2011 är redan slut!

På sina håll. Österut härifrån räknat, typ Nya Zeeland, Australien osv. Och först men inte störst Samoa, som hoppade över datumlinjen helt frejdigt.

Gott Nytt År på er!

Vi ses då :-)

Ja, just det . Bilden ovan föreställer en bautastor sten (men inte en bautasten) med en träd framför så man ska se hur stor stenen är. Men det funkade inte riktigt. Det ser ju ut som om stenen börjar ungefär i höjd med hustaken, vilket är fel. Däremot syns det bätter på bilden nedan, men den är ju inte lika dramatisk som ovan. Och jag gillar dramatik! Dessutom tycker jag att huset till vänster är ganska fult och störigt. För bilden! Annars är det säkert jättefint!

Hantverk!

Jag har virkat en halsduk åt min lilla momma! Här är bildbevis, så att alla kan se. Utom lilla momma som kör mullvadsmetoden. Först testade jag med mig själv som modell, men det gick ju inte. Jag som tittar så mycket på Top Model borde ju kunna strike'a en pose, men noooo.
Så då fick Sven-Bertil rycka in:

Lite för mycket energi...

Perfekt! Massa godis till modellen, och ner med halsduken i ett vadderat kuvert och skjuts in i brevlådan.

Halsduken är mestadels virkad på tåget, det är alltså fråga om så kallat tågvirke.

*snyft*

Buhu, stackars liten... ville bara överleva vintern. Själv ville jag ha tyst i väggarna på nätterna.

Film på bio

Keira: Nu är jag en seriös skådis för jag var faktiskt ful i den här filmen!

Viggo: Men jag då? Jag var ju gammal!

Keira: Det är väl inget! Titta, nu skjuter jag fram underkäken och himlar med ögonen...

Viggo: Jag var skröplig också! Och bara pratade om sex.

Michael: De flesta känner säkert inte igen mig och/eller har aldrig hört talas om mig, men jag fick i af vara både snygg och sexig :-)

Keira: Vem är du?

Viggo: Öh, grabben! Jag är snyggare när jag spelar gammal, än vad du är med 5 kilo PhotoShop!

Michael: Nu tycker jag att den här filmrecensionen har spårat ur lite :-(

Hon Solo: Va fan snackar du om? Det här är väl ingen filmrecension?

Snöchock!!!! Eller jag menar: SNÖCHOCK!!!!!

Kolla! Snön står som spön i backen. Backen är dessutom snötäckt. Detta är Byhåla, en kväll i december.
Hon Solo: "Men va? Och jag som inte ens vet var snöskyffeln är..."

Ny era!

Ta-da! Det visar sig att minst ett till miniblad har kläckts i byhåla, närmare bestämt i just det terrarium som inhyste Gullan Glad och Putte Blad. Vilket är ganska logiskt. Det är förmodligen det enda terrariet i byhåla med levande blad. Såna utan rötter iaf.

Snygg teckning också! Nästan lite hitta Nemo, inte sant? Föräldrarna var mer citronmelissfärgade, så jag vet inte om det här är den normala bebisfärgen eller om Gullan varit otrogen med något annat kryp?

Nu har jag iaf tejpat för dörrspringorna i terrariet och numera kontrollerar jag vattenkokaren mkt noggrannt innan jag sparkar igång den. Så förhoppningsvis kommer Puttan II att växa upp till ett stort och kralligt blad så småningom. Håll tummarna!

men va f...

Om nån kommer ihåg Putte Blad och Gullan Glad så behöver denna någon inte använda den här länken men alla andra kan ju fräscha upp minnet om de vill?

Anyway så var det ju väldigt tidigt på våren som jag fick för mig att skaffa vandrande blad. Och skillnaden mellan vandrande blad och pinnar är ju då bland annat att bladen har sex, medan pinnarna klonar sig själva. (väldigt snabbt också)
Eftersom Putte kvistade iväg till de sälla jaktmarkerna ganska snabbt så hade jag inte stora förhoppningar om att det skulle kunna bli småbladigt i terrariet. Men Gullan satte igång och la ägg lång efter Puttes frånfälle. För att vara helt sanningsenlig så "la" inte Gullan sina ägg, hon sprätte iväg dem. Jfr "Priscilla Queen of the Desert" för att få en uppfattning om hur det - på ett ungefär - gick till. Framåt sommaren var Gullan så utmattad av sina övningar att hon bah dog.
Och därmed var det slut på den bladiga eran i Byhåla, tänkte jag.
Men där hade jag fel, för den tog inte slut förrän idag!
Se bilden ovan som föreställer Puttes och Gullans lilla barn, knappt 7 mm lång, h*n fick namnet "Puttan Blag", fast postumt, eftersom det korkade lilla krypet smet ut ur terrariet och gömde sig i vattenkokaren...
Teét smakade jättekonstigt.
Haha, nä jag bara skojar. Det smakade som vanligt.
Hahaha, skojade igen! Kanske.

