Här väntar Seven och jag på bussen som ska ta oss till Dalarö hotellbrygga; 839'an närmare bestämt. Detta är alltså Handens Bussterminal, och Lord Volvomort har vi lämnat på infartsparkeringen i ganska nära anslutning till pendeltågstationen. Vi känner oss belåtna.
Nu har vi kommit fram till Dalarö. Statoil har ett litet café, så vi sitter på uteserveringen och käkar grillad m bröd. Cola till. Ahhh... en lång härlig weekend på Bälingen väntar! Under tiden går bilfärjan fram och tillbaka till Ornö. Fritidsbåtar lägger till vid sjömacken. Några kanotister glider fram över vattnet i sina smäckra farkoster medan skymningen faller.
Äntligen morgon! Seven och jag tar en runda på norra delen av ön. Vi tittar lite förstulet på segelbåten som ligger i gästhamnen, och hoppas att vi inte väcker båtfolket. Hej hopp vad vi är morgonpigga! Det blåser ganska rejält, men det är friskt och fint. Bälingen på hösten is da shit.
Seven får softa för sig själv i Aspen 2 medan matte bastar. Jag eldade som en tok tills det var drygt 70 grader, sen tyckte jag det räckte. Bastutemperaturen klättrade sedan upp till 95 C utan vidare inblandning från min sida. Det blev 4 eller 5 dopp. Inte många simtag, det var bara 10 i vattnet. Brr! Friskt!
Avslutade lite mesigt med varmvattensdusch. Det är för plågsamt att skölja schampo och balsam ur håret i kallt, bräckt vatten.
När jag kom tillbaka till stugan, rosig och ren, lunchade jag och Seven. En halv krabba från fiskgubben på Värtavägen för mig, medan Seven fick nöja sig med lite doggy-kulor och slumpen på min tallrik.
Nu var det dags för promenad runt ön! Retrieverkoppel på Seven så slipper hon halsband (som kan bli så himla äckligt om hon hittar något glurr att rulla sig i)
Här ser vi Seven som nosar på stigen. Lite längre fram finns en liknande stig, fast med brant lutning. Och små tallkottar och barr. När vi gick nerför den tänkte jag: "hu, dessa små kottar är väl som värsta kullagren, bäst att ta det försiktigt"
Jag hann nog inte tänka tanken klart förrän högerfoten for iväg ut i tomma intet och jag landade på vänsterfoten. Ljudeffekten, synintrycket och smärtan var hemsk. Jag skrek, gormade och blev skitarg. "Vad i h-e? Såhär ska det väl inte vara?"
F-n, f-n, f-n, massor av ännu fulare ord och några riktigt extremt fula och vulgära.
Nu ligger jag här på tvärs över stigen och har lagt foten i högläge så gott jag kunnat. Fram med mobilen och försöker ringa tillsynsman. 118 118 föreslår en förskola? Jag tackar artigt nej. Hur stor chans att förskolan ens är bemannad en lördag? Och om någon mot förmodan svarar så har väl ingen av oss något utbyte av ett samtal. Tänk, tänk, tänk. Aha! Centralvakten på banken!
Efter tredjegradens förhör som inkluderade personnummer, user-id, telenr, lite kuggfrågor om div banksekretessbelagda uppgifter (nästan iaf) avslöjades det åtråvärda mobilnumret. Och nu blev det riktigt spännande! Med ett närminne som en guldfisk - hur sjutton ska jag komma ihåg nuffrorna tillräckligt länge för att knappa in dem?
Mirakulöst nog gick det bra. Jag hörde mig själv berätta för tillsynsmannen om incidenten och min röst lät helt främmande. Som en nyhetsuppläsare från TT.
Sen låg jag i mossan och väntade.
Först kom Jack Russell-killen Pigge, till Sevens stora glädje. Hon hade nosat runt och försökt hålla mig vid gott mod, men vilken lättnad att få umgås med en likasinnad! De båda terrierna flög runt som galna i skogen. Jag försökte glädjas med dem, men var inte så lite orolig för att de skulle snubbla på min onda fot. Tillsynsman försökte hjälpa mig upp, min plan var att jag skulle kunna linka tillbaka till stugan, stödd på hans starka arm. Men det gick ju inte. Foten dinglade lite visset, och jag dränktes raskt i kallsvett.
