självförtroende.
Det och/eller en tidsmaskin.

Later.

Misnia???

Alltså, vad är "Misnia"?

Om det möjligen skulle framgå av sammanhanget, men sammanhanget eventuellt inte framgår, så är föreställer fotot interiören, sedd genom ett av fönstren, i huset från detta inlägg.

Någon?

Rädda mig från att tillbringa en evighet med att grubbla över detta!

Döskallar är ju coola, men det här...

...det här är för mycket. En urna i form av en taffligt utförd plastkopia av den avlidnes huvudknopp. (Jo det är sant. Kolla själv, bilden är en länk.) Smaklöst? Nä, skojar du. Fast de finns iofs både i naturlig storlek och 1/4. Så varför inte beställa en kvartsfigur av sin egen skalle ? Av med locket, et voila! En skojsig pennhållare att ha på skrivbordet. Den större modellen kanske skulle vara perfekt som ishink? There's no end to the possibilities.

Och vem är det som arrangerat detta taffliga stilleben? En vissen ros man bara ser stjälk och blad av, en bok (bibel?) som spretar med såväl pärmarna som inlagan, en värmeljushållare från Ö&B och så den groteska skallen, med sitt inte alltför diskreta lock.

Om man nu tvunget vill hemsöka sina efterlevande rekommenderar jag stenhårt den gamla hederliga spökmetoden.

Meh - jag kommer inte på nån bra rubrik...

Jag gillar den här bilden.
Dels för att den är så himla stillsam att titta på, men mest för att den är så bisarr och overklig. Det är aldrig någonsin så här öde och tomt på folk en sommardag vid Utö gruvbrygga. Aldrig. Utom just det här ögonblicket då det lilla amfibieplanet kom tuffande in i hamnen.

Den här bilden är handkolorerad, men inte av mig. Damerna här är förebilderna till Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Elsa B tyckte dock att rosa var alldeles för kliché, så det blev den mer beskedliga kulören brun i hennes tolkning. Och farbror Blå? Jodå, kolla in damen i blått, lite butch, eller? Men en transperson var även det för mycket för tant Elsas bok, så hon tog sig ytterligare lite artistisk frihet..

Jag vet att det finns tre kvinnor
som bor i ett kollektiv,
och alla är oberoende
och lever ett eget liv.
Dom fördelar det som ska göras
i samstämmig demokrati,
dom odlar biodynamiskt
och hushållar med energi.

Dom har inga egna barn,
för det behöver man inte få -
men dom har diskuterat att
adoptera möjligtvis två.
Tre harmoniska vuxna kvinnor
som lever ihop med varann,
i stället för att bo i kärnfamilj
i ett äktenskap med en man.

Men dom har helt vanliga känslor
dom träffar män när dom vill,
ibland kommer t.ex. en på besök,
en som bor strax intill.
Jag förstod på ett tidigt stadium
att den här samlevnadsformen var fin,
jag var bara fem år när jag läste om
tant Brun, tant Grön och tant Gredelin.

(c) Finn Zetterholm

Flygfän

Träffade på en del misstänkta aliens i somras. Det är ju inte helt lätt att fotografera småkryp med en mobil (gnäll, gnäll, gnäll) men det är bara att hoppas på turen.


Här någon slags stekel, i mitt tycke alldeles för stor och opålitlig. Så när den flög in i mitt kök började jag fäkta med flugsmackaren efter den. Fick aldrig in någon träff, men så tog sig det korkade fäet in i en lysrörsarmatur vari det tydligen var alldeles för hett. Den tog sig inte ut igen, utan slamrade ljudligt omkring tills den var så dehydrerad att den dog. Hu. Nu vet ju inte jag om det är bättre att bli ihjälsmackad, som var plan A, än att snabbmumifieras, som blev plan B, helt oplanerat. Men lite läbbigt iaf.



Den här måste ju bara vara en alien. Nu syns det inte så bra på bilden men den är (eller var) fluoriscerande neongröngul. Redan stendöd när jag upptäckte den i Lord Volvomorts framfönster. Gummilist 51, som vi säger nuförtiden.


Again with the problem med färgåtergivningen. En del bromsar har lila- och blågrön-randiga ögon. Den här tex, som blev ihjälslagen på Långbäling sommaren 2009. Fast bå bilden ser de lila ränderna mer ut som bruna.

Monopol

Idag gick jag in på Bolaget och köpte sprit. Byhåla har inget Bolag, så jag fick åka till hålan bredvid. Det var helt folktomt i den lilla lokalen. Bara jag och de inglasade skyltflaskorna. Tisdag fm är tydligen sämsta ruljansen i veckan på alla Systembolag i hela Sverige.

Jag ska tillverka egen hallonlikör, och då behöver man sprit. Som av en händelse var den mest neutrala spriten även billigast! Reimersholms Brännvin Special, lite pava, 96 pengar. Så jag gick fram till kassan, bakom vilken en expedit materialiserats, och sa:

"En liten brännvin special"

Och fick omedelbart Bolagsångest. Sån där "jaha-nu-tror-hon-väl-att-jag-ska-kolka-i-mig-den-där-pavan-på-torget"-ångest.

Så jag började genast berätta om hur god hemgjord hallonlikör blir, och hur lätt det är:

"Bara att fylla en flaska med nyplockade fina hallon och hälla sprit på! Låt stå framme några veckor, vänd då och då, sila och späd med sockerlag efter smak, sen är det klart! Och jättegott!"

Expediten spelade artigt med.

"Det låter ju fantastiskt gott och enkelt! Tänk vad mycket fint man kan göra själv"

Sen betalade jag och gick ut med min flaska, alltmedan expediten förmodligen himlade med ögonen och tänkte att den där pavan är nog tom innan hon kommit till torget.

Men den är fortfarande inte tom! Jag proppade två halvlitersflaskor fulla med hallon och en med svarta vinbär, och efter att ha fyllt tomrummen i respektive flaska med sprit har jag fortfarande någon centiliter kvar. Så det så. Fortsättning följer.

Länkar

Jag är inte så bra på musik, så det här kan vara post-punk-indie-grunge för tanter, komplett med stråkar och allt, eventuellt mandolin.

Eller någonting helt annat, men håll till godo ändå!



Och nu över till konst i sekvens. Sequential Art finns i min länklista. Mycket underhållande serie. Laddar lite långsamt ibland, men väl värd att vänta på.

Nästa länk här Buck Godot - Zap Gun for Hire, är riktigt taffligt tecknad från början, men storyn är bra, och det konstnärliga hostar upp sig mot slutet. Och man bör absolut läsa den - i allmänbildningssyfte om inte annat. Hur ska man annars inhämta kunskap om "The Winslow"?

När Buck är avklarad kan (och bör) man ta sig an denna! Så himla rolig. Hihihihi. Här är länken: Girl Genius

Sådär, sysselsättning för flera timmar i sträck!