Ja, och utöver det så är det höst. Say no more nudge nudge.

årets skörd

Om jag fick välja skulle jag nog mest odla tistlar, som är både snygga och lättodlade! Men jag får ju inte bestämma. Min tomt är invaderad av vilda och förvildade växter som gör ungefär vad de vill. Jag är maktlös! Nästan.

Men här är årets potatisskörd :-) Odlade av mig själv med flit i komposthögen. Avkastningen var väl inte sådär våldsamt hög. Tror det var kanske 2 kilo sättpotatis? Skörden är på högst 3 kilo. Men räknat i antal så blev det jättebra! En del potatisar var som körsbär, hehe. Blev helt svettig av skördearbetet, slitsamt att vara lantbrukare.

Burka. Högsta mode - eller "haute couture" - för hästar i Byhåla med omnejd.

Två busfrön, som - drygt 30 år senare - sågs på Globen häromsistens, still going strong.

sent än aldrig

Min storasyster kom hem med den här singeln, vi delade rum, och hade köpt en stereo för våra sparslantar nåt år tidigare. Det var en riktig ruggig skivspelare med handtag på sidan, och stereohögtalarna kunde fogas ihop och snäppas fast ovanpå som ett lock: en sk resegrammofon. Sen var det bara att knalla iväg med sin portabla musikspelare i näven och - naturligtvis - montera ihop eländet igen, så kunde man spela vilken musik man kände för. Om man hade ett vägguttag i närheten, eller en lång skarvsladd. Och om man tagit med sig sina skivor. Av vinyl.
Den kostade typ 200 kr vilket förmodligen motsvarar en hyfsad 40 tums flatscreen LED-teve i dagens penningvärde. Ljudkvaliten var klart sämre än Clas Ohlsons 199 kronors mp3spelare - som dessutom har en bildskärm, tar sjukt mycket mindre plats och har såväl musik som kraftkälla inbyggd. Det där med bättre förr stämmer inte på allt. Särskilt inte teknik.

Det jag kommer ihåg är att jag tyckte omslaget var så fult. Min syster (som var cool och inte geekish som jag) förklarade att det här är bästa musiken någonsin. Det trodde inte jag på, så jag fnös väl föraktfullt eller nåt.

Så här lät det: mindboggling

Eftersom skivan kom ut -73 måste jag varit fjortis. Men som jag kommer ihåg det känns det mer som om jag var tolv. (Fast det gör det iofs rätt ofta, även nu :-) Så fort jag hade chansen (= ingen såg eller hörde) spelade jag den här singeln. Hela sommaren. Den gick rakt in i solar plexus och beam'ade iväg mig till ett annat universum. Jag var helt försvarslös. När låten var slut vaknade jag till bara såpass att jag kunde dra pickup-armen åt höger för att starta skivtallriken igen, och sen försiktigt släppa ner nålen i spåret. På den tiden kunde man spela sönder skivor. Vinylen nöttes ut.

Så jag köpte hela albumet. Kolla vilket snyggt skivomslag! Med en volvo-symbol istf o-et i Bowie. Bara en sån sak. Och Twig-the-Wonderkid som dekorativ sidekick(a).

Och inte förrän helt nyss, när iPhonen slumpade fram mitt gamla favoritspår, upptäckte jag vilket instrument som står för det grymt suggestiva introt.

Jag LOL'ade på riktigt. Min första stora musikupplevelse, och bara knappt 40 år senare: mitt första instrument!

Bwahahahaha! Snacka om sen i starten, på alla tänkbara sätt.