Lång historia kort: 112 skickade en helikopter, andra gäster på ön hämtade min väska från stugan så jag skulle kunna legitimera mig på sjukhuset. Fick en kanyl. Fick morfin och lite andra lajbans droger. Weee.... Blev buren på ryggbräda 50 meter genom snårskog. Skrek: "jag ramlar av! jag ramlar av!" fast jag var fastspänd. (pinsamt) Flyttades till riktig bår. Blev pussad på av Seven, som tillsynsman lovade ta hand om, och gick iväg med innan helikoptern startade. Fick Dr. Romano-flashbacks. Euww... Pusslades in i helikoptern. Fick lurar mot oväsendet. Åkte iväg. Tittade ut. Det var som Google Earth fast bättre upplösning.
Här är Helena som fixade smärtlindring etc. Så himla gullig. Även lite av fotografens fingrar. Det är svårt att fotografera när man är nerdrogad. Helena sa att hon skulle ta av min fot när hon menade sko. Hahaha. Jag bah: "Den följde inte med, hihihihi!" när skon lirkats av och foten satt kvar.
Här är helikopterplattan utanför SÖS. Onödigt stor med tanke på att helikoptern elegant landades på några frimärksstora klippor nere vid vattnet när de hämtade mig från ön. Det är väl bestämmelser från luftfartsverket eller nåt.
Nu har Bettan, syrra på akuten, pysslat om mig med varma filtar (på riktigt! uppvärmda! najs!) och fixat bekvämt högläge åt foten. Det behövdes minsann, för jag hade nyss blivit utsatt för plågsamma försök att dra det avbrutna skelettet rätt. Inte fick jag mer smärtlindring heller, de påstod att mina pupiller var som nålstick. "Jag har
alltid små pupiller" sluddrade jag, men till ingen nytta. Tänkte slött att jag borde försöka plåta pupillerna och jämföra med
belladonnamodellen från förr. Men det blev inte av.
På SÖS har de all inclusive, precis som på många Charterresor. Frulle vid halv åtta, mellis vid tio, lunch ungefär tolv, fika vid två-tre nånting, kvällsmål halvfem och nattfika vid åtta. Som att hälsa på hos mormen och morfen, man äter hela tiden. Utom innan man ska opereras, för då är det fasta.
Nyss opererad! Alla skruvar och plattor på plats. Benbitar tillrättalagda och provisorisk gipsskena. Microben kom på besök, stackarn, och fick utstå lite ulkningar från sin mor. Blu-ärkh.
Drip drip drip. Man kan också få antibiotika i droppet. Det fick jag. Det gjorde för f-n ont! WTF? Men vill man bli fin får man lida pin.
Varje måltid innehåller kål. Blomkål, grönkål, brysselkål, kålrot etc. Patienterna är som Zeppelinare. Men maten är faktiskt god! Bättre än matsalen på Gärdet.
Och sköterskorna är supersnälla! Jag är kär i allihopa.
I dagrummet på ortopedavdelningen har man ett prydnadsskelett! Såklart. Han har sämre hållning än jag. Språknämnden har beslutat att man numera även kan säga "sämre hållning än mig" Vart är samhället på väg ? Med såna eftergifter???
Utöver ett sjukgymnastiskt program och glada tillrop fick jag med mig droger hem: Syntetiskt morfin, som enligt FASS kräver specialreceptblankett för att skrivas ut, Alvedon (OK lite mesigt, men tydligen jobbar A och synM bra ihop) och engångssprutor med antiblodproppsmedel att sticka i underhudsfettet nedanför naveln. För en gångs skull känns det bra med lite överflödsfläsk!
Snart bara 4 veckor kvar med gips. Just nu befinner jag mig i limbo mellan SÖS och UAS. Men hoppas bli kallad till UAS nästa vecka för röntgen och omgipsning.
Hemtjänsten ska hjälpa mig att handla, så Zonic och Microben slipper offra sina lediga dagar.
Allt ordnar sig!
Inatt drömde jag att jag skulle köpa rosa rattar på pressbyrån. Nästan allt godis var rosa, men jag hittade inga rattar. Däremot missade jag tåget. Denna rilly rosa rölleka som kompensation.
Nypon-ros. Apropå ros-a.
Lingon ska väl inte blomma sent i augusti. Ur led är tiden. Äsch.
Odla inte Lejongap, det är alldeles onödigt eftersom Gulsporre odlar sig själv med detta utmärkta resultat.
Höst och dimma.
Ännu mer höst, ännu mer dimma.
Nå, det har klagats på för lite bloggande. Har iaf avverkat ett nu. Även om det var mest utfyllnad. Bättre än ingenting, och även better than a poke in the eye with a sharp stick. Antar jag.