Mitt liv som trollslända

Om jag var en trollslända, och därmed varit en ganska ful larv i flera år, då vete sjutton om jag skulle ägna mig åt speed-dating de futtiga dagar eller möjligen veckor som är själva finalen på livet för såna häringa varelser. Jag skulle nog bara flyga!

jag har varit på fotografiska idag

Men jag tror inte man får plåta bilderna på utställningen. Fast när två teenbrudar helt coolt gick runt och tog kort på det ena fotot efter det andra så vågade jag mig på att som hastigast slita upp iPhonen och ta denna suddiga bild på den osynlige mannen.

Är det här konst? Jag är mkt tveksam. Det är mer som ett festligt jippo. Lite som tomten i Amelie från Montmartre. Och han, konstnären, ÄR han verkligen konstnär? Eller är han en snubbe med en idé, som lägger ut själva skapandet på kommission, och ger sig själv en cameo i bilden. Det är inte han som genomför målandet, den här varianten på trompe l'oeil, han blir bara målad på. Det är säkert han som väljer motiv etc, men förmodligen inte han som knäpper bilderna. Och skulle det vara han, mha självutlösare eller fjärrutlösare, då är det bara fånigt.
Bilderna i sig är inte märkvärdiga, så utan gimmicken med den osynlige mannen så skulle de inte hängas på många väggar.

Däremot vågade jag dessvärre inte smygfota i salen med Mapplethorpes bilder. Och för snål för att köpa någon av böckerna...


Jag blir nästan alltid imponerad av att en sketen mobilkamera kan ha så pass bra kvalla på bilderna. Men det som retar mig är att den inte tar med allt som syns på skärmen när man knäpper. Här hade jag hoppats få med nedre hörnet av fundamentet, ju :-(

Tur att jag gillar tåg! För jag åker ju ganska ofta. Tågen på bilden är dock inte mina favoriter.

Arlanda Express ser ut som ett fängelsetåg från en brittisk sci-fi teve-serie från 80-talet. (Nej alltså jag har aldrig sett någon brittisk sci-fi teve-serie från 80-talet i vilken det finns ett rullande tåg-fängelse, jag bara känner på mig att om det hade gjorts en sån serie så skulle tåget sett ut som Arlanda Express)

Dubbeldäckarna. Fångtransport. Ståtliga och välväxta människor får knappt plats. Obekvämt. Toaletterna är ofta ur funktion, och även när de funkar stinker det om dem. Spelar ingen roll om det är nystädat. Urk. Man skulle kunna tro att någon sitter och rensar något kilo ankomna räkor någonstans i vagnen.

R.I..P. Tompe

Tompe kom till Byhåla 2009 på våren. Han var en stor personlighet i en liten fluffpälsad kattkropp. Han blev 16 år. Det är så tomt utan honom.

skogen

Jag trodde inte att så här små smultronplantor producerade bär. Där hade jag allt fel. (Alltså, den är sjukt liten! Bladen är mindre än klöverblad, och då menar jag sån här liten klöver som växer i gräsmattor. )
En annan sak som jag hade fel om var det här med att odla hemma. Smultron från skogen som rycks upp och planteras om hemma i trädgården i byhåla växer visserligen och frodas, och det blir en hel del smultron. Men inte goda! Fet lerjord är inget för smultron. Det ska vara magert, mest grus och mossa tydligen.
Iaf, Seven och jag försöker hitta lättillgänglig skog för ömfotade gamla tanter. Skogen vi brukade gå i är nu skogsbrukad + vindfälld, så den har vi gett upp. De fina stigarna är ett minne blott.
Den nya skogen var full av supergoda smultron, säkert 2 dl stoppade jag rakt i gapet, och det var ingen lång promenad vi gick heller; det var inte så fotriktiga stigar som vi hade hoppats. Men, iaf, nom nom nom de smultron.

Naaw...

Kolla vad gullig! Vrid upp volymen om du vill höra hur igelkotten knaprar i sig kattmat som jag lagt ut till den.

Miriam och Tompe tyckte det var onödigt fjäskigt.

Heh - teh irony

Dubbelironiskt faktiskt. Först skrev jag en en hel bildnovell om att flytta en massa onödiga vedbriketter i högsommarvärmen. Sen ett litet stycke om fiktiv istid etc.
Och igår när jag kom hem till casa Byhåla var det effing iskallt.
Så jag eldade i braskaminen.
Hoppas briketterna räcker hela sommaren :-)

Ibland blir det liksom lite fel

Alltså den här liknelsen funkar inte i sammanhanget, för just i den här filmen är isen fett tjock. Inte ens "tunt som nattgammal is" skulle varit användbart, för i filmen så blev det oerhört kallt oerhört snabbt, med rejäl isbildning nästan instantly.
Tunt som ett nano sail hade varit en bättre metafor :-)

slit & släp

Just en dag som denna undrar man ju varför i h-e man köpte ett ton briketter att elda med i vintras? Jag menar, kom igen! Det är ungefär 30 grader varmt idag. Att det någonsin varit mer än 50 grader kallare faller omedelbart på sin egen orimlighet. Så. Sjukt onödigt att elda, är vad det känns som. I vilket fall ska brikettstapeln flyttas, för den står ovanpå min fina orangea skarvsladd för utebruk. Det, och att det ser skämmigt ut med en oformlig presenningtäckt stapel på uppfarten.

Ett paket i taget till delmål I; ovanför trappan ner till nedre tomten. Svettigt.

Ta-daa!!! Efter ett par pauser för andhämtning och vätskeintag är alla 710 kilona förflyttade till slutsstationen. Precis utanför källardörren. Vilket är behändigt om det mot förmodan blir 30 - 60 grader kallare senare i år. Bäst att vara beredd, hur osannolikt det än känns.

Och eftersom jag misstänker att läsarna är helt till sig över "den onda foten" så visar jag hur man kan fuska. Stödstrumpa och ispaket fäst meddelst gummisnodd på foten. Funkar skitbra, men jag tror inte jag går så bra imorgon. Då blir det nog några filmer och/eller böcker istället för kroppsarbete. Ja, för jag har lite semester.

Som ni säkert vet uppskattar jag maskrosor, bla pga att de är lättodlade och dessutom gladlynt gula och fina.

Många andra personer typ totalt avskyr maskrosor. Men titta: bonus av att ha haft en anskrämlig presenningtäckt brikettstapel på uppfarten. Klorofyllbefriade maskrosor. Jättegoda blad, inte alls beska. Nom nom!

Seven kollade hallspegeln medan matte slet. Hunden är lite förvånad över att hon själv tydligen ser ut som ett innertak. Mycket är mystiskt för lilla 7.

Flora och fauna

Och med "flora" menar jag inte bordsmargarin, inte heller avser "fauna" nån sorts kvinnlig faun. Jag vet inte ens om det finns kvinnliga fauner? Om inte måste jag nästan fundera på hur faunerna förökar sig, och det vill jag inte!

De första grodlåren i årets skörd!

Eftersom jag är långsam är det bara fotot kvar av dessa gullvivor. Eller rättare sagt, blad och stjälk finns kvar, bara själva blommorna som hunnit vissna.

Tack EU för att du låter mig handla icke regementsenlig gurka till underpris, 9,90 SEK. Vanlig gurka vet jag inte vad den kostar, men hoppas minst det dubbla! Morötter finns i vanliga och ovanliga färger. Den bleka kallas vit, jag skulle säga äggskal, Seven säger att det inte är en morot, för hon åt den inte. Trologen har några palsternacksgener förvillat sig in i morotslandet. Den rödbetsfärgade blev godkänd som morot av finsmakar-7, eller åtminstone godkänd som ätbar. Själv var jag nyfiken på om den var genomfärgad eller om färgen bara var ett utanverk.

Skin deep med rejäl marginal, får man väl säga. Nackdelen var att det rödbetiga betedde sig rödbetigt även såtillvida att det färgade av sig. Så buljongen i min lilla rotsaksgryta blev ljuslila, och de "vita" morotsbitarna sjukligt blekturkosa. Note to self: förväll separat nästa gång?

Massor av små pinnar! Snart dags för blocketannonsering igen. Btw kanske fauner förökar sig som pinnar? Om det nu inte finns faunar?

Mailet här nedanför fick jag till kenneln. Jag vet inte om det är seriöst menat eller något slags test. Typ för att bevisa att alla hunduppfödare är arroganta och nedlåtande mot presumptiva valpköpare, eller nåt. Anyhooo så svarade jag som om det var seriöst, och kämpade som en hel tättguling för att inte vara det minsta nedlåtande eller arrogant. Fick inget svar på svaret så det gick väl sisådär :-)

Svårt att läsa? Klicka så förstoras brevet!

am, pm, fm, em

Våglängder på radio? Ack nej.

Många tycker det är knepigt att amrikanarna inte har 24-timmars visning på sina klockor, utan skiljer på tex 3 och 15 genom att kalla det ena klockslaget 3 am och det andra 3 pm.

Men det är jättelogiskt: a kommer före p och likadant med am och pm.

Vad som inte är solklart är vad som gäller med vårt eget äktsvenska fm och em. Först kommer förmiddag, sedan kommer eftermiddag, så långt är allt väl.

MEN BÅDA KOMMER FÖRE MIDDAGEN!!! För "middag" är inte en tidpunkt, trots likheten med andra konstruktioner av liknande typ (midvinter - mitt i vintern, midsommar - mitt i sommaren, midnatt - mitt i natten etc) utan något man äter. På kvällen.

Följdaktligen sover man middag FÖRE middagen. Men efter lunch. Så då borde man kanske byta ut fm och em mot fl och el? Eller inte. Förlunch och efterlunch låter som början och slutet på en bisarr trerättersmeny på det där übersunkiga lunchstället man aldrig någonsin kommer att våga testa.

Och när vi är inne på ämnet, nästan, så tycker jag att det tyskinspirerade "frukost" borde bytas ut mot det fiffiga engelska "breakfast" som betyder "bryta fastan" vilket i sin tur betyder att det första man äter sen föregående dygn per automatik blir frukost, och med det menar jag breakfast, men skriver frukost för tydlighetens skull.

Så när Microben hjälpte sin lilla mamma att shoppa en ny säng bröt vi fastan med gravlax, potäter och hovmästarsås på Ikeas restaurang. På tyska hade det bara blivit att vi hoppade över frukost och åt lunch (vid mid-dags-tid) vilket inte är alls lika roande som laxfrulle.

Och till sist nånting helt annat.

EN positiv bieffekt med att utsätta sig för en gastroskopi-undersökning är att man då kan se första Alienfilmen och nå nya höjder av fasa under den där scenen med lunchen. Eller om det är middag. Frukost för Kane, hehe :-)

naturvård

Eftersom grodorna i byhåleskogarna inte tänker på att vattensamlingar i gropar som är spår efter skogsmaskiner torkar ut ganska snabbt, har jag tagit på mig rollen som grodräddare.

Det är inte så svårt. Man tar med en hink i skogen och skopar upp en klump med grodrom ur något uttorkningshotat dike. Lite sörja i botten är bara bra. Mat till små yngel. Sen fyller man på lite rumstempererat vatten varje dag, det dunstar lite ju. Det ska vara ganska grunt med vatten i byttan annars blir det syrebrist. Lite akvariegrus, rengjort, nån sten, också rengjord, vattenpest eller annan akvarieväxt som inte behöver planteras, är allt man behöver. Och fiskmat, den simpla sorten som finns på Coop eller Ica duger bra.

Det enda man kan behöva tänka på, är att grodyngel som kommit längre i utvecklingen utsöndrar ett enzym som verkar hämmande på andra grodyngel. Så blir det trångt kan man behöva dela upp sitt yngelstim i flera byttor.

När grodynglen transmogrifierat till grodor släpper man helt enkelt ut dem i naturen igen.

OBS! Ha ljudet på!

löp-pina och pinnig pinne

Seven tycker det är tråkigt att löpa. WTF löptrosor liksom? Det var bättre förr, innan hon blev pensionär, för då kunde det hända att hon fick umgås med sirila gentlemen (moehehe kolla på adlibris) och ha lite rajtantajtan. Men inte nu längre. Förra året t ex. Seven tjuvhöll sig och prickade in löpet på långbälingsveckan. Man behöver ju inte direkt vara Einstein för att räkna ut att hon tänkt sig lite swiiit löööv med sin älskling Pigge. Vad stackars Seven missat att räkna ut var att alla mattarna bevakade henne som en hökflock. Booooring. Så eftersom vi lär oss av misstagen så är det löptajm nu, i god tid före bälingsemester, så att det åtminstone blir lite spring-och-lek för henne med Pigge-darling :-)

Den här lilla kompisen kom knallande helt kavat på skrivbordet i måndags morse. Förmodligen kommen från något av postorderäggen från i höstas. Hade h*n varit en vanlig pinne borde h*n inte överlevt promenaden från den stora insektsburen.

Benen är som en tredjedels sytråd i tjocklek. Hela kroppen är smalare än en vuxen pinnes antenner. Verkligen tiny. Och allt som är tillräckligt smått är gulligt.

själv är jag typ 180 cm och 80 kg, do the math, liksom. Hehe :-)

Och apropå pina. På Harbos juvelsmycke (aka harbomacken) måste man ange en maxgräns när man tankar. Jag högg i med 700, för jag ville fylla tanken.

- epic fail -

Blog Bonanza!

Inte mindre än fyra nya inlägg nedan.

Så, då var det avklarat, då kan jag ägna mig åt distansplugg, och hoppas att den klena ersättningsdatorn orkar med CS5

Nej, Luke, inte riktigt.

Det här SMS'et ramlade in på min jobbmobil häromsistens.

Jag funderade länge på hur jag skulle svara.

"Yes, young Luke, the texting force is strong in you"

"But Luke, I am NOT your father!"

Jag är ju ingens pappa faktiskt.

Men jag svarade aldrig på unge Lukes SMS. Han får lära av sina misstag helt enkelt.

Madame Flood

Byhålas egen madam Flood bjuder på vårens - kanske årets? - största event: översvämmade åkrar runt omkring i trakten, särskilt i närheten av ån.

Svansjön! Utom att det inte är en sjö. Svanar är det iaf, modell sång. Den andra sorten, knöl, som är vanlig i damm-försedda parker och Stockholms ström t ex, heter Mute Swan på utrikiska, eftersom den i motsats till sångversionen inte tutar och håller på. Den kan däremot väsa mycket hotfullt. Men det är en annan femma.

Här är förstafemman :-)

Solen pyntar den inte så lilla icke-sjön med sina gyllene, nedåtgående strålar.

Hej då byhåla! Vi ses imorrn!

Yeah... riiiight....

Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg konstväxten i väntrummet på vårdcentralen i byhålan bredvid. Om inte kommer en bild här:

eh... ursäkta, Japansk VAD? Nice try, men jämför genast med den tyska skolplanschen nedan:

Lika som bär, nicht?

Och btw så är den där "etiketten" ny. Den satt inte där förut.

Plenty pelargonisar

Här är hela samlingen! Nyss nerploppade i riktiga krukor. Det var tre till, som enligt reklamen skulle verka avskräckande på mygg, men dom bah dog.

Det är trafikverkets fel! Eller bananverket, vars provisoriska ställning för banankontaktledningar blåste ner över samtliga norrgående spår räknat från Stockholms C... TVÅ DAGAR I RAD!

Jag är en fridsam person, men här måste man ju bara utbrista i ett förnärmat WTF???

Posten signalerade på torsdag fm i min mobil att det fanns pelargonpaket att hämta i byhålan bredvid. Lätt som en plätt. Bara att åka en mil till med 844'an, skutta in på Tempo, skutta tillbaka till Busstationen och ta nästa 844 tillbaka till min egen byhåla.

Den planen funkar bara om man kommer fram före 20.00, för annars har Tempo stängt. Och det hade de när jag åkt via t-bana till Kista, buss till Upplands Väsby och Upptåg till Uppsala. Det var mycket "upp" men inte mycket uppåt i humöret...

En dag hit eller dit gör väl inget, tänkte jag. Fast det stod på nätet att det var viktigt att hämta pelargonerna ASAP.

Nästa dag kollade jag att det inte var ngt nytt strul innan jag gav mig av hemåt från arbetet. Det var det inte, men hann bli. Tåget jag tänkt åka var det första som inte gick. Tajming!

Testade då att åka t-bana till Solna, buss till Solna J, stå på perrongen och frysa i en halvtimme innan ett av de ensliga pendeltåg som befann sig på rätt sida om stoppet plockade upp oss, och sen från Märsta med SJ-tåg till Uppsala. Hemma 21! Oslagbart.

På lördagen kunde jag äntligen fara iväg till byhålan bredvid och hämta 9 slokande sticklingar. Varav 2/3 klarade sig.

Tack trafikverket. Fück u very much.

som en slags Gnosjöanda

Party on! Om det inte finns festlokaler i byhåla får väl festlokalen rulla dit på egna hjul. Företagsamma ungdomar eller hur? Men inte så pass att de reggat domännamnet.

Fast nu var jag väl fördomsfull. Det kan såklart precis lika gärna vara ett gäng pensionärer som är partajsugna?

Direkt i brevlådan!

Redan här! Det går undan i pelargonsvängen. Den till höger är den som bara finns på en enda ö i världen. Vild alltså.

Tama exemplar finns ex. vis i Byhåla :-) 90 väl investerade riksdaler om den lever upp till namnet* då.

Den till vänster doftar lite åt citron och tallbarrs-hållet.

Den i mitten heter Hermione. Nuff said! Jag intalade mig att de små behövde vila upp sig efter ett drygt dygn i Postverkets omilda våld. Det är därför de inte är planterade i riktiga krukor än. Enbart därför.

Snart kommer det en laddning till, hoppas de också går direkt till lådan, utan att passera utlämningsstället.

*) se förra inlägget

Entusiasm

Härom veckan - eller om det var för två veckor sedan? - fick jag lite vårkänslor när jag vimsade runt i en ganska ny livsmedelsbutik i norra Uppsala. Eller så var det något slags överslag pga att de inte längre sålde säckar med vildfågelfrön.
I alla fall så köpte jag inte mindre än sex stycken förhoppningsfulla små pelargonsticklingar, alla i sin egen pyttelilla papperskruka. Om jag kommer ihåg rätt så valde jag några rosa-aktiga eller lila sorter, men vilka har jag glömt.
När jag betalade kände jag mig väldigt entusiastisk.
Men det hade gått över när jag kom hem, då blängde jag bara elakt på de små, ställde dem i en bytta och gick därifrån. Fy vad jobbigt och jordigt att plantera dem i krukor...
Sen glömde jag helt bort dem! Så nästa gång jag såg dem var alla döende och slokade som f-n, men det var bara en som dog på riktigt, de andra fem klarade sig när de fick vatten. Härvid blev jag så irriterad att jag absolut inte kunde ägna mig åt omplantering.
Sen kom jag ihåg att vattna ända tills igår då jag äntligen petade ner eländena i nya små krukor.
Av detta blev jag så entusiastisk att jag i rask följd beställde ännu fler sticklingar från nätet. Varav en kostar 90 spänn och heter Old Father Live Forever, växer vild på en enda ö i hela världen. Wow liksom. Det finns hur många sorters pelargoner som helst. Det jobbiga är att de vill ha kallt, ljust och torrt på vintern, och det vill inte jag.
Men det kanske funkar att ställa dem i källarfönstret.
Äh, den dagen den sorgen.
Först måste jag komma ihåg att hämta hem från postombudet, plantera om och hålla vid liv över sommaren. men det går nog bra. Om entusiasmen håller i sig?

LG Optimus 2X

Åh hej å hå. Det vore perfekt att kunna jämföra LG's nya mirakelmaskin med min nästan nya iPhone 4! Sida vid sida, funktion för funktion. IRL. Skulle det bli en jämn kamp?



Återkommer i ämnet när det är dags för test!

Dude - snygg ömsning!

Kolla! Den här pinnen bara klev ur gamla kostymen och sträckte på sina nyömsade mjuka ben tills de stagat upp sig. Perfekt att sitta upp och ner i taket och göra det. En del pinnar har för bråttom, eller drullar ner från kvisten där de tänkt torka och får krokiga ben. Inte denna. För extra stadga käkade hon senare upp det gamla utanmätet. Recycling vp style. Säkert en massa mineraler eller hornämne eller nåt som kan vara bra att ha.

Som att verkligen bita på naglarna, fast värre.

Miriam tokhånglar med en tröja

Det är inte Miriam som smutsat ner golvet, om nu någon trodde det. Näe, det är matte som spillt hårfärgningsguck. Plastgolvet slurpade glatt i sig pigmentet, så i vanliga fall brukar det ligga en ikeamatta över fläcken som alltså inte går att ta bort. (fläcken, inte mattan)

Men som synes tar Miri med sig saker med oflit ibland.

it's a bird! no, it's a plane! no, it's a

foxterrier på vift